Aftonbladet – 15 maj 1873, sida 2

Vi skrifva i dag den 15 Maj och den tid är således inne då, enligt det antagande som legat till grund för bestämmelserna i den nya riksdagsordningen och enligt hvad också, sedan det nya riksdagsskickets införande varit öfligt, riksdagen borde afslutas. Att så icke skulle komma att ske i år, har länge varit förutsedt och det bekräftade sig i går afton på ett mycket påtagligt sätt, då kamrarne vid sina sammanträden funno sig till mötes föredragningslistor, upptagande icke mindre än fyratio ärenden, bland hvilka flere äro af beskaffenhet att ganska sannolikt föranleda långvariga öfverläggningar, till trots för det tryck till förhandlingarnes päskyndande, som utöfvas af tanken på och önskningarne om riksdagens möjligast snara afslutande. Lägger man härtill, att under dessa dagar arbetstiden ansenligt förkortas genomi de dagligen återkommande kröningsfesterna, så är det ganska sannolikt att ätminstone en vecka ännu kommer att förflytå innan riksdagen kän afslutas. Vid gårdagens aftonsammanträden hade kamrarne i främsta rummet att fortsätta behandlingen af skolfrågan, som redan upptagit två hela plenidagar. Vi fortsätta här vär redogörelse för de genom kamrarnes beslät vunna resultaten. Förslaget, att det nämnda maximum af lärjangar i hvarje klass bör bestämmas till 36, har, enligt utskottets hemställan, blifvit af Första kammaren lemnadt utan anmärkning, men har blifvit af Andra kammaren afslaget. Med afseende 8 förslagen, att undervisningen i de lägre klasserna mä blifva för alla gemensam samt att undervisningen ide öfre klasserna meddelas särskildt ät den lassiska och särskildt åt den reala linien hade utskottet tillstyrkt, att de icke måtte till någon anmärkning från riksdagens sida föranleda. Detta har bifallits af Andra kammaren, men den Första Har, på yrkande af hr Carlson, med 47 röster mot 43, beslutit att hvad de öfre klasserna beträffar, såsom sin Äsigt uttrycka, att undervisnin gen i de öfre klasserna så vidt ske kan raeddelas särskildt åt den klassiska och särskildt ät den reala linien. Med anledning af ecklesiastikministerns förslag, att de tväklassiga elementarläroverken skulle indragas eller utvidgas till treklassiga hade utskottet hemställt, det riksdagen måtte bifalla: å a) att de tvåklassiga läroverken i Stockholm indragas; b) att de tväklässiga läroverken i Ronneby, Sölvesborg, Trelleborg, Vernamo, Marstrånd och Strömstad utvidgas till i treklassiga; men ec) att förslaget om förändrivgen af det tyåklassiga läroverket i Örnsköldsvik till treklassigt icke må af riksdagen bifallas. Detta utskottets förslag bifölls af Andra kammaren med 77 röster mot 53, hvilka senare understödde K. M:ts förslag, som gick ut på, att af de elfva tväklassiga elementarläroverk, som för närvarande finnas, de fyra i Stockholm befintliga måtte uppnöra, hvaremot läroverken i Ronneby, Sölvesborg och Trelleborg äfvensom dei Vernamo, Marstrand, Strömstad och Örnsköldsvik befintliga borde utvidgas till treklassiga. , Första kammaren biföll utskottets förslag i punkterna a och b, men slöt sig deremot till K. M:ts förslag i fråga om utvidgning af läroverket i Örnsköldsvik till treklassigt. Båda kamrarne ha bifallit utskottets förslag, att riksdagen mätte för sin del besluta, att utöfver det antal lärare, som i allmänhet erfordras vid de treklassiga läroverken, skall vid Haparanda elementarläroverk anställas en lärare, med skyldighet att undervisa i finska språket. Beslutet i Andra kammaren, som fattades med 69 röster: mot 52, föregicks af en mycket het debatt mellan hrr Adlersparre och Hedin, at hvilka den förre menade att man ej borde vidtaga åtgärder för att sprida finska språket i Sverige, medan åter den sistnämnde visade, att frågan alldeles icke var om att sprida finska språket, utan att bereda dem, som antagligen en gäng komma att i sin hembygd fungera såsom religionslärare och tjenstemän för den finsk-talande befolkningen, någön annan och bättre insigt i det språk de då skola använda än den de kunnat inhemta i hemmen af sina föräldrar och deras tjenare. Båda kamrarnpe ha jemväl bifallit förslagen, att förändra pedagogien i Engelholm till treklassigt elementarläroverk; att uppföra Piteå läroverk bland de femklassiga elementarläroverken och att i Stockholm må inrättas ett fullständigt realt elementarläroverk med 9 ettåriga klässer, hvari dock undervisning meddelas endast i de reala ämhena. Med afseende å sistnämnda punkt anmärkte i Andra kammaren hr Rubenson reservationsvis, att Stockholms stads fuallmäktige icke varit hörda öfver ett sådant förslag. Förslaget att tillöka läroverket i Sunds: vall, som nu är femklassigt, med fyra ettåriga reala öfverklasser har vuunit bifall endast af Andra kammaren, men blifvit af slaget af den Första, Det k. förslaget att reallinien i de fyra öfre klasserna vid de högre elementarläroverken skulle indragas och vid visga af dessa läroverk ersättas genom sjelfständiga reala öfverklasser hade föranledt det särskilda utskottet att hemställa det riksdagen skulle på sådant sätt bifalla hvad K. M:t i denna punkt föreslagit, a) att reallinien i de fyra öfre klasserna vid da högre elementarläroverken med undantag af läroverket i Westervik indrages; b) att sjelfständiga fyrakriga realöfverklasser upprättas vid de högre elementarläroverken i städerna Örebro, Göteborg, Malmö och Carlskrona; samt ce) att tvååriga reala öfverklasser upprättas vid elementarläroverken i Gefle, Norrköping, Jönköping och Carlstad. Bäde K. M:ts och utskottets förslag i denna punkt blefvo i båda kamrarne föremål för allvarsamma anmärkningar och ett ganska allmänt ogillande, och hvarken det ena eller det andra förslaget blef i någondera kammaren godkändt. Det anmärktes mot dem båda, att de alltför mycket tillbakasatte den reala bildningen, enär det ej vore nog med att lärare finnas för sådan bildnings meddelande vid åtskilliga läroverk, utan dessa läreverk måste äfven vara för den bildningssökande ungdomen åtkomliga. I Mot hufvudskälet för inskränkningen i de reala läroverkens antal, att nemligen lär. jungarne å reala linien å de högre afdelningarne visat sig så ringa och befunnit sig ständigt nedgående, invändes, att detta till en del torde haft sin grund deri, att den reala linien varit tillbakasatt för den klassiska vid läroverken, samt att förhållandet med visshet kunde väntas blifva ett annat, då allt flera banor öppnade sig för dem som gått den reala vägen och då, såsom man hade anledning hoppas, allt flera akademiska examina äfven böra kunna få af dem afläggas. Dessa argumenter framhöllos i synnerhet i Andra kammaren med mycken styrka af en mängd talare, och främst bland dem af hr Kolmödin, som dervid tillika specielt försvarade Gotlands och Norrlands intressen i denna sak, Regeringens förslag försvarades i Första HL al FR RR RR AN RR