Aftonbladet – 6 maj 1873, sida 3

Ag Åosssssstss Ett gif-akt för klassicitetens vänner Då en och annan af vännerna till klassis! bildning icke torde till hatva fullo insett hel den fördel, som antagandet af hr ecklesis stikdepartementschefeng, af Särskilta utskot tet väsentligen gillade förslag skulle med föra, så tillåter sig ing. att fästa uppmärk samheten på följande hit hörande omstän digheter, Genom antagande af ifrågavarande försla; skulle man omsider få se realiserad den plan söth, sybnerligen omhuldad af; bland andr klässicitetens befordrare; f.d. statsrådet Carl son, gått ut på ått genom inrättande af ute slutande klassiska läroverk ännu en tid bort åt kunna stadfästa de gamla språkens herra välde. Sådana slags lätövörk skällg, enlig utskottets förslag, komma att finnas i Lin köping, Skara, Westerås, Strengnäs, Wexiö Kalmar, Hernösand, Wisby, Stockholm (två) Upsala, Wenersborg, Falun, Lund, Kristian stad, Helsingborg, Hudiksvall, Nyköping Halmstad, Östersund, Umeå, Luleå, på hvilk: alla ställen någon real-linie icke skulle ifråga komma. I dessa läroverk vor2 meningen at uti de lägre klasserna icke skulle läsas nå gra naturvetenskaper, hvarken kemi elle) fysik eller naturhistoria, utan blott hvad h departementschefen sä betecknande kalla: allmän paturlära, under det, enligt han: förslag, i de öfre klasserna icke någon skym af naturkunnighet skulle förekomma. Deft: senare har utskottet ändrat derhän, att na turolhistoria borde äfven i dessa senare klas ser intagas såsom läroämne (deremot icke kemi och fysik, såsom, enligt utskottets för menande, mindre egnade, att utveckla iakt tagelseformågan och sinnet för systematisk anordning), men ej uppställas såsom någor fordran vid afgångsexamen. På detta sätt finner man, att dessa läroverk verkligen skulle kunna blifva så rent klassiska som möjligt och att man verkligen skulle få se realiserad hvad latin och grekiskajbeträffar, den vackra tanke, som hr departementschefen så lyck ligt uttalat med uttrycket läroämnenas sam manslutning — ett uttryck, som innebär ett så hårdt och innerligt omslutande af de nämnda språken, att något annat omöjligen kan få rum i lärjungens omfamning. Har man lyckats häruatinnan, så torde man hafva temligen stor garanti, att åtminstone rikets embetsoch tjenstemän, af hvilka naturligtvis det ojemförligt största antalet skulle få sin bildning vid de nämnda läro verken — utom många andra skullekunna hållas, hvad kunskaper och allmän tanke. riktning beträffar, temligen obesmittade af tidsandan i vårt materialistiska, jernvägsbyggande tidehvarf; och det vore ju en god sak. Visserligen är det skada, att man, för att göra eb koncession, uppskjutit latinets början till 4:e och grekiskans till 6:e klassen ; men man bör hoppas, att sedan man blott en gång fått fästa på särskilta klassikå läroverk, skall det framdeles nog gå utan svårighet att flytta dessa läroämnen tillbaka en eller annan klass. Sådant vore ju rent af en obetydlig detalj i afseende på ordnandet af schemat och kunde icke möta den ringaste invändning, sedan man blott ev gång kommit på det klara med att de ifrågavarande läroverken icke vore afsedda för annat än en sammanslutning omkring latin och gre: kiska. Under dessa lyckliga förhållanden betyder det ganska litet att utskottet föreslagit högre realläroverk i Stockholm, Westervik och Sundsvall, och man kan, i fall förslaget går igenom, endast beklaga de föräldrar och målsmän i Westervik och Sundsvall, som möjli: gen önska sina barn in på tjenstemannabanan, att icke på ort och ställe kunna: för dem erhälla den ofvannämnda sammanslutningen i studier, som är så nödvändig för den blifvande embetsmannen. Hvad beträffar öfriga sju eller åtta högre elementarläroverk, der båda linierna fortfarande skulle komma att finnas, torde man hädanefter som hittills icke hafva mycket att befara af de realistiska tendenserna, så länge de reala elementarstudierna lyckligtvis icke leda hvarken till akademiska examina eller enibetsbefordran; hvaremot man lärer kunna anlaga, att äfven på dessa ställen den klassiska linien, sedan densamma blifvit mera för sig afsöndrad, skall dess bättre florera. På alla de ställen åter, der endast rent klassiska läroverk skulle komma att finnas, torde man kunna räkna på att föräldrar och måls-. män hellre låta sina söner och myndlingar på hemorten läsa latin och grekiska, som hafva löftet med sig, än de skicka dem till en aflägsen realskola, som, hvad godt den eljest kan hafva att meddela, just icke lockar med nägra lysande framtidsutsigter. Går förslaget igenom synas således förhoppningarna för den klassiska bildningens bestånd och utveckling verkligen vara rätt försvarliga; och ins., som i mer än 30 år följt med skolstudierna i vårt land, kan intyga, att ur den nyssnämnda synpunkten det nu frågavarande draget onekligen är bland de yckligare. Det torde sedan knappt fattas mer än att man erhåller ett seminarium, som kan hog blifvande elementarlärare rätt rotfästa den klassiska andan. Vän af framåtskridande 1 klassisk bildning.