Aftonbladet – 14 maj 1873, sida 2

det, Värfningspenningarne och transportkostnaderha för trupperna uppskattas till nära två millioner floriner. För öfrigt har denna armå, som alltid borde vara färdig att operera på en eller annan punkt af de vidsträckta holländska besittningarna, icke nägon generalstab, organiserad på krigsfot. Man måste således börja att reorganisera den som finnes. Ehuru i Holland många röster höja sig mot regeringens kolonialpolitik, tviflar man icke på, att den begärda krediten kommer att beviljas utan mycken opposition. Eröfrandet af Atschin anses ha blifvit en nödvändighet för upprätthållandet af Hollands anseende och dess ostindiska besittningars säkerhet. De utgifter, som, erfordras för en ny -expedition, skola så mycket lättare blifva beviljade som de icke komma att betunga budgeten. Den begärda krediten kommer att fullt betäckas genom det öfverskott man väntar sig at afgifterna på handeln med kaffe för år 1873. Dessa komma till följd af kaffeprisets förhöjning på de europeiska marknaderna att efter all sannolikhet inbringa en summa af 42 millioner floriner, d. v. s. öfver 9!e millioner mera än hvad budgeten förutsett. — Militära afsked. K. M:t har den 9 dennes, på ansökningar, beviljat afsked för: kaptenen vid Norra skänska infanteriregementet O. J. Ringheim; löjtnanten vid Lifregementets dragonkär, grefve A. W,. G. Spens, med tillstånd att såsom löjtnaut i armen qvarstå; löjtnanten vid Marinregementet A; A. Olsen, med tillstånd att såsom löjtnant i armen qvarstä; samt underlöjtnanten i husarregementet Konung Carl XV grefve C. P. Lewenhaupt. , — Till serafimerriddare hafva blifvit utnämnde samtlige de-i anledning af kröningen hit anlända främmande ambassatlörerne, nemligen frauske generalen grefve du Barail, italienskef. d. ministerpresidenten grefve Menabrea, ryske generalen baron von Liewen, österrikiska geheimerädet furst Metternich och tyske generhlen wvoBlumenthal. — Ordensdekoratiogn. Konungens af Nederländerna utomordentliga sändebud, generalmajor Mansfeldt, fick vid sin audiens bos konungen : sistl. lördag öfverlemna de för kronprinsen bestämda insignierna af Nederjändska Lejon orden. — Kröningen. I måndags och igår hat till konungen och drottningen ingått en stor mängd lyckönskningstelegram frän fu stliga personer, från svenska och norska militära och civila korporationer samt från utom lands varande svenskar och norrmän. Dessa telegram : blefvo omedelbart af konungen besvarade. — Lyckönskningseour har i dag kl. 12 midd. egt röm å k. slottet, hvarvid konungen och drottningen i auledning åf kröningen emottagit lyckönskningar af riksdagens ledamöter, stater och kårer samt, rikets kollegier äfvensom presenterade fruntimmer m. fl. — Norska, storthingsdeputationen hade i söndags företräde hos konungen och drottningen, såsom förut är nämnåt; enligt D: B. yttrade deputationens ordförandetill konungen ungefär följande: En för Sveriges konung. och folk högtidlig tilldragelse är alltid i Norge helsad med sympåtetiska känslor. Så snart storthinget mottog tnderrättelsen om, att Eders Majestät skulle högtidligen invigas till sin höga värdighet. beslöt det att medelst en deputation uttrycka sitt deltagande i den högtidliga akten. och detär åt oss det har anförtrott uppdraget att tolka dess riktiga välönskningar för E, M. och det land, på hvars tron E. M. nyss uppstigit, helsad af I nationens fast grundade förboppnitugar, och hvars krona i morgon skall sättas på E. M:s: hufvud. Uråldrig såsom konungadömet sjelft. vördnaddsI värd genom sin ålder och genom minnet af de konungar, som burit den, en sinnebild af nationens enhet, återför denna krona i minnet en följd af konungar. hvilkas namn äro med outplånliga drag tecknade på historiens blad och hvilkas