Aftonbladet – 19 maj 1873, sida 3

qvinna — det vore väl en dåraktig handling — och ändå tror jag att mitt hjerta skall krossas ifall jag hå får henne till hustry. Ask, bästa mrs Mellot, ni kan inte ana huru ända till galenskap jag är förälskad i henna och jag kan sånnerligen ej hjelpa det! Inte är det hennes skönhet allena som fängslar mig, men i hennes ansigte finns nägonting så nobelt, alldeles som hos de grekiska gudinnorna Claude plägar tala om; och då hon uppträder på scenen, : hon Har ätt säga något sublimt eller ädelt, eller — ja, ni vet hyad jag menar — så uttalår hon det med en röst, en blick, så från djupet af sitt hjerta, att jag ry ser — älldeles 85, som då how sade denne amerikanare att hvarje man kunde bli en hjelte, en martyr, om han blott ville det, Mrs Mellot, jag är viss på att hon sjelf är någonting vädant, apnard kunde hon ijåte tala söm hon gör. Hon är det! sade Sabina; xbåde en hjeltinna och en martyr. Hvad jag nyss ville säga var, att om jag blott kunde vinna denna qvinnas akthing, så sannt jag lefver! jag ville inte fordra mera. Om jag bara vore viss på att hon ej föraktade mig, skulle jag... skulle jag... jag vet ej rätt hvad jag ej då ville göra. Jag ville studera krigskonsten; jag vet att det finns böcker derom, Jag ville gå ut till Krim, långt bort ifrån denna garnisonstjenst; och blir det ingen strid derute, som man säger, så kunde jag ändå få vara med och se litet på huru det går till. Ja, ville de ha mig. så, vid min själ, skulle jag ej till och med begifva mig vill krigsskolan i Sandhurst och läsa matematik! Om ock med svårighet, höll Sabina sig allvarsam under denna känslosamma utgju: telse, Hon såg att den ljlle mannen me: