Aftonbladet – 15 maj 1873, sida 3

j derna samt mellan dessa på ena sidan ock utlandet på den andra. Häremot invändes det, att de svenska, norska och danska myn ten redan cirkulera fritt om hvarandra och utan någon svårighet mottagas i samhandeln rikena emellan. Gemenskap i mynt indelningen skulle väl till en del underlätta samärdselu grannländerna emellan; men till och med detta skulle först ske i någon vä sentlig grad, om äfven vigt och mått vore gemensamma. Till att sammanknyta de tre länderna till ett gemensamt kommercielt territorium i förhållande till utlandet, så som det blifvit förespegladt, skall myntge: menskapen icke kunna verka synnerligen. För att åstadkomma någonting sädant, må ste förntom i andra riktningar i synnerhet enhet förskaffas i tullförhållandena, och för att helt och hället sätta tanken i verket mäste väl till och med tullgränsen mellan de särskilda länderna. utplånas. Det har icke heller visat sig, att myntgemensamhe ten mellan den latinska konventionens län der har gjort dessa till ett gemensamt kommercielt territorium. Det var hufvudsakligen inom de här i korthet angifna argumenternas ram, som debatten i storthinget den 7 och 8 dennes vände sig. Hufvudtalarne för konventionen voro prof. Aschehoug, handlanden Schwariz och statsrådet Motzfeldåt, emot densamma J. Sverdrup, handlanden Flor, foged L. Daa och kommendören Rosenqvist. Sedau konventionen blifvit förkastad, gäl ler frögan att vidtaga erforderliga mått och steg att sätta i verket den reform, som pä nästan alla håll erkändes vara nödvändig: utbyte af siliver såsom värdemätare mot guld. De: förstärkta bankutskottet skall i morgon hälla en sammankomst, der saken. såsom det med säkerhet förljudes,. skall komma ä bane. Det tillägges, -att utskot tets pluralitet (densamma, som var för kon ventionens godkännande) skall upptaga det af regeringen framstälda lagförslaget, såle des söka i Norge införa ett med Sveriges och Danmarks fullkomligt identiskt kron system, men nu endast med ett norskt lag beslut, utan någon konvention. Minoriteten skall deremot upptaga prof. Brochs förslag att prägla tjugukronstycken af guld, mot svarande de nya svenska och danska, hvarjemte det förljudes, att minoriteten äfven skall föreslå, att tio kronstycken af guld skola präglas. Olikheten är skledes, att medan pluraliteten är benägen för en ögoablicklig, fullständig öfverensstämmelse med det svensk-danska systemet, vill minoriteten inskränka denna till hufvudmyntet, men hålla vägen öppen för framtida beslut med afseende på möjliga förändringar at skiljemyntet. Det skall, såsom man ser, just vara i öfverensstämmelse med det den 8 d:s fattade beslatet, som detta sistnämuda förfarande väljes. För öfrigs må det icke förbises, att tiden för stortbingets sammanvaro nu närmar sig starkt till slut, och att det väl knappt skall bli utan siva svärigheter aut få ett lagförslag, som ännu icke har kommit ur vederbörande utskottets hand, fördt genom stortbingets båda afdelningar, odeisthing och ligthbing, i synnerhet efter det obeqväma afbräck i arbetet, som förorsakats af kröningsdeputationens besök i Stockholm. F) Såsom bekant, är detta ettstort misstag. Det svenska myntet såsom bättre cirkulerar väl obehindradt i Norge och Danmark, men inga lunda det norska och danska i Sverige. Väl har detta fordom varit förhållandet och är så kanske till någon del ännu i gränsprovinserna, men numer mottagas dessa mynt icke heller der gerna utan mellangift. I det inre aflandet går det norska oca det danska myntet alldeles icke i den allmänna rörelsen. Redakt. anmärkning.