Aftonbladet – 20 maj 1873, sida 3

som gal i en annan ton än den der gamla hönan Heale. Trer nästan-så, sade Tom, sVid George känner jag mig inte redan bättre! Ni är mig en präktig karl; jag förmodar ni är Heales nye kompanjon, Han som åref iland här? Tom nickade. Hör på, hvad tar ni för sån der tobak ? Jag säljer den inte. Jag vill gifva er deraf så mycket ni behagar, men ni får ej röka den före middagen. : Får inte!s upprepade Trebooze förtretad och högdraget. Inte, om pi. vill följa min ordination. Annars skall ni två timmar härefter anklaga mig för att vara en fuskare och att jag inte har hjelpt er ifrån hufvudvärken. Tag er i stället en fyra timmars ridt utåt heden och jag lofvar att ni-skall känna er stark som en buff6l innan klockan tu. Trebooze tittade på honom med ett uttryck af dum nyfikenhet och icke så ringa respekt. Han insåg att Toms lugna sjeltbeherrskning icke var beräknad på att förolämpa. Något i den senares ton och sätt sade honom, att förklaringen att han kände till verlden, ej. Var ett tomt skryt och af alla menniskor var en, verldsman den, för hvilken Trebooze hyste mest fruktan. En mindre godsegare, med sexeller sjuhundra pund i inkomst, aldrig satt i en skola, aldrig skickad till ett universitet eller till armån, hade Trebooze växt upp inom-en trång krets af andra obyfsadelandtjunkare, utan något annat mål för sina tankar än tillfredsställande af sina lägre passioner, Sex år förat, just vid den tid då han blef myndig, hade han befästat sitt öde genom att gifta sig med sin huspiga — kanske den enda förståndiga handling under hela bana