Aftonbladet – 12 maj 1873, sida 2

renom edert goda och lyckosamma regemente sig förkofra och förbättra, och att I, siter det timliga och förgängliga riket, måsen blifva delaktig af det, som evigt är, ich der bekomma den kronan, som Gud alla rättfärdiga förvarat hafver. SR Sedan hemtade h. exc. statsministern för 1trikes ärendena från altaret spiran... Då den af h, exc. samt erkebiskopen till konunsen öfverlemnades, läste erkebiskopen denna bön: Den allsmäktige Guden, som satt eder att med konungsligt välde räda öfver Sitt folk, och befallt, att I med rättfärdighet letta folket regera och döma skolen, Han förläne ock eder nåd att alltid rätta eder efter den evige Konungen, hvars spira är en rättvis spira; alltid älska rättfärdigheten och hata ogudaktigt väsende, genom vår Herre Jesum Kristum. Deruppå hemtade statsrådet och chefen för civildepartementet äplet och, tillika med erkebiskopen, öfverlemnade dett konungen, som då tog spiran i venstra handen och emottog äplet med den högra, hvarvid erkebiskopen läste denna bön: Gud, som eder satt hafver till Sveriges, Göthes och Wenles konung, förläne eder Sin nåd, att I riket hålla mågen vid full makt och välstånd, Honom till pris och ära, eder till berömmelse, Sveriges män och detta landet till gagn, frid och enighet! Derefter gick statsrådet och chefen för inansdepartementet till altaret och hemtade nyckeln, den han och erkebiskopen öfverlemnade åt konungen, som då lemnade äplet att hållas af statsrådet Bergström. Härvid läste erkebiskopen denna bön: Gud den llsmäktige, som eder af Sin gudomliga försyn till denna konungsliga ära upphöjt hafver, gifve eder nåd att öppna vishetens och sanningens skatter för edert folk, att utestänga villor, laster och duglöshet ur edert rike, samt bereda åt den idoge trefnad och örkofran, lättnad och tröst ät den lidande och bedröfvade!s Sedan hemtade statsrådet och chefen för andtförsvarsdepartementet svärdet, hvilket van, jemte erkebiskopen, öfverlemnade, blotjadt, åt konuogen, då H. M:t lemnade nyceln till statsrädet Wern, och erkebiskopen äste denna bön: Gud, som eder svärdet untvardat hafver, att I dermed skolen beskydda de fromma och rättsinniga, men straffa de vrångvisa, de der lag och rätt ej ukta, och eder sjelf eller landet förderfva vilja, gifve ock eder Sin heliga nåd, att I ultid mågen varda vid en god tröst tillatt manligen strida och uträtta edert värf till Guds ära, edert samvetes frid och edra unlersåtares välfärd, genom Jesum Kristum, vår Herre! Deretfter återgick erkebiskopen till altaret. Konungen lemnade svärdet till statsrådet Weidenhbjelm, som höll det blottadt och högburet, och konungen återtog spiran i högra handen samt äplet i den venstra. Regalierna svärdet och nyckeln höllos då till venster, närmast tronen. Riksmarskalken gaf då tecken åt rikshärolden, som framträdde och ställde sig på öfversta trappsteget till tronen, samt utropade: Nu är OSCAR DEN ANDRE krönt till Sveriges, Göthes och Wendes konung, han och ingen annan! Efter skedt utrop, höjde rikshärolden, jemte de öfriga härolderna, sina spiror, dä pukor och trumpeter läto höra sig, och församlingen svarade: Lefve konung Oscar den andre! hvarvid orkestern instämde med musiken i en korus af orden i 1:a Samuels bok, 10:e kapitlet, 24:e versen: Lycka ske konungen etc., hvarefter sjöngs 1:a versen af psalmen n:r 300: Hell konung säll och lyckosam etc. Så snart häroldsropet skett, gaf riksmarskalken