Aftonbladet – 5 maj 1873, sida 3

I nagot, för att kanske framdeles äter falla. ÅDet är naturligtvis svårt att så noga ange prisförhållandena; jag har derför här sökt så godt sig göra låter ange ett medium. Klokast gör en resande, som ämnar stanna här några veckor eller längre, att så snart som möjligt hyra rum hos någon familj; härtill erbjuder sig en mängd lägenheter t. ex. vid Praterstrasse, der de hållas i temligen högt pris, men äro väl belägna för utställningsbesökande; vid Oberoch UnterDonaustrassen, der de äro billigare och äfven lämpliga säsom närliggande Pratern, Ferdinandsstrasse o. B. v. Priset vexlar från 50 till 300 gulden pr månad, den sistnämda summan beräknad för familjbostad. Det vanliga priset för en middag på de bättre hotellen kan man anslå till en 2—3 gulden; hos de anspråkslösare restauranterna är det obetydligt dyrare än t. ex. på de vanliga källarne i Stockholm. Kaffe på de T bättre kafgerna, hvaraf finnas en stor myc: Tkenhet af prima qvalitet, är kanske bland de dyrare artiklarne, i jemförelse med hvad vi äro vana vid på våra oftast beqvämt in rättade svenska kaf6er. Här begär man kaffe schwarz oder gemischt, ein Geschirr T(i kopp), ein Glas. Priset är vanligen 20 —30 kreutzer, hvarja kreutzer beräknad till 12 öre. Utom alia de fullt legitimerade utgifterna på hotellerna, om vi få så säga, spela drickapenningarno på hotellerna i Wien en stor. roll; och så har det alltid varit inom den elada österrikiska hufvuistad larne ba alltid förstätt kon att beskatta lands städer. Men han gör det på ett lätt Joch agreabelt sätt, det kan icke pekas. Vi svenskar kallas träfandv nog nordens fransmän. Skulle några göra skäl för namnet Wien-bo-l: de resande, mer tjll och med än Nordtysk-l: söderns fransmän, vore det i sanning österrikarne och i första rummet Wien-boarne. De äro alltid artiga, lämpa sig med lätthet : efter sina vänner eller just derför att de är preussarens ech i allmänhet nordtyskens kompakthet. Skilcaden mellan de båda rivaliserande nationerna och specielt Berlins och Wiens befolkning är iögonfallande. Den förra pockar gerna något, der den setare kunder, men, att han litar på sig sjelf, rekommenderar Iden andre sig. Empfele mich äro alltid afjskedsorden till en kund af dessa söderns fransmän. — När man således till den orddinarie utgiftsstaten en främling här har, lägger de extraordinarie, kan det icke neir lätta, sakna del nare artigt auhåller; då den ena antyder: kas att vistelsen i Wien för närvarandel: I snarare kan kallas dyr än billig, fastän inJgalunda till den öfverdrift, som ryktet —J: vi upprepa detta — någon gång berättat om. Såsom det exentligen första internatio nella sammanträffande i större stil kan man anse den bankett, som Wiens journalister gåfvo i mändags afton för de främmande publicisterne. Omkrizg 200 personer samlade sig så smäningom i det ofvannämnda hotell Metropoles stora salong. Johannj: Strauss 80 man starka orkester — af allaj: härstädes den mest guterade — förhöjde den lysande tillställningen med sina utmärkta prestationer. Kanske har knappast j någonsin medlemmar af publiciteten frän så många olika länder sammanträffat. Presidenten för sällskapet Concordia br Wilhelm Wiener öppnade festen med ett glänsande helsningstal till främlingarne, betonande deri synnerligen pressens makt, när den med gemensamma krafter strider för fribetens och sanningens stora sak. I de många toasterna, som derpå följde, låg merendels Wieners ord som ett grundtema: ett vänskapsfullt tillmötesgående publicisternalemellan, utan afseende på nationella och politiska olikbeter. Viribus unitis, som verids utstälmingspalatset har till inskrift på sinj. venstra portal, blef också nu här antagetl. som ett gällande valspråk. Amerikanaren Yates talade derefter på en temligen bruten tyska, som dock för tyskarne sjelfva syntes ega något tilldragande i sig; hans korta och bestämda meningar öfverensstämde också väll: med talarens kraftiga gestalt. En fransman, representant för la Soir, förde sedan ordet i en mera polerad stil. Bland festtalarnel måste jag härefter nämna journalistvetera nen Julius Hirsch, som mest vände sitt tal till sina äldre kolleger inom pressen, påminnande derom, huru flere här närvarande deltagit som medkämpar inom py ssen på de svåra tider, denne hade att g. mlefva året 1848, en tidpunkt från hvilkas — n kan räkna den österrikiska pressens heia punyttfödelse. Larmet och de dissonerande ljuden från enskilda samtalande förtogo alltmer och mer festtalarens ord; då uppträdde änyo en fransman med en skäl för Concordia: han var just rätta mannen att få sitt ord fram genom det sig mer och mer ökande sorlet. Till och med trumpeterna och basunerna, som smattrade och dånade i R. Wagners temligen öfverinstrumenterade Tanenhäuser-ouvertur, skulle knappt varit starka nog att förtaga denna Stentor bland talare hans kraft. Vår bekante och vidtbefarns vän Bayard Taylor, representant för Newyork Tribune, besteg äfven talarestolen och det med stor framgång. hvad talets innehåll beträffar. Mången ansåg att han eröfrat det andra priset bland talarne, ifall man tillerkänner Con cordias ordförande det första. Vanmäktigt blef pu snart allt motstånd mot det än mer tilltagande larmet, Den sydländska hettan, högljudheten och gestikulationen gjorde sig allt mer gällande. Efter amerikanska pressens Bayard såg man ännu en talare göra I! några froktlösa försök att bli hörd. Det i var en Magyar; han fäktade i luften med armarne — förgäfves att få ljud — — han tog sitt parti och afträdde helt resolveradt. Värmen i salongen hade ock nu på ett be tänkligt sätt börjat stiga; den officiella deskönt att få flytta sig ut i det mera fria, till terassen och der njuta det turkiska verldsutställningskaffe, man der serverade, Snart var man äfven färdig att i äkta Havanna antända sina rökoffer. Straxt efter kl. 2 började man slå till ckamade eller bege sig af till hemmet för att sannolikt länge med välbehag minnas denna af sir B. Taylor så träffande benämnda Weltgemithliche fest. Ju mer vi närma oss den betydelsefulla 1:a Maj, då dörrarne till verldsutställningspalatset å Pratern öppnas, desto mer drager sig all uppmärksamhet, allas tankar och bestyr ditåt. Förutha vi visserligen mycket TI sysselsatt oss dermed; dock ej så helt och T hållet. Förmälningen inom det kejserliga tett hufvudämne för eamtalen inom staden. IHyrkuskarnes arbetsinställning (strike) från -1i måndags, sysselsatte ännu i går Atminstokring Praterns fem rayons; allt sträfvar palatset, att få sina Baker i ordning tills i hela Wiens diktan och sträfvan. Tidningsereferenterne ha ingen rast eller 3 Iro förrän de genom sina vederbörliga kom.Imissariater fått sig inträdeskort tilldelade, len af festen var äfven slut och det kändes: å I dithän; att komma genom dem, in il. -I morgon det är nu, kan man nästan säga,l: b Ihofvet utgjorde under den förflutna veckan: ne de flesta Wien-invånarne — Wien utan:Ifiscres, det bade man i sanning förut aldrig I upplevat! Men i dag vänder sig allt om3 I Alla feia sina vapen och verktyg eller ut.j: