Aftonbladet – 5 maj 1873, sida 3

1 ordning, Jag mäste uppriktigt säga det, att något hvar undrar huru i morgon det föreskrifna ceremonielet för inangurationen någorlunda skall kunna genomföras. Det föreskrifver bland annat; KL 12 på mid dagen öppnar K. K. apostoliska Ma stät verldsutställningen i närvaro af H. M:t kejsarinnan och de främmande höga gästerna. Deltagarne samlas i stora rotundan; från kl. 9—11 anvisas dem deras platser. Efter kl. 11 insläppes ingen vi dare. Kl 11 och 30 minuter infinna sig de till kejserliga hofvet hörande, jemte de främmande nöga gästerna och invänta i hofpaviljongen de kejserliga majestäternas ankomst. Kostymeringen äri full gala. Hvarje herre, som ej bär nniform, synes i svart frack och hvit halsduk. De högre fruntimren bära förmiddagstoilett med hatt. Hofsorgen bortlägges för dagen. Handelsministern förfogar sig vid nämnde timma till hofpaviljosgen för att i underdånighet inbjuda deras majestätertill inträde i festsalen. I det ögonblick, deras majestäter lempar hofpaviljongen uppstämmer den i parken uppställda militärmusiken folksången och första saluten ges från en artilleriafdelning. Vid inträdet i rotundan uppstämmer det af Johan Straussanförda utställnings-musikkapellet jemte k. k. hofoperateateras orkester, folksången, hvari Wiens mans gångförening, sångakademien och den akademiska sängföreningen instämma. Sedan de allerhögsta och högsta herskaperna intagit sina platser tystnar musiken och erkehertig-protektorn öfverlemnar till kejsaren med ett kort tal en historisk framställning af utställningen, och öfverräcker generalkatalogen för densamma. Kejsaren förklarar verldsutställningen nu öppnad. Fanfarerna ljuda och andra artillerisaluten affyras. Sedan Ministerpregsidenten aflagt underd. tacksamhet till det kejs. och kongl. apostoliska majestätet för veridsutställningens förverkligande och sedan borgmästaren likaledes i staden Wiens namn nttalat rikshufvudoch residensstadens tacksamhet derför, utföra sängföreniogarne under hofoperateaterns kapellmästare O. Dessof en festkantat af Händel. Efter dess slut beser kejsaren, förd af handelsministern och generaldirekvören för utställningen, och ledsagad af protektorn och presidenten, under tonerna af folksäången, industrisalarne, Under tiden förbli de inbjudne i rotundan, hvarest utställningsmusiken, omvexlande med militärmusiken fortfar att spela. Vid deras majestäters återvändande från industrisalarne aflossas tredje artillerisaluten. Utställningen blir den dagen för beseende öppen till kl. sex e. m. Som vi ofvan antydt, är af de många ansingarne ännu så mycket qvar, ätt sjelfva vingen nästan kan anses för en prosak på viset sätt. Om en 14 dagar kan denna oerhörda massa af saker, dels komna dels ännu väntade, någorlunda bli ordnade. Äfven vår svenska afdelning lider ännu betydliga defekter. Mycket sär ges dess ordnande blifvit fördröjdt genom ile uteblifra transporter. Detta tillrifves åter dröjsmål vid utskeppningen från de svenska hamnarne, dels från försenad klarering i Stettin, dels slutligen omöjligheten ati med omgående lägenheter fö godset med på de öfverhopade tyska jernvägarne. Af de fyra svenska trähusen utanför de schweitziska och belgiska afdelninsarne är ej något fullt färdigt; men derå arbetas med flit och om de väntade byggnadsmaterialerna m, m, snart ankomma, torde de samtliga inom 8 dagar vara i ordning. Skolhuset utmärker sig redan för sin fördelaktiga inredning. En lycklig id6 var det att ge ät det af armeförvaitningen uiförda huset formen af ett tält. Restaurationshusets ytterväggar m. m. äro särdeles smakfullt arbetade och det hela kommer att ta sig prydligt ut. En hufvudsak här blir dock väl alltid dess contenta, det svenska middagsbordet, svenska sexan och den svenska punschen etc.; hvilket allt vår bekante reBtaurant hr Blanch med sin vanliga skickligbet nog lär komma att anordna till de landsmäns fromma, som ännu ej hunnit vänja sig vid flera af de sydtyska rätterna och dito dryckerna. Jagtpaviljongen från Göteborg kommer också i sitt färdiga skick att hedra både vår utställning och dess utställare. Den inre svenskå afdelningen var ännu på middagen, när jag sist besökte den ej beller så ordnad att man rätt kunde bedöma den; dock är det ännu någon tid qver, på hvilken man tror sig kunna uträtta mycket och så tror jag också med den kännedom jag nu eger om de nitiske och skicklige ledarne för företaget. Platsen anses likväl nog liten och för mycket inklämd mellan Hollands och Norges afdelningar, med ett omfäng af 865 metres jemte den sistnämnda. Endast Spanien, Portugal, Tunis, Persien med Medelasien, Rumänien och Marocco ha mindre yta sig tilldelade. Österrike och Tyskland samt Schweiz äro de, som tyckas mest vara i ordning, Amerika och England minst. Det ser ut som afständen le respektive länderna och utställningsorten emellan haft ett betydligare inflytaude här vid lag. Den förut särdeles vidlyftiga Pratern har zenom denna utställning ytterligare vunnit sn stor utsträckning och försköning; denna förut ohelsosamma sumptrakten, der det 905 metres långa och 205 metres breda utställ ningspalatset nu stär, bar förut namnet Kricauw. Byggnaden är ungefär fem gånger så stor som den vid sista verldsutställnia gen i Paris. Vanvligen anländer man till Wien med öfverårifna föreställningar om Pratern. Jemför man den med Stockholms kuperade och af stora vatten omgifna Djursård, förlorar den icks obetydligt. Emot jen stora slottsparken vid Teplitz uppgår den heller icke; träden äro till stor del temligen unga, marken sandig och alldeles slät samt saknar vatten i sin närhet. Sjelfva portieren för utställningslokalen eger sin märkvärdighet. Knappt någon har väl inom kort tid sett så många inoch utSående personer passera sig förbi som denne sanska vigtige tjenare. Han har nemligen varit anställd som portier vid de trenne närmast föregående verldsutställningar: iLonion, Paris och Moskwa. LZ. Danmark i våra dagar,