Till Redaktionen af Aftonbladet! I anledning af en försti går synlig, ehuru den 12 April daterad, insänd uppsats om k. biblioteket, torde jag få i korthet anföra följande. För egen del är jag fullkomligt af insändarens Bsigt beträffande ett offentligt biblio teks obehindrade tillgänglighet alla helgfria dagar; men då bör det ock förvaltas af en personal, som kan existera för och på tjensten. Detta är ingalunda förhållandet i vårt riksbibliotek, af hvars fem ordinarie tjenstemän icke mer än en (k. bibliotekarien) kan anses hafva väl ej en sorgfri, men dock hjelpligt tarflig utkomst på sin lön (så vida han ej välsignas med större familj). Den öfriga fåtaliga personalen, med löner af 1500, 1800 och 3500 rdr, kan icke existera i en så dyr stad som Stockholm utan träget arbete på andra förvärfsvägar. Möjligheten härtill har K. M:t lemnat öppen genom att icke ålägga vidsträcktare tjenstgöringsskyldig: het, än den nu gällande och öfverklagade. Oaktadt det är klart, att riksbibliotekets vederbörliga skötsel lider härigenom och degs ändamål delvis förfelas, har jag, solus in voto, icke kunnat och icke bort, under sä dana förhållanden, genomdrifva min egen åsigt. Framställningar om förbättring ha icke ledt till något resultat. Emellertid visar sig dock sjelfva faktum på annat sätt än det reglementerade. K. biblioteket har, under min tjenstetid som dess föreståndare. icke i verkligheten varit stängdt oftare än på årets 60 sönoch helgdagar (icke ens alltid d5). Så var äfven förhällandet den 12 April, ehuru den obevekliga paragrafen var anslagen på sin plats, och insändaren, förmodligen skrämd af dess stränghet, icke såsom flertalet besökande uppsköt den ostängda dörren. Forskaren har aldrig blifvit afvisad; verkliga och angelägna behof och ärenden ha alltid blifvit expedierade af någon, också pi de officiella stängningsdagarne närvarande tjensteman. Äfven morgnar och eftermiddagar den ljusare årstiden har k. biblioteket, efter föregående anmälan, varit tillgängligt och mycket ofta sålunda begagnadt. Jag är den humane insändaren tacksam för gifven anledning till detta uttalande. 16 Maj 1873. G. E. Klemming. oo