Aftonbladet – 12 maj 1873, sida 2

ydsende genott vår Herre Jesum Ohristamf Dereftör tog f. d. statsrådet grefve Mörner äplet från altaret och, jemte erkebiskopen, öfverlemnade det ät drottningen, som åh tog spiran i venstra handen. Jrkebiskopen läste härvid denna bön: Gud, som eder satt hafver till Sveriges, Göthes och Wendes drottning, förlärig ock Sin nåd, attriket under eder må i allo mättö förmeras och förbättras, Honom till pris och ärs, eder till börömmslse, Sveriges män. och detta landet till gagi, frid och enighet! Sedan återtog Aäzottningen spiran i den högra handen och höll äplet i den venstra. Riksmarskalken gaf då tecknet till rikshärolden, som framträdde och ställde sig på öfversta trappsteget till tronen samt ut ropade: Nu är SOPHIA WILHELMINA MARIANA HENRIETTA krönt tiil Sveriges, Göthes och Wendes drottning. iom och ingen annan! Efter detta utrop höjde rikshärolden och härolderna sina spiror, då pukor och trumpeter läto höra sig och orkestern instämde i en korus af orden! Lycka ske drottningen! hvarefter sjöngs 1:a versen af psalmen n:r 268: Hela verlden fröjdes Herran etc. Så snart häroldsropet skett, gaf rike marskalken tecken till skjutningen, som verk: ställdes på lika sätt som för konungen. Derefter läste -erkebiskopen ådesna bön: O! Du barmhertige Fader, som väld hafver öfver menniskors fikon, uti Hvilkens hand alla herradömen äro, Dig Yaro evinnerlig lof och ära, att Du en kristlig och mild drottning öfver oss uppsätt hafver; utgjat, 0, Du barmhertige Fader! öfver henne Din helige andas kraft, visdom.och styrka; sänd, o, Herre Gud, drottningen hjelp af helgedomen och hör henne i Din heliga himmel, att hon Ditt folk med nåd hjelpa och med rättvisa förelysa må! Bevisa henne godhet och trohet, ätt de bevara henne och att hennes år måga blifva från slägte till slägte! Låt, Herrel-Hennes krona öfver henne blomstra och stadfäst hennes tron för Dig evigliga, på det Ditt gudomliga namn må varda prisadt och upphöjdt, Din heliga kristliga församling utvidgad och beskärmad, och i all rättfärdighet, frid och välsignelse blifva och förökas, genom Din son, vår Herre, Jesum Kristam! Amen. Sedan gafs välsignelsen af erkebiskopen. Derpå började åter musiken. Drottningen begaf sig derefter tillbaka till sin stol, i den ordning, att först gick tjenstförrättande öfverstemarskalken, och dernäst H. M:t drottningen, med kronan och manteln på sig, samt spiran i högra handen och äpplet i den venstra, beledsagad af förenämnde herrar Serafimer riddare och uppvaktad af fru öfverhofmästarinnan. Hen nes M:ts kammarfröken och hoffröknar upp: buro släpet. Sedan drottningen intagit sin stol, gick konungen, företrädd af riksmarskalken och de herrar, hvilka buro svärdet och nyckeln, samt beledsagad af deras excellenser sven ska herrar statsministrarne samt svenska statsrådet, åter fram till altaret och satte sig på tronen, som af de två vakthafvande öfverste-kammarjunkarpe förut blifvit omvänd, så att H. M:t kom att vända ausigtet åt församlingen. Deras exc:r och statsräden ställde sig dervid p. ömse sidor om tronen; svärdet och nyckeln höllos på sidorna framför konungen, samt riksbaneret och Serafimer-ordens-baneret till höger och venster bakom tronen. Sedan musiken tystnat, gaf riksmarskalken tecken till hyllnings-edens afläggande, då rikshärolden ställde sig gent emot tronen och utropade: Gode herrar och män af riksdagens båda kamrar, gören konungen eder ed! Riksdagens ledamöter uppstego då och aflade, med två uppräckta finger, eden, som af justitie-statsministern förestafvades. Derefter återgick konungen och intog sin stol, hvarvid svärdet och nyckeln, såsom förut, buros framför H. M:t, samt riksbaneret och Serafimer-ordens-baneret fördes efter till deras förra ställen. Sedan sjöngs 1:a versen af psalmen nr 272: Nu tackar Gud allt folk etc. Derpå började åter musiken, och processionen begaf sig från kyrkan samma väg och i samma ordning som dit, endast med den ändring, att deras excellencer herrar statsministrarne omgåfvo H. M:t konungen, och de herrar, hvilka burit de regalier och mantlar, dem konungen och drottningen nu sjelfva buro, intogo sina vederbörliga stäl len inom de kongl. ordnarne, näst efter Se rafimer-ordens-baneret. Den i kyrkan sjungna kröningskantater var af följande lydelse: Före akten. Introduktion. En, blott en, förgängelsen ej hinner, En, blott en, i evighet består. Dagar räknar icke Han och år. När allt annat slocknar, bäst det brinner, Vissnar, bäst det blommar, och — försvinner, Honom, Honom du allena finner Än i dag densamme som i går. Det var Han, som följde våra fäder, Tog dem opp i sitt förbund, Halp dem plöja hafvens vida rund Och i skogar, byar, städer Lägga hemmets sekelfasta grund. Det är Han, hvars nåd oss ännu gläder Och i templet oss till möte träder Denna löftete helga stund. Hymn. Solarnas sol, hvad vore vi, Om ej Da Dina strålar sänder? När från oss Dina blickar Du vänder, Allt är kaos, allt är förbi. Du, som stjernor och hjertan tänder, Du, sow gör själen från töcknar fri! Allt förtro vi i Dina händer, Konung och folk och hyddor och länder. Fädernas Gud, stå än oss bi! Gjut öfver allt Din ymnighets mått, Tag i Ditt hägn både kojor och slott! Må Du med rik välsignelse löna, Må Du med ära och lycka kröna Sveriges älskade, ädle Drott! Efter akten.