Aftonbladet – 10 maj 1873, sida 2

De skola alltså högt din lärdom prisa. Glöm ej att skicka ock ett exemplar Till vännen Didrik, som så kär jag har, Min gamla vän, som jag offentligt prisat För klarhet och talang, ty han har sjelf bevisat Att han den saken känner, som Du skref om, Som han förut sjelf skrifvit några bref om, Magnus. Men möjligt, att hans afund kunde väckas. Fictor. Derför du ej behöfver att förskräckas. ue osren uppenbarar sig; han har hört allt. Redaktören. Som Schweizerfolkbeväpningen vid Ritli, Så sluta ett förbund vi Tre, gemytli, Om Någon emot denna boken pockar, Om Någon vågar tro, att der finns bockar, Vi stöta honom fin som pudersocker! Låt oss uppblåsa dig så du blir stor och tjocker! (Sätter ett blåsrör i sitt alter ego — han uppblåses till en stor man.) (De svära en förskräcklig ed. Boken skickas till Didrik. Ödet hörs tjuta i fonden.) (Ridån går ned.) 3:dje akten. Det skönas verld. Don Didrik-sitter omgifven af eteriska väsen, äter månsken och dricker morgondagg till frukost, en stor magerhet ligger öfver hans hela väsen. Hur skönt att ostörd gå i luftens ring Och utan att af vår kritik generas Få ströfva fritt och obehindradt kring Och roffa Vischers, Ungers bok med fleras; Jag fet kan bli på dessa feta män, Ty hittills var jag mager, är det än. Så obetydlig är jag, att kritiken Ej ser mig och förblir min vän i viken. Men får jag än ett drama färdigt och publiken Med hjelp af koteriets stora makt, Vill låta lura sig— så gif blott akt! Skall ingen mera emotstå min makt. (Magni bok kommer in, sedan den först kommit ut, Didrik ser på den:) i