slag och framlade det utkast, som innebä res i den s8. k, centerns förut omtalade pro gram, Han yrkade återremiss i denna syft ning. Hr Törnfelt förklarade sig villig att fö sin ringa del underkasta sig de uppoffria gar, som grundskatternas afskrifvande kunde medföra och yrkade bifall. Hr Dickson yrkade återremiss och prote sterade isynnerhet emot utskottets metod at sammanblanda frågorna om grundskattern: och indelningsverket. Från sin ståndpunk borde han egentligen vara glad öfver för slaget, såsom innebärande en omöjlighet; mer han önskade ett slut på etriden och sågs derföre gerna något antagligt förslag. Hr Wigardt önskade bifall. Han hade blifvit öfverraskad af att man sålunda sam manställt grundskatter och indelningsverk men då så skett, önskade han betänkande framgång. Hr Åstrand betraktade detta betänkande med mycken. nedslagenhet. Han hade ön skat en lösning af frågan, men fann de nu, genom den väg utskottet beträdt, var: en omöjlighet. Hr Per Nilsson.i Espö yttråde sig ikort het för bifall. Statsrådet Weidenhjelm framhöll hufvud sakligen det omöjliga i att till nästa riks dag framlägga ett förslag till försvarsver kets orånande; men tycktes icke just ha så synnerligen mycket emot, att da båda frå gorna blifvit sammanblandade. Han ordade dock något, ehuru temligen matt, om vig ten af försvarsverkets betryggande. Hr Carlen ansåg lösningen nu omöjlig genom de båda frågornas sammanblandning yrkade återremiss. Hr Casparsson yttrade sig emot förslage och yrkade fterremiss. Frih. Gripenstedt fann utskottets förslag alldeles omotiveradt. En sak hade under diskussionen gjort ett sorgligt intryck på honom, det nemligen att höra en konungen rådgifvare förklara sig vilja medverka til indelningsverkets afskaffande, då han föruf varit för dess bibehållande. -. Hr Jöns Pehrson yrkade bifall till för slaget. Zz . Grefve Sparre ville bifalla utskottets för slag, wen endast under: förutsättning. at man i stället för indelningsverket verkliger satte någonting fullt betryggande. Eljes ve oss! (Bravorop.) Grefve A. Posse bragte krigsministern er tacksägelse, derföre att man från minister bänken fått höra, att hvarken i förslaget eller dess motivering vore någonting avfördt som skulle kunna hinåra K. M:t att fram lägga förslag i det afsedda syftet. Pole miserade med friherre Gripenstedt och ytt rade, att efter exc. De Geers uttalande i ämnet, ba fsigterna blifvit förändrade och de anspråk, som förr förkättrades, ha blif vit acceptabla icke blott för talaren och för Andra kammarens majoritet, utan, såsom han hoppades, äfven för medkammarens.