Aftonbladet – 20 maj 1873, sida 3

lif. Ty hon, som var en klok och beslut sam qvinna, skyddade honom, om icke från dryckenskap och skuldsättning, så Båtminstone från delirium tremens och ruin samt var, på sitt simpla, ohyfsade sätt, hans skyddsengel — åtminstone en sådan som han var värd. Mera än en gång har man sett en dylik, synbart dåraktig handling utveckla sig till det klokaste steg en man kuanat taga. Den, hvars brutala sinne skulle före krossat: ön finkänslig och ädel maka, Jäter ofta kufva sig till någonting snarlikt an. ständighet af en hustru som icke är ad rädd, om det gäller på att gifva honöm å godt igen. : En kort tystnad uppstod. -Trebooze fick den föreställningen, och den var icke så oriktig, att doktorn var en visare man än han sjelf och att han ville visa det. Etter en landtjunkares sed, kände han en stor last att shäsa honom. Han lär ha rost i främmande länder, tänkte Trebooze med den ilskefulla afund en lägsinnad man käner emot den, som sett mera af verlden än an. En buffel! upprepade han halft föraktligt; hvad vet ni om bufflar ? Jag var sjelf en dyliks, sade Tom, der jag lefde innan jag kom hit. Trebooze svor. Stå inte och sök roa mig med edra skepparlögner, tir. Ja, kanske har jag drömt det, sade Tom helt fogligt. Jag påminner mig nu att jag samma gång drömde .att ni var en björn, fjorton fot lång, och ville äta upp mig, men jag var er för seg. : Trebooze stirrade på Tom, alldeles bäpen öfver bans djerfhet. Ni är en löjlig kurre. Fö NVS