Aftonbladet – 10 maj 1873, sida 2

(Den hemliga dörren öppnar sig: Redak tören inträder.) Redaktören. Jag är stor, jag är stursk, jag är stark, Jag är Göteborgs kung och monark, Jag är fri, jag är frisk, jag är fräck, Jag är alla rättfärdigas skräck! Ingenting törs man på, förrn jag vill Och har gifvit mitt tillstånd dertill. Skall försvarsväsnet organiseras — gör jag. Skall en nybakad bok recenseras — gör Jag, Skall man omordna kyrka och stat — det gör jag, Skall man skinna en andlig magnat — det gör jag, Skall man lukta om rännsten är fin — det gör jag, Skall man upprätta akademin — det gör jag! Det är sant: hvad jag gör, det blir aldrig utaf, Men. jag herrskar ändå som en kung öfver slaf. (Till Magnus.) Nå, hvad vill du, pygmeiske man? Har jag icke gjort allt hvad jag kan? Män ej plats i museum du fick För din lilla bit numismatik? Magnus. Ack — kupolens facad-mosaik Lockar utåt min irrande blick. Nyss i Wexiö bland lärde kamrater Höll jag tal om de fornsvenska mynt, Brackteatrars — och en Brackteater Får du, om i Bologna, o Vater! Jag får fortsätta hvad jag begynt! Redaktören. Men förstår du arkeologi? Magnus. Mycket stark är jag icke deri, Redaktören. Det gör också det samma! — Så gå! Men för himmelens skull pass nu på Hvad jag säger i hemlighet dig: Hvad du gör, framför allt: bara tig! Skrif sen hem — det skal gå excellent, På kongressen var korrespondent!