Aftonbladet – 5 maj 1873, sida 2

. b : , STOCKHOLM den 5 Maj. Efter någon tids uppehåll meddela vii dag fortsättningen at de förlidet år utaf en svensk skriftställare, påbegynta bref ven om Danmark i vära dagar. Bret skrifvarens hufvudsyfte är att lemna en sådan redogörelse för de åskådningssätt och partiriktningar, som nu kämpa om väldet inom politiken, litteraturen och folklifvet i Danmark, att derigenom vinnes en kulturhistorisk bakgrund för en riktig uppfattning af dagens vigtigare tilldragelser. Särdeles i dessa dagar är det af nöden, för ett rätt bedömande af förhällandena i värt broderland, att betrakta händelserna i sammanhang med deras historiska förutsättningar. Den politiska ställningen i Danmark erbjuder för närvarande ett föga bugnesamt skådespel. För en ihärdig och hänsynslös partiagitatioa har det omsider lyckats bringa en stor del af landsbygdens befolkning i ett tillstånd af väldsam, om ock af inga sakförhällanden rättfärdigad oro och jäsning. Följden häraf har biifvit en till den grad stegrad spänning mellan partierna, att den strängt författniogstrognasamhällsutvecklingens vänner synas icke sakna skäl till allvarliga farhägor. Såsom våra läsare redan känna af kvad vi derom meddelat under rubriken Danmark har den upphettade sinnesstämningen hos danska riksdagens s. k. förenade venster nyligen gifvit sig luft i ätskilliga kraftyttringar, riktade emot den nuvarande ministeren, hvars aflägsnande vensterns ledare satt såsom sitt närmaste mål. Den senaste af vensterns i fråga varande åtgärder, en den 6:te April till landets valberättigade invånare utfärdad adress, deri anklagelserna mot regeringen nä sin spets i följande uttalande: väljare, ställnivgen är klar: den nuvarande miaisteren bestrider grundlagens ledande tanke! Såsom Fedrelandet anvärker, hade adressförfattarne egentligen bort skrifva: den nuvarande ministeåren och den nuvarande konungen bestrida grundlagens ledande tanke. Då nemligen konungen, i trote af vensterns motiverade dagordningar, misstillitsadresser och under månader fortsatta stormlöpning mot ministåren, behäller sina rådgifvare och vägrar att gifva vika för ett partis anspråk, så är det han, som i sista hand bär ansvaret för Isakernas tillstärd; venusterns opposition, om dena vägade uttala sin fulla mening, gäller alltså Danmarks monark, och det af honom upprätthållna systemet, Man finner häraf, att ställningen är i hög grad kritisk, äfven om ordet revolution icke blifvit uttaladt eller kommer att uttalas. Vi skola i det följande lemna en kortfattad öfversigt af de betydelsefullare tilldragelzerna vid den nu församlade danska riksdagen och bifoga några betraktelser rörande beskaffenheten af de tvistefrågor, som ligga till grund för striden mellan partiersa. Valen till det danska Folkethinget den 120:de sistlidne September gäfvo för första gången pluralitet åt allmogepartiets måls män. Af Folketbingets 102 platser tillföllo 50 den förenade vensterns medlemmar samt ytterligare 5 platser anhängare af Jydsk folkeforening, det Björnbakska Madstraevets apostlar, som, alltför fåtaliga att geInomdrifva något på egen hand, rösta med venstern i alla vigtigare frågor. Detvar lätt att förutse, att denna utgång af valen skulie föranleda en afgörande kamp om makten mellan vensterns. ledare och den na-Itional-liberala ministeren. Väl är det ett faktum, att alldeles ingen verkligt principiel meningsskiljaktighet förefinnes mellan venstern och de national-liberale. Frånvaron -Jaf hvarje dylik principiel grundval och ut-gångspunkt för reformyrkandena: är, såsom mer än en gång blifvit ådagalagdt, ett för vära ss. k. nordiska folkpartier gemensamt kännemärke. Lika litet som värt svenska landtmannaparti — som ju sammanhålles förnämligast af ett ekonomiskt klassintresss: grundskattefrågan — har danska allmogeparbdiet förmått skrifva på sin fana någon stor id6, någon ny fruktbärande politisk tanke. Genomgår man den förenade vensterns program och öfriga offentliga tillkännagifvanden, så möter man här dels yrkanden, hållna i så allmänna ordalag, att de, för att få praktisk betydelse, nödvändigt kräfva en noggrannare förklaring, dels en mängd fordringar, hvilkas politiska vigt är så godt som ingen, dels slutligen verkliga politiska principer, men hvilka — märk väl! — ingalunda bestridas, utan tvärtom erkännas och förfäktas äfven af vensterns motståndare. När sålunda vensterno t. ex. påyrkar en förnuftig sparsamhet i statshushållningen, en jemnare fördelning af skattebördan, så inses genast, att ingenting är sagdt genom dessa sväfvande talesätt, så länge man ej visat, hvaruti den der förnuftiga sparsamwheten o. 8. v. består. När det talas om nedsättning i tullen å lifsförnödenheter, förändringar i byggningsafgiften o. s. v., så kan naturligtvis ingen tänkande menniska vilja , upphöja dylika, ur principiel synpunkt, underordnade bagateller, till rang af politiska partifrågor. Blir deremot fråga om parlamentarism, folklig sjelfstyrelse, så befinna vi oss onekligen på de politiska principernas ) lomräde. Men om sina yrkanden häfutinnan r står venstern, såsom nämndes, icke ensam. Äfven motståndarne inrymma, att den danska statsförfattningen, bildad efter mönstret af den engelska, visar mot parlamentarismen såsom utvecklingens mål. Tvisten mellan partierna vidkommer alltså på intet vis grundlagens ledande tanke, hvilken uppfattas på samma sätt af venstern och dess motståndare, nemligen så, att folklig sjelfstyrelse verkligen bör vara målet. Men hvad förstås rätteligen med folklig sjelfstyrelse? Detta är den egentliga tvistepunkten, Härpå svara vensterns ledare: folklig sjelfI styrelse är en styrelse genom oss, för vår 4 och vårt partis räkning. Mot denna grundlagstolkning har en kraftig protest naturligtvis blifvit inlagd såväl af konungen och ministrarne som af Landsthinget och Folkethingets mindretal. Emellertid fasthåller venstern envist sin obevisade förutsättning, att ddss egen grundlagstolkning är den enda riktiga. Från denna skefva utgångspunkt har venstern offentliggjort sin krigsförklaring mot ministeren, åtföljd af den folkliga pressens hotfulla profetior om att ovädret oo Ho st rr MH RM Mm kt om Eh at 00 OR tr närmar sig, till den folkfiendtliga regeringens tuktande. Den nu pågående riksdagens förhandlingar medförde till en början ingen häftigare sammanstötning mellan partierna, Venstern synes hafva förestält sig, att ensamt Idet faktum, att den erhållit pluralitet vid al valen skulle förmå ministåren att draga sig tillbaka. Huru ogrundad denna förhoppning var, visade sig emeNertid redan vid debatten rörande kultusministern Halls förslag till en nv lage för danaka falkekalarna Van.