Aftonbladet – 5 maj 1873, sida 2

vudsyfte och yrkade ett beslut, hvari kamnaren skulle uttala ett sådant gillande och ett ogillande af utskottets utlåtande. Hr Ehrenborg ansåg att den öppna voteringen ulle undanrödja obehaget att ledamöterna trakta hvarandra med skygghet, emedan man ej vet hvar man har hvarandra i förekommande frågor; vidare att den skulle leda bill tidsbesparing och slutligen att den skulle svinga riksdagsmännen att bättre sätta sig n i frågorna. Hr Kolmodin trodde deremot att den erarenhet man i andra länder haft af den öppna omröstningen ej talade till dess föriel, och biträdde utskottets hemställan om ufslag. I samma riktning yttrade sig äfven rr Keij och Lyttkens, som sökte visa det opraktiska i förslaget och det illusoriska I de fördelar man af detsamma väntade sig, samt hrr Nils Larsson i Tullus, Danielsson, p. Schoultz, Sjöberg och Treffenberg, hvilken sistnämnde hade af diskussionen ytterligare stärkts i sin obenägenhet för den öppna voteringen. Man hade sagt att densamma skulle framkalla manlig öppenbet och frimodighet. Ja, sade talaren, lika mycket som formen danar innehållet, skalet skapar kärnan, menniskofruktan framkaliar gudsfruktan! Slutligen uppträdds äfven i samma syfte hr Törnfelt, hvilken måhända gaf det mest koncisa uttrycket åt denna sidans äåsigter, i det han betecknade den slutna omröstnivgen såsom den politiska samvetsfrihetens palladium. Till förmån för den öppna omröstnivgen uppträdde åter hrr Jöns Pehrsson, Hjelm, Huss, Gumaelius, Ola Andersson, Adlersparre, Åke Andersson och Sven Nilsson i Österslör. Hufvudargumenten på denna sida voro, att den offentlige mannen borde stå för sina handlingar, och att det vore ett billigt anspråk å kommittenternas sida att få veta haru deras ombud i förekommande frågor afgifvit sin röst. Frih. Akerhjelm fästade uppmärksamhet på det föga grundlagsenliga i det af hr Ehrenborg framställda yrkandet, hvilket också slutligen förändrades derhän, att man begärde att kammaren skulle låta vid utskottets utlätande bero. Denna meniog biträds des i voteringen af 55 röster, under det 107 biföllo betänkandet. Båda kamrarne ha bifallit statsutskottets hemställan, att riksdagei? måtte till kostpaders bestridande för ett till uppförande som 1876 års utgång afsedt etablissement ör Svea artilleriregemwente bevilja för är 1873 ett extra anslag af 200.000 rår samt, emte avmälaa af deita beslut, anhålla, att K. M:t täcktes låta tillse, huruvida icke, till nedsättning, i det beräknade kostradsbeloppet, planeringsarbetena för nämnda eta Wisserent skulle kunna i väsentlig mån in skränkas, Likaledes ha båda kamrarne bifallit K M:ts proposition rörande förvaltning af sko r, tillhörande militieboställen, som fö efondernas räkning utarrenderas, samt et statsutskottets utlåtande, som tillstyrker KE. M:ts propositicn om upphörande af den vissa hemman nu älizgande såväl ordinaria som extra kronobrefbäring och den förras fvertagande af postverket, och anvigande i anledning häraf at ett förslagsanslag af 250,000 rår till postafgifter för tjenstebref och dylika försändels I Första kamma ren föregicks beslutet i detta sistnämnda ärende af en ganska vidlyftig öfverläggning. under hvilken frib. af Ugglas, hr Casper. son och grefve C. G. Mörner motsatte sig förslaget, emedan de ansägo frågan för litet utredd. Sammansatta statsoch lagutskottets hem. ställan om afslag ä väckta motioner rörande lindring i vägunderhållningsskyldigheten har? blifvit af båda kamrarne bifallen. Utan anmärkningsvärd öfvirläggning anvo8 Andra kammaren i lördags afton den al dess tillfälliga utskott gjorda hemställan om afslag å dels hr Jöns Rundbäcks motion om åtgärder för spridande till allmänhetens kännedom af skortfattade och tillförlitliga underrättelser om riksdagslförhandlingarna. dels ock hr Asklöfs motion om förändring af nu gällande stadganden avgående hem. ortsrätten. Till företeelser af en viss märklighet inom riksdagen under de senare dagarne höra för öfrigt de ansökningar om ledighet från riks dagsgöromälen, räknadt från medlet af denna mänad, hvilka blifvit i Andra kammaren framställda af åtskilliga ledamöter, som der med gifvit till känna sin afsigt att lemna riksdagen i sedvanlig tid, ätven om riks dagsarbetena icke skulle till dess vara af slutade... Det var-br Nils Larsson i Tullus som i onsdags f. m. först begärde, sarat också ganska riktigt erhöll, ledighet från rikedagsgöromllen på fjorton dagar, räknad från den 15 Maj. Redaniaftonplenum samms dag följdes der gifna exemplet af hr Daniels son, men nu blef framställningen begärd på bordet och då den i nästföljande sammanträde höll på att blifva föremål för voterivg, fanr sig hr Danielsson föranlåten återtaga sin permissionsansökan. Jtt par andra ledamö ter, som senare gjort enahanda framställ ningar, fingo dem i lördags afton formligen afslagna, och det är anledning förmoda at: dermed en gräns är satt för tillämpningen af denna nya metod att begränsa vistelsen vid riksdagen till de normala fyra måna derna. Vtatgrådat KRK Mt har i fradamg hawt.