—-— Diskussionen rörande gifta qvinnans eganderätt. Andra kammaren. Hr Carlen. Om den föreliggande frågan också icke är den allra vigtigaste, som står på dagordningen, är den dock tillräckligt vigtig för att taga riksdagsmannens allvarligaste uppmärksamhet i anspråk, antingen man betraktar den såsom en rättsfråga eller såsom en kulturfråga, ty jag tror för min del att det numera icke finnes någon i vårt land som förnekar att frågan om Avinnans rättigheter är en kulturfråga. Genom att sätta gvinnan i tillfälle att utöfva de rättigheter, henne såsom menniska tillkommer, sättes hon i tillfälle att mera inverka på samhället; hennes ställning böjes derigenom och genom att höja qvinnan höjes äfven samhället, etraktas frågan åter såsom rättsfråga, kan det väl icke förnekas att det är helt enkelt en rättskränkning om man förnekar en gift qvinna att ntöfva en rättighet, som man ansåg tillkomma henne, innan hon blefgift. Sedan lagstiftningen ifvit den ogifta qvinnan rättighet att vid viss Eder sjelf sköta sina ekonomiska angelägenheter, begår pe alltså en orättvisa om den beröfvar henne denpa rättighet, derföre att hon påtagit sig det heliga kellet af maka, såvida man ej kan visa att de nya förbållanden, hvari hon inträdt, göra det nödvändigt, eller att omständigheter förefinnas, som omöjliggöra rättighetens utöfvande eller att samhället deraf skulle lida. Man måste då göra den frågan: hvilka omständighe. ter finnas, som kunna berättiga samhället att sedan qvinnan redan fått sig tillerkänd rättighet att såsom ogift sköta sin egendom, förneka henne