Aftonbladet – 2 maj 1873, sida 3

Ni har att befalla öfver mig, svarade Tom, som i hemlighet erfor en viss ängslan i samma stund som dessa ord kommit öfver hans läppar. Vänd er till Gud nu i hans barmhertighets dag. Så vida ni inte redan har vändt er till honom ? En blick på Toms höjda ögonbryn sade henne hvad ban tänkte i dessa ämnen. Hon slg på honom med en sorgsen, dröjande blick, liksom medvetande af att hon icke borde se på honom längre, men likväl ur stånd att taga sina ögon ifrån honom. — Ett dyrbart lif räddadt! — alla döda och endast ni frälst! Gud måste hafva stora tiog i beredskap åt er — stora värf för er att utföra, Hvarför skulle inte ni annars vara såsom em af dessa? O, besinna! — hvar skulle ni varit i denna stund, i fall Gud hade handlat meå er, som med dem? Der jag X4 är, förmodar jag, sade Tom lugnt. Der ni nu är? Ja; med andra ord: der jag bör vara. Jag är nu hvarest jag nn bör vara, Jag förmodar att om jag denna morgon hade befunnit mig på någon annan plats, skulle jag tagit det som ett tecken att jag hade behöfts der och inte här. Grace suckade djupt vid denna förklaring, som utan tvifvel äfven var öfverraskande. Den unge läkarens hårda optimism ingaf henne förfäran, ; Min bästa miss Harvey, fortfor han, den del af bibeln som i depna stund bäst slår an på mig är den stackars Jobs historia; då Satan hade lof att plundra och pina honom efter hela sitt onda sinnes lust, blott med vilkor att lemna honom lifvet i behåll. Jag önskar, fortfor han med dämpad röst, säga er något, som jag inte öppet och för