bedrifter skola fortlefva genom tidehvarfven: Gustafverne och Carlarne, den kraftfulle Wasa. som: återgaf sitt kufvade fosterland friheten. den troshjelte som föll i kampen för samvetsfriheten, men dervid äfven betryggade dessseger, dem bjelte, som väckte Europas beundran, den store stamfader till E. M. som genom sin vishet a kades att förverkliga den höga tanken omfvå fria folks förening, icke genom våldet, utan genom det band af ömsesidigt förtroende. som gör att folken känna sig starka. det ena vid sidan af det andra; Sveriges krona är ett ädelt arf. Må I det förunnas E. M. att till Es M:s och svenska. folkets lycka och sällhet länge bevara denna dyrbara arfvedel. Ingenstädes är denna önskan lifligare än hos Norges folk. Svenskar och norrmän äro brödrafolk; E. M. är jemväl vår konung. Vi bringa E. M. det bästa ett folk kan erbjuda sin konung: försäkran om dess förtroende och dess kärlek. Tiden skall allt mer stärka de band, som förena Norges folk med den konungaiätt, under hvars styrelse detta folk har sett sitt fosterland blomstra 1 frihet och frid. va Derefter vände sig, deputationens ordförande till drottningen med dessa ord: Det är med glada DR som: norska folket helsar den dag, då kyrkan skalluttala sin. välsignelse ötver E. M:s höga värdighet såsom: drottning af Sverige. Varma äro våra böner till. Gud, att Honom täcktes göra denna värdighet till en källa af fröjd och lycka för E. Mi — Konungens gemål, konungamoder, detär en dubbel värdighet, stor och hög, rik på löften, nen äfven på stora pligter. E.: M. har besökt. vårt land och lärt känna dess invånare: det finnes således icke något tvifvel derom, att icke E. M. redan af egen erfarenhet på förhand vet hvad vi hafva att säga. nemligen det, att norska folket är genomträngdt af en oskrymtad tillgifvenhet för E. M. och för allt som är BE. M. kärt. Eders majestäter! vi anropa den Allsmäktige, som: råder öfver konungar och folk — och itorska folket instämmer med oss i denna vår don — att Han värdigas bevara och välsigna eders majestäter och hålla sin skyddande hand öfver H: K. H. kronprinsen, de kongl. prinsarne och. hela det kongl. huset. Konungens svar var af följande lydelse: Mina herrar! Med glädje hafva vi hört det: hbadskap I bringat från norska folket. För egem del och å drottningens vägnar taekar jag er för de känslor I uttalat i eder egenskap af storthingets deputerade. Det är för mig en stor fröjd att veta, att i morgon, då Sveriges krona sättes på mitt hvtvud, norska storthingets representanter dervid skola vara närvarande och uppsända böner för mig och för Sverige. Norska folket känner, att tanken på Sveriges framtid och dess blivande öden är oskiljaktig från tanken på dess egen framtid. I hafven frammanat minnet af dessa fordna tiders stora svenska konungar, som öfver en verld spridt strålarne afsvenska kronans glans och som hafva utfört stordåd. dem historlen aldrig skall glömma. Hågkomsten af dessa stora män kommer mig att ännu mer känna min pligt att samvetsgranut Vr mitt kall, huru olika äm i många afseenden de värf må vara, hvilka blifvit mig anförtrodda. I hafven sagt, att tiden alltmer skall tillknyta de band, som med hvarandra förena norska folket och det konungahus, under hvars styrelse nationen har sett sitt fosterland blomstra i fred och frihet. Jag tager fasta på denna förklaring; och jag är tacksam mot Försynen för det lyck: förhållandet, att Norge blomstrar i frihet och fred. Måtte detta förhållande stärka öfver tygelsen derom, att konstitutionen är väl egnad att utveckla friheten, och att unionen är väl eg-. nad att bevara freden! Måtte jag, måtte norska folket sjelft kunna med verkligt nit och verklig hängifvenhet utveckla och bevara det, som konstitutionen och föreningen hafva gifvit oss, så