tecken till saluten, hvilken verkstäldes medelst 42 skott från batteriet å Skeppsholmen och ett lika antal från batteriet ä Kastellholmen. Då psalmen blifvit sjungen, läste erkebiskopen denna bön: O! evige allsmäktige Gud, som våld hafver öfver menniskors riken, uti Hvilkens hand alla herradömen äro, Dig vare evinnerlig lof och ära, att Du en kristlig och mild konung öfver oss uppsatt hafver; utgjut, o, Du barmhertige Fader! öfver honom Din heliga andas kraft, visdom och styrka; sänd, o, Herre Gud! Din smorda hjelp af helgedomen och hör honom i Din heliga himmel, att han Ditt folk med nåd hjelpa, med rättvisa regera, och med lycka och seger beskydda må! Bevisa honom godhet och trohet, att de bevara honom och att hans år måga blifva från slägte till slägte! Låt, Herre! hans krona öfver honom blomstra, och stadfäst hans tron för Dig evigliga, på det Ditt gudomliga namn må varda prisadt och upphöjdt, Din heliga kristliga församling utvidgad och beskärmad, och i all land under hans välde rättfärdighet, frid och välsignelse blifva och förökas, genom Din son, Jesum XKristum, vår Herre! Derpå gafs välsignelsen af erkebiskopen. Sedan började åter musiken. Konungen begaf sig då tillbaka till sin stol, i den ordning, att först gick riksmarskalken, och efter bonom bars nyckeln samt dernäst svärdet blottadt och upphöjdt; hvarefter konungen gick med den kongl. manteln på sig, kronan på hufvudet, spiran i högra handen och äplet i den venstra. Näst bakom H. M:t buros riksbaneret och Serafimerordensbanret. Så snart konungen satt sig på sin stol, framträdde grefvarne Hamilton och Manderström till drottningen för att ledsaga henne till tronen framför altaret. Öfverhofmästarinnan, biträdd af kammar: fröken och hoffröknar, tog af Hennes Majestät den furstliga manteln, som af tjenstförrättande öfverste-marskalken emottogs och lades på altaret. Sedan drottningen derefter tagit af sig den furstliga kronan, som af tjenstförrättande öfverstemarskalken ställdes på altaret, satte sig Hennes Maj:t på tronen och musiken upphörde. F. d. statsrådet frih. af Ugglas samt erkebiskopen togo då drottningens mantel från altaret och lade den öfver Hennes Majestäts axlar, hvarpå öfverhofmästarinnan, biträdd af kammarfröken och hoffröknar, fäste densamma. De herrar, som ledsagat Hennes Majestät, hjelpte henne då att falla på knä, hvarpå erkebiskopen tog smörjelsehornet och smörjde hennes majestät på ännet och handlederna, sägande: Den allsmäktige evige Gud ingjute Sin heliga anda uti eder själjl och sinne, uppsåt och företag, igenom Hvilkens gäfva allt edert förehafvande må lända Gud till pris och ära, rätt och rättvisa till styrko, land och folk till godo! När drottningen uppstigit och satt sig på tronen, hemtade frih. De Geer kronan från altaret och, tillika med erkebiskopen, satte den på drottningens hufvud, då erkebiskopen 1 läste denna bön: Gud allsmäktig, bimme li lens och jordens Herre! som kronan ederl. gifvit hafver, styrke eder uti alla konungs-1 j d nr 0 f u n b k d 8 8 8 wo ÖImnmnexxmordL OO -B MM a KA PP ALT DD er me liga och kristliga dygder, att I, efter detta timliga och förgängliga riket, mågen blifva delaktig af det, som evigt är, och der bekomma den kronan, som Gud alla rättfärdiga förvarat hafver! Sedan hemtade grefve von Platen spiran ; frän altaret, och, då den af honom och erke; biskopen till drottningen öfverlemnades, läste erkebiskopen följande bön: Gud allsmäktig,