Aftonbladet – 7 maj 1873, sida 2

vidga det länge öfverklagade hoptrasslandet af kyrkans och skolans angelägenheter. I en följande uppsats skola vi söka visa, att riksdagen borde, med ledning af komitens utredning, kunna sjelf framställa ett förslag, bättre egnadt, än den k. propositionen, att tjena det af 1865 års ständer afsedda ändamål. Vi hade redan i går tillfälle att i en del af gårdagens upplaga omtala att vid kam rarnes sammanträden i går e. m. väcktes i båda kamrarna, i den Första af frih. af! Ugglas, i den Andra af grefve Posse, mor tion om utseende af en deputation af riksdagens ledamöter för att öfvervara konungens kröning i Norge, samt att reseoch traktamentsersättning för de deputerade skall utgå af riksdagskostnadsmedlen. Motionen blef af Första kammaren remitterad till statsutskottet, i den Andra blef den bordlagd, men remitterades vid dagens sammanträde äfven derifrån till statsutskottet, sedan hr Jöns Pehrsson anfört tre olika betänkligheter mot förslaget. Han anmärkte först och främst att kostnaden för en sädan deputation svårligen kunde grundlagsenligt anvisas på riksdagskostnaderna, då de ej vore dit hänförliga. För det andra ansåg han, att åtminstone de, som hyste den önskan att! den nu här förestående kröningen må blifva j. den sista i Sverige, ej borde vara med oml. att indirekt uppmuntra till föranstaltande af j sådana ceremonier genom att sända en deputation, sådan som den föreslagna; och an såg tal. den omständigheten att norska Storthinget skickar en deputation till kröningen i Stockholm ej vara något skäl för svenska riksdagen att sända en deputation till Norge, ty den norska deputation hade i tal:s tanka till uppgift att uppvakta konungen och drottningen, ej att visa någon uppmärksamhet mot svenska riksdagen eller svenska folket. Den svenska riksdagen hade nemligen godt tillfälle att uppvakta Deras Majestäter; och om verkligen meningen är, att deputationen skall utgöra en gärd af uppmärksamhet mot norska storthinget, så ville tal. erinra, att vid tiden för kröningen i Norge storthinget ej är samladt. Slatligen ville tal. uttrycka den ksigt,attom än deputationen ansågs böra beslutas, så borde åtminstone ej något statsanslag beviljas, då han nog trodde attdet skulle finnas nog mycken royalism i båda kamrarne för att man skulle finna personer villiga att resa på egen bekostnad. Hr Jöns Pehrssons inkast blefvo icke af någon till besvarande upptagna. Andra kammaren företog i går e. m. till slutligt afgörande för öppna dörrar den förut vid s.k. enskilda sammanträden behandlade frågan om uppställning i kammarens sessionssal af konung Carl XV:s byst, och beslöts dervid att bysten skulla uppställas i salens fond bakom talmansstolen; i sammanhang hvarmed det uppdrogs åt ekonomioch kanslideputerade att i samråd med professor Troili Igå i författning om utseende af annan plats, helst i kammarens sessionssål, för erkebiskop Sundbergs nu på salens fondvägg uppsatta porträtt. Hr Hedin nedlade emot beslutet om bystens uppställande en energisk protest med anledning deraf, att enligt motionen i ämnet denna Thyllning skulle egnas framlidne konungens minne i hans egenskap af det nya statsIskickets grundläggare, hvilket hr Hedin fann föga grannlaga, mot den hädangängne monarkens minne, då han uttryckligen förI klarat, att han icke ansåg det pya riksdagsskicket ha afsett eller medfört någon föränldring i statsskicket. Och äfven om hyllninIgen egnades åt Carl XV såsom det nya riksdagsskickets grundläggare, så protesterade hr Hedin i den historiska