Aftonbladet – 14 maj 1873, sida 2

ande har upptagits 1 mantal, Nyckelby n:r I, 1862 taxeradt till 20,000 rår, då grundskatterna utgjorde 354 rår 7 öre. Sedan har taxeringsvärdet ökats till 30,000 rdr. Hemmanet, lydande under Fånö egendom, har i många år tillhört familjen Tamm, och eges nu af frib. Hugo Tamm, men är upplåtet till en arrendator, hvilken sköter hemmanet utmärkt väl, och det torde väl icke behöfva sägas, att han icke endast utgör grundskatterna, utan äfven erlägger en skälig ränta på hemmanets kapitalvärde. Grundskatterna å detta hemman utgöras nu ärligen med 334 rdr 19 öre, och ha således sedan 1871 minskats med 19 rdr 88 öre. Inom Stockholms län, Frösåkers fögderi förekommer !s mantal Myrby så hårdt med grundskatter betungadt (1862, 42 rår 9 öre), att de uppgå till nära hälften (49,01 proc.) af afkastningen, om den antages utgöra 5 procent å taxeringsvärdet (— 1000 rår). Rörande detta hemman har trovärdig person upplyst, att det lyder under Hargs jernbruk, som -eges af frih. C. G. Oxenstjernas arfvingar: att det skötes ganska väl af brukaren, hvilken i likhet med öfriga bönder under nämnde bruk bergar sig utmärkt väl. Ett annat hemman 1 mantal Tarf n:r 1i Erlinghundra härad af nyssnämnda län, taxeradt till 13.000 rdr, utgjorde 1862 i grundskatter 606 rår 73 öre, motsvarande 48,80 procent af afkastningen, enligt förut anförd beräkningsgrund. Om detta hemman har en sakkunnig man benäget meddelat, att grändskatterna enligt 1867 års omsättning utgöra 560 rdr 20 öre; att det är af krononatur, men eges af Upsala k. akademi, att räntan derå ej utgöres till staten, utan inbegripes i det för hemmanet bestämda arrende, hvilket torde vara till beloppet billigt i förhållande till hemmanets storlek och beskaffenhet, emedan arrendatorn är i goda omständigheter. Man skall icke antaga, att ofvananförda förhållanden ensamt gälla inom Mälareprovinserna. En mängd fullt tillförlitliga — vi kunaa betrakta dem som officiella — uppgifter från de andra länen, der hemman skyldra för höga grundskatter, ådagalägga dels att äfven dessa hemman sedan 1862 blifvit åsatta högre taxeringsvärde, hvilket naturligtvis icke hade skett, om de ej fätt ett högre kapitalvärde, dels att både hemmanen skötas väl och dess egare berga sig väl, och dels att äfven dessa hemman, ehuru, som det ofta heter, nästan värdelösa, till följd af de tryckande grundskatterna, likvisst äro graverade för hypotekslån, eller lån i offentliga kassor. Vi skulle kunna anföra att nyssnämnde förhållanden inträffa med flera skattehemman, högt onerade, som det heter, hvilka egas af flera riksdsgsmän, hvilka likvisst icke nu draga i betänkande satt påyrka grundskatternas afskrifning, såsom enda utvägen att höja skattehemmanens kapitalvärde och behållna afkastning. . Vi äro derföre mycket benägna för att såsom ett bestämdt påstående nu framställa, att en aflösning af grundskatterna kan tillvägabringas, och att den enligt den kännedom vi vunnit på sednare tiden icke skall stöta på några ekonomiska svårigheter frän egarne till den högst onererade skattejordens sida. Deremot är det icke osannolikt att många af dessa länge skola föredraga att erlägga de till ett oföränderligt psnningbelopp nu fixerade grundskatterna till kronan, som är en human fordringsegare, framför att belasta sitt hemman med en kapitalskuld som kan uppsägas. Det är Jikvist klart, att ingen skattejords egare skall motsätta sig en successiv af skrifning af grundskatterna, lika litet som hvar och en annan som har en skuld torde motsätta sig, om fordringzegaren afskrifver den, ju skyndsammare desto bättre. Då under den nu pågående striden om grundskatterna ofta framhålles al skattejordsegarne, buru hårdt de äro beskattade,så förtjenar ock framhållas de betydliga lindringar som staten beredt dem. Sålunda utgöra de skattenedsättningar, som intill år 1857 beviljades :dem, nära 1,500,000 rdr årligen; vidare har räntan å mjöloch sågqvarnar, hvilken 1862 utgjorde i rundt tal 187.000 rår, 1864 afskrifvits, och dernäst erhöllo skattejordsegarne från och med 1871 och framgent en årlig eftergift afirundt tal 670,000 rdr, motsvarande en tiondedel af hela grundskattebeloppet. Ville grundskattegifvarnes målsmän ärligt yttra sig, så skulle de erkänna, att öfriga samhällsklasser ingalunda erhållit motsvarande skattelindringar, utan tvärtom måst direkt bidraga till utjemnande af den minskade statsixkomst som ofvan an tydda lindringar åstadkommit. Enligt hvad i början af derna uppsats antyddes synes statsutskottets hufvudsyfte vara att få afskrifnings-principen af rikadagen så obetivgadt godkänd, att allt vidare tal om aflösning ej kan eller fär uppstå; och det tyckes som utskottet för att uppnå sitt syftemål päräknar en stark koalition mellan skattejordsegarne och rustoch rotehållarne i begge kamrarne, och vill tilltvinga sig regeringens medverkan till den fordrade atskrifningen, genom att göra den till hafvudvilkor för en ny organisation af landets försvarsväsen, grundad på en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnepligten; men på det att utfästelsen i detta afseende skall blifva så lös som försigtigheten bjuder, framkommer hr, Carl Ifvarsson med en reservation, hvari han låter förstå att beväringsynglingarne icke böra påläggas för stora bördor, hvarmed naturligtvis förstås, att deras vapenöfningar skoa bli så lätt vindiga som möjligt, hvaremot han anser ändamålsenligt att det manskap, af hvilket den nya stammep. gkall bildas, blir anskaffadt på frivillighetens väg. rt nr nr nera