Aftonbladet – 14 maj 1873, sida 2

äfven var begåfvad med stort förstånd, är en sak som vi befara att man åtminstone ej kan sluta sig till af det faktum, att han dödligt hade förälskat sig i den nya aktrisen vid — teatern, signora Cordiflamma, med hvilken han icke talat ett enda ord. Det loford hans kamrater gäfvo honom, betydde i gardets kiubbrum att han icke i hela verlden egåe en fiende, derför att han icke gjorde sig deraf förtjent; att han lånade bort pengar men sjelf aldrig behöfde låna; att han gaf, men aldrig begärde åter; aldrig var afundsam, högdragen, sqvalleraktig, elak; aldrig yttrade ett grymt ord eller begick en låg handling; sina bekantas: klagovisor åhörde han godmodigt till slutet; ochkunde han icke gifva ett godt råd, så skrattade han åtminstone ej åt dem. Han: var med ett ord, en ung man, som i alla förhållanden lefde godt sjelf och lät andra vära i fred, hvilket allt gjorde, att han var en allmän favorit. Hans moral var hvarken bättre eller sämre än flertalet af kamraternas. Om han också var sensnualist, så var han åtminstone icke lågsinnad och många svaga qvinnor funnos, hvilka välsignade lilla Freddy för hans blyga, frikostiga ädelmod, hvilket räddat dem från att sjunka till den lägsta grad af elände. Au reste var han lättjefull, ytlig och odug lig, med de två försonande karaktersdragen att han erkände och sörjde deröfver samt att han aldrig varit satt i tillfälle att bli annorlunda. Föräldrarna dogo, då han ännu var ett barn. Vid sju års ålder skickades han i Etons skola, der han lärde ingenting, och .vid-sjutton år. kom han in på gardet, der han lärde sig hvad som var sämre än intet. Hans faster, lady Knockdown, en välvillig, gammal irländska, för detta vitter och för detta skönhet, sedermera sträng lä