Beriktigande. Uti Aftonbladet för den 9 och 18 sistl. April finnes intagen en anonym insänd artikel, riktad emot mig med anledning af min riksdagsmotion, rörande undersökning af förhållandet med Gellivaraverken. Artikeln innehåller obetydligt i sak, men deremot smädelser mot mig, hvilka jag ej ämnar besvara, emedan jag känner källans grumlighet och inser att afsigten är att afleda uppmärksamheten från bufvudfrägan, hvilket mål skulle ernås för den händelse att jag inringe i en tvist med insändaren, som enligt min åsigt har fördel deraf, att nuvarande omständigheter fortfara. I mitt sträfvande för utredning af en så vigtig fråga har jag 2) förväntat att undgå personliga anfall af lem, som af enskildt intresse önska attorelan mä bibehållas; och jag ämnar alltså nu inskränka mig till hvad som angår hufvudsaken samt får i sådant afseende anföra: Att landshöfding Widmark, 1860 års rikslag, k. kammarkollegium uti år 1864 afgifvet utlåtande, skogskomiten uti utlåtande af är 1870, samt innevarande riksdags Andra kaommares tredje tillfälliga utskott uti utlätande, hvilket den 30 sistl. April blifvit of Andra kammaren enhälligt bifallet, yttrat väsentligen enahanda uppfattning om behöfligheten af den utredning, som af mig i förberörde motion blifvit ifrågasatt. Dertill kommer att riksdagens Första kommares tredje tillfälliga utskott tillstyrkt att sistbemälda kammare måtte biträda medkammarens beslut i frågan. Nämnda auktoriteters, på oväldig pröf ning grundade, åsigter torde innebära mera än tillräcklig vederläggning af insändarens påståenden och för öfrigt ega ett helt annat värde än ilskefulla utgjutelser af en person som i saken sannolikt är partisk. I ett enda afseende anser jag mig för öfrigt böra bevärdiga insändaren med svar, nemligen mot beskyllning att jag, som i flere år varit ledamot i den komit, som enligt hypoteksföreningens stadgar bör finnas i hvarje län, med åliggande att granska alla från länet inkommande låneansökningar soch värderingsinstrumenter, skulle hafva uraktlåtit att i afseende å Gellivaraverkens lånehandlingar hos styrelsen framställa till börliga anmärkningar. I sådant hänseende får jag upplysa — hvad insänd. sannolikt förut känner — att Gellivaraverkens egendomar voro ibland de första som anmäldes till belåning; att jag icke vid den tid, då Norrlands hypoteksförening bildades och ifrågavarande lån, åren 1862 och 1863, beviljades var — utan först vid bolagsstämman den 3 Juli 1865, blef invald i nämnda komit6; och att min befogen het i sådant afseende icke sträckte sig till äldre lån, hvilka ej voro föremål för komitens : granskning, utan endast till inkom: mande lånehandålingar, deribland alla af mig godkända, enligt mitt omdöme, innebära fullgod säkerhet. — Härvid anser jag mig böra meddela den upplysning, som jag vunnit i följd af skedd förfrågan, med anledning at förenämnda insända artikel, eller att de hos direktionen för Norrlands hypoteksförening befintliga, Gellivaraegendomarne rörande lähebandlingar, icke äro försedda med något intyg frän Norrbottens länskomit6 om egendomarnes värden. Sådant synes hafva bort utgöra skäl för insändaren att ej utan fog i detta fall emot mig rikta ett angrepp, som ej länder mig till skada, men deremot gif ver anledning till upptäckten af det singuliera sätt, hvarpå ifrågavarande hypotekslån utverkats. Stockholm den 17 Maj 1873. Joh. Rutberg.