Aftonbladet – 6 maj 1873, sida 3

(Insändt.) En fråga i skolfrågan. Om enligt hr ecklesiastikministerns af särskilta Btskottet väsentligen gillade förslag, naturvetenskaperne komma att slopas vid det stora flertalet af de högre clementarläroverken, hvad skall det blifva utaf de laboratorier, de fysiska och kemiska, de öfriga naturvetenskapliga samlingar, som med mycken både möda och kostnad blifvit an skaffade vid de flesia af deössa läroverk, kanske vid alla? Skall ingen undervisning i äturvetenskaperna meddelas, sä behöfvas inga lärare i dessa vetenskaper, och finnas ing lärare, hvem skall draga försorg om samlingarnas vidmakthållande och ökande? Skulle-deremot ej, om sakerna finge utveckla sig som de börjat, just dersa lärare och dessa samlingar, till gagn så val för vetenskapen och den allmänna bildningen, som för läroverken sjelfva, allt mer och mer blifva kraftiga medel för väckande och underhällande af ett vetenskapligt intresse i orterna, och le högre elementarläroverken derigenom allt mer för orterna blifva, — såsom man af sammalt gerna velar anse dem — något mer in blott barnskolor? Eller tror man verkigen att i vära dagar Cornelius Nepos och Jicero äro i stånd att åtaga sig ett sådant värt? STERNER Till Redaktionen af Aftonbladet! Undertecknad anhåller om plats i Aftonbladet för efterföljande upplysning. Aftonbladets redaktion har lagt mig till last, att jag, vid arkäologiska kongressen i Bologna rar nära att blifva vald till vicepresident gent mot professor Virchow, i det A. B. deruti veat se ett anspråk å min sida att framträda såsom vetenskapsmam. Verkliga förhållandet med detta val var, att förbittringen å de fran: ska deltagarnes sida mot de tyska — en sorgig yttring af nationalbatet efter kriget — var så stor, att de förre voro färdiga att taga hvilen förstkommande som helst, blott för att få Jå den tyska professorn, trots hans vetenskap: iga storhet, När dertill kom, att jag var personligen bekant med flere af de franska deltaarne i kongressen från deras besök i Göteborg, å blef följden deraf, att man helt oförmodadt ippstälde mig såsom motkandidat. Att jag tillskrifvit denna ära tillfälligheten. men icke nåsön vetenskaplighet å min sida, och sålunda be;raktat hela saken mera som en skämtsam epiod. i än som en ok det ud väl ramgå deraf. att jag i min bok icke med ett ord omtalat denna händelse,