Aftonbladet – 2 maj 1873, sida 3

SSSK: FAS VE SIVRULSERTRIGER Japan efter taikunatets störtande. (Efter Revue de deux Mondes.) III. (Slutet.) Mikadon tyckes vara särskildt intresserad för att i sitt rike införa de bruk, som äro gängse vid de stora hofven i Europa och i likhet med de europeiska suveränerne bivi star han trupprevyer, presiderar i minister. konseljen, är närvarande vid stora ceremonier och mottager diplomatiska kåren. På den japanska nyårsdagen förlidet år gaf han offentlig audiens åt de utländska sändebu. den, och som italienske ministern var den äldste af de närvarande diplomaterne, var det han, som frambar nyårsönskningarna, på hvilka mikadon svarade med några artiga ord. Förliden sommar reste han från Yeddo med en flotta om åtta skepp för att besöka sina södra provinser. Han bar vid afresan fransk generalsuniform. Resan räckte i två månader. Folket skockade sig tillsammans öfverallt der han färdades fram och täflade att visa honom sin vördnad. Den 15:de Oktober bivistade han den högtidliga invigningen af jernvägen från Yokohama till Tokio (det nya namnet på hufvudstaden Yeddo). Vid detta tillfälle hade han vid sin sida en af den siste taikunens bröder, hvilket ansågs för ett godt tecken till det i landet herskande lugnet samt regeringens försonliga politik. Oupphörligt hör man nya bevis på styrelsens åtgärder i framåtskridande riktning. Justitieministern, som skaffat sig flere fransmän till medarbetare, står i spetsen för en komite för utarbetandet af en civillag i öfverensstämmelse med den franska, och då detta arbete blifvit fullbordadt, skall samma komit börja utarbetandet af bäde en kriminallag och en handelslagstiftning efter franskt mönster. Jernvägen mellan Yeddo och Yokohama öppnades för trafiken i Juni förlidet år, och man är ifrigt sysselsatt med att anlägga en jerobana mellan Hiogo och Osaka, samt mellan Osaka och Kioto. BSedan slutet af förra året har Yokohama haft gaslysning, och andra förbättringar af samma art hålla på att vidtagas i både Kioto och Yeddo. Då ryske storfursten Alexis i November förlidet år anlände till Japan, gjorde sig mikadon ett nöje att visa honom alla de framsteg landet på den sista tiden hade gjort. Tvä dagar före sin ankomst till Yeddo mottog mikadon sin gäst i sitt palats i Siro och besvarade följande dagen hans besök. Bland de fester, som egde rum vid detta vill fälle, var måhända den mestkarakteristiska en revy af japanska trupper, vid hvilken mikadon och hans gäst sutto i samma vagn. Efier manöverns slut blef diplomatiska kören inbjuden till palatset tillika med storfursten, och det var icke utan en viss öf verraskning, som de helt oförmodadt fingo se kejsarinnan i egen person, för hvilken de bletvo presenterade af mikadon, d.t vill säga kejsaren sjelf. Detta var första gången, som kejsarinnan af Japap visat sig offentligt. Trots alla dessa stora reformer bör man dock icke bedöma Japan med en allt för öfverdrifven optimism; det skulle vara ett stort misstag att tro, att den gamla intoleransen ej lemnat några spårefter sig och att folkets misstroende till alla främmande id6er helt och hället skingrats. Om den nya politiken har många anhängare, så har den äfven många hårdnackade motståndare. Fram för allt är det i afseende på religionen, som de inbitna fördomarpa äro svårast att utrota. Kristendomen har alltid rönt motvilja i Japan, och under de sista kren har man bevitnat mänga beklagliga uppträden, vitnande om troshat och förföljelseanda. År 1867 upptäckte man, att åtskilliga kristna. som hade undgått den stora förföljelsen i förra ärhundradet, i hemlighet befunno sig i det inre landet, der de kristna lärosatserna och religionsbruken hade gått i arf från slägt till slägt. Dessa kristna ville nu paturligt vis sätta sig i förbindelse med missionärerne; men detta väckte oro i lägret, och mikadons regering utfärdade ett påbud, hvarigenom den kristna lärans utöfvande i landet blef förbjudet. Frankrikes, Englands och Nordamerikas representanter protesterade nu mot en dylik åtgärd, på hvilken protest regeringen i början af 1869 svarade med löftet att de grymma lagarne mot de kristna skulle komma att upphäfvas; men följande året läto de japanska myndigheterna företaga en stor mängd häktningar blanddem af den japanska befolkningen, som Hade öfvergått till kristna läran, och regeringen förklarade att dessa skulle komma att dömas till straffarbete, så framt de icke ville afsvärja den nya tron. De europeiska makterna protesterade nu åter och yrkade, att befallningen om de häktades deportering skulle återtagas, något som de japanska ministrarne lofvade, utan att likväl hälla, Slutet på denna strid blef emellertid, att japanska regeringen i Februari detta år upphäfde förbuden mot kristna lärans utöfning i Japan, och i betraktande af den reformerande anda, som råder inom regeringen i detta land, bör man kunna hoppas. att den religiösa toleransen snart icke längre skall finna några motståndare inom den samma. Den japanska beskickning, som för närvarande studerar Euro: pas seder och institutioner, skall utan tvifvel öfvertyga sig om de fördelar, som härflyta af samvetsfriheten, den första och heligaste af alla friheter. För öfrigt skallen snart blifvande revision af traktaterna på ett mer bestämdt sätt än hittills ordna denna fråga. Denna revision sysselsätter i hög grad den japanska regeringen, som inser att detta blir utgångspunkten för en ny politik och derför lifligt önskar att undersöka och diskutera de hufvudpunkter, som skola läggas till grund för förbindelserna med utlandet. Det var derför, som mikadons regering i slutet af 1871 Seslöt att utsända en utem ordentlig beskickning, som skulle utgöras af några af rikets främste män och besöka Europas förnämsta länder och äfven Amerika, En af landets främsta politiska per soner, Iwakura, som kort förut hade blifvit utnämnd till utrikesminister, ställdes i spetsen för beskickningen... Iwakura åtnjuter ett stort anseende i Japan. Dä tvister upp