Aftonbladet – 2 maj 1873, sida 3

RR De brandskadade å Dalarö. Hvarje familjemoder, som under sommarmånaderna vistats å Dalarö, erinrar sig säkert den ula byggnaden längst upp vid stora vägen. der börlkningens barn erhöllo undervisning. under det skollärarens omsorgsfulla och fitiga hustru på ett anspråkslöst och tyst, mer icke desto mindre verksämt och ovärderligt sätt bidrog till sommargästernas trefnad genom att förse dem med det mest smakliga och välbakade bröd. Eitaktningsfullt erkännande har också städse kommit henne, den driftiga husmodren, till del. om ock den samvetsgrannhet, hvarmed hon oaflåtligt sökt tjena den benägna allmänheten. icke låtit henne mer än till det allra nödtorftigaste bidraga till ökande af familjens små och otillräckliga inkomster. 3 Natten mellan sistlidne lördag och söndag väcktes plötsligt familjen vid midnattstid af omgifvande eldsflammor, som brådstört jagade dem ur huset, hvarvid ett i ett vindsrum boende fruntimmer måste genom fönstret söka sin räddning; och inom några timmar återstod intet utom de rykande murarne. Fullkomligt utblottade på allt, sönderslitna af ångest och ur stånd satta att under den stundande sommaren idka den i hvarje fall nödiga binäringen, få de nu i sanning till möte den mörkaste och hårdaste framtid. Det är med anledning häraf, som undertecknade våga ställa ett uppmaningsrop till den Krade allmänheten, och särskildt dem. hvilka såsom sommargäster å Dalarö hysa närmare intresse och deltagande för de olyckliga brandskadsade,