Aftonbladet – 2 maj 1873, sida 3

jag skall förmå benne, eller hygm som har tagit det, att gifva mig det tillbaka och jag skall stanna här på platsen till dess. Det ena stället kan för mig vara rätt så godt gom det andra. vad sade Grace emellertid? Sedan hon ett par minuter stått alldeles förstummad, vände hon sig till sin mor och kapten Willis, Btt bälte! Min mor! Morbror! Hvad vill detta säga? Herrn här har förlorat ett; bälte l Trösta mig! — ett bälte? Nå, ja, barn det synes mig inte vara mycket att sörja öfver, då Herran har sparat hans lif och själ ifrån svafvelpölen! sade modren med en viss hn vg i rösten, Ni förstår mig ej rätt. Ett bälte, säger jag, som var fullt med guldmynt, femtonhundra pund, förlorade han i går qväll Morbror, säg fort! har ni sett något bälte ? Willis skakade med en tankfull min på hutvudet. Jag kan inte påminna mig — och likväl tycker jag — men nej, jag mins verkligen inte, Det är liksom jag alldeles hade tappat bort minnet af dem saken, då sjön slog öfver mig. Mei om ni vill vänta litet, sir, så skall jag söka samla mina tankar och vidare språka med er härom. Finns bältet här i köpingen, så bör och skall det med Guds hjelp äfven komma till rätta. Komma till rätta !l ntfopade Grace med så bög röst, att Tom måste bedja henne lugna sig för att saken ej skulle väcka all män uppmärksamhet, Komma till rätta! Ja, så visst som rättvisa finns i himmelen. Hvilken skam att folket här vid kusten kunpa plundra de arma skeppsbrutna! Kan sådant göras af sjömän och sjömäns hustrar — de, hvilka ständigt borde bedja Bud för alla dem som färdas långt borta, på stor