sanningens namn mot en sådan uppfattning, då ännu lefde svenske män, som hade större förtjenst lom det nya riksdagsskicket än konung Carl IXV, att icke tala om de halft förgätna namnen på de män, som hållit reformens ban6r upprätt under svåra tider, och utan hvilkas -Isträfvanden den helt säkert icke kommit till stånd. Bland ärenden af någon vigt, som föreleIgat till afgörande i dagens sammanträden, lnämna vi i främsta rummet det kanstituI tionsutskottets betänkande, som afstyrker hr I Wallenbergs motion att kamrarne skulle erj I hålla rätt att hvar för sig sjelfve utse talI män och vice talmän. I Första kammaren blef det afstyrkande I betänkandet utan diskussion bifallet, i An1 ldra kammaren blef det deremot återremittet radt med 86 röster mot 85, på yrkande af -larp Ola Jönsson i Kungshuylt och Törnfelt. I Den förstnämnde tal. vände sig isynnerhet ,lemot och betecknade såsom zett meningslöst pjoller det af utskottet för dess afstyri l kande anförda hufvudargumentet, eller att 1 I konungens rätt att utse talman eger ett stöd -i deny för vår grundlag egendomliga myn; I dighet, som blifvit talmannen förlänad, att, -I när han finner väckt fråga strida mot grund: -llagens lydelse, vägra proposition, anseende , I atskottet att det vid sådant förhällande icke Isaknar sjn vigt, att den, åt hvilken tolkninIgen af grundlagen i thy fall anförtros, er) I hållit sitt uppdrag af konungen och derige) nom kan förutsättas innehatva en, i förbål-llande till de åsigter som från motsatta håll lgöra sig gällande, oberoende ställning. Hr -1 Oia Jönsson Pt ötvertygad att en af resp, 1 kammare vald talman skulle ha sig lika an geläget att upprätthålla grundlagens helgd, t som en af konungen ptnämnd, och han fär I ste uppmärksamheten derpå, att om det ,) antages, art ep af kammaren vald talma tj skulle låta åsigterna hos det parti han till rjhört utöfva inflytande på sitt handlingssätt, .Iså kunde detta lika väl förutsättas om en -laf konungen utnämnd talman, ty äfven denne 1 hade väl tillhört något parti, innan han pla-Åcerades på talmansstolen, och måste välförmodas, dm han elfest är on mar mad karok-Iter, fortfarande hylla samma partiåsigt : Arnfelt vär? ; gter. Hr För felt Yolue sig hufvudsakligen mot ri avskottets påstående, att förändringen inga0 jlunda kande anses behöflig, emedan svenska tlriksdagen icke erfarit något obehörigt infly-I tande. af konungens ifrågavarande utnäm. Iningsrätt. Tr Törofelt, som ansäg att agi I ganda missnöje funnes i landet öfver den I I förödmjukande ställning, hvari konungens l rätt att utnämna talmän häller representarltionen, trodde nog också att verlden skulle -Istå, äfven om denna rätt bibehålles, men a han förmenade att man icke borde dröja :Imed reformer till dess det sker tecken i -Isolen, månen och stjernorna och till dess .Idet politiska hafvet och vågorna börja e I bullra. 8) Samma utskotts betänkande, afstyrkande a Ihr Wallenbergs motion om ändring i 65 2 AIR. O., i syfte att inskränka de fall, då frå-lgor kunna afgöras medelst gemensam voter ring, bifölls i båda kamrarne utan någon I diskussion. Ett likartadt förhållande egde a lrum med bevillningsutskottets betänkande 0 In:o 10, angående ätskilliga redaktionsförän. I dringar i bevillningsstadgan. Lagutskottets betänkande, afstyrkande åtI skilliga motioner om förändring i skyldighetten att bygga kyrka, prestgård m. m., gaf h I deremot i bäda kamrarne anledning till nåa lgon diskussion, I första kammaren uppj) trädde hr v Koch, som sjelf väckt motion i VA DD hm mm m om kotsta om Ah Jo fat