Aftonbladet – 2 maj 1873, sida 2

I FRA Ove VR SASSURFFA VÄVDA UPERITUR: I underhuset har den frågan blifvit framställd, huruvida sådana subskriptioner voro enligt lag förbjudna eller icke, och denna fråga har besvarats med nej. Den engelska lagstiftningen är, som det vill synas, i denna punkt icke nog klar, för att regeringen skulle kunna förbjuda britiske medborgare sådana handlingar, som kunna störa de vänskapliga förhällandena till främmande stater och framkalla reklamationer å regeringarnas sida. Tillfrågad i underhuset, huruvida regeringen i betraktande af de olägenheter, som enskilda personers handlingar kunna medföra för landet, icke ansåg sig böra underställa huset ett lagförslag, som förbjuder sädana handlingar, förklarade Gladstone först, att regeringen, enligt de lagfarnes tanke, icke kunde göras ansvarig för ifrågavarande fakta, och att eagelska folket ingalunda såsom man skulle kunna sluta vid första uaderrättelsen om subskriptionerna, var gyn samt stämdt för den carlistiska insurrektionen. Han tillade emellertid, att om också sjelfva subskriptionerna icke utgjorde någon förbrytelse, de likväl kunde ha egt rum under sådana förhållanden som gjorde anställandet af åtal befogadt. Denna förklaring af premierministern medförde genast den verkan, att en komit, hvilkens medlemmar, efter hvad en af dem förklarat, icke äro republikaner, utan konstitutionella monarkister, bildade sig, som har till ändamål att anställa laga ätal mot upphofsmännen till den carlistiska subskriptionen. Denna komit har redan ivför polisdomstolen framställt en anklagelse mot carlistkomiitns president, general Kirkpatrik, hennes sekreterare öfverste Stuart och heones skattmästare, grefve Desprez, äfvensom mot utgif varne af den carlistiska tidningen Westminster Gazette. Anklagelsen grundar sig 1) på det faktum att olagliga subskriptioner egt rum för inköpandet af vapen ät Don Carlos anhängare i uppenbar strid mot allmän lag och folkrätt; 2) på den omständigheten att olaglig rekrytering för carlisternes räkning egt rum. Med afslutandet af det österrikiska riksrådets session och kejsarens dervid hållna trontal till utgångspunkt lemnar en korrespondent till tidningen Le Nord nägra rätt intressanta upplysningar om polacken Ziemialkowskis utnämning till minister utan portfölj samt det spel mellan kulisserna, med hvilket denna utnämning stod i samband. Den i fråga varande korrespondensen är af följande lydelse: Afslutandet af österrikiska riksrådets session försiggick efter det vanliga ceremonielet. Trontalet bildar genom sin hofsamma ton en skärande motsats till de triumfsångar, som på senare tiden ha ljudit i de centralistiska bladen med anledning af valreformen. När man betänker att åtminstone öfver hälften af befolkningen i Cisleithanien icke betraktar denna reform som ett framåtskridande, motsvarande hela landets behof, utan blott som ett redskap, bestämdt att trygga tyskarnes välde, sä förstår man hvarför regeringen i trontalet vinnlagt sig om att undvika allt, som kunde se ut som en anslutning till de öfvermodiga och högröstade utgjutelser, med hvilka de tyska cen: tralisterna ha utbasunat sin seger i sina organer. Redan polackarnes utträdande ur riksrådet hade i öfrigt påtryckt valreformen dess väsentligen tyska prägel. Ministåören gjorde de största ansträngningar för att förmå polackarne till att, om icke antaga reformen, så åtminstone deltaga i debatten, hvarefter de gerna, då afgörandet komme, kunde rösta mot den. Dessa depu: terades opposition skulle icke ha hindrat, att lagförslaget om införandet af direkta val fått den erforderliga majoriteten, men deras deltagande i förhandlingarna skulle ha fö rekommit den obehagliga omständigheten, att vallagen blifvit utarbetad och antagen afl tyskarne ensamma, Regeringen gjorde sig emellertid förgäfves besvär; sessiouen slutade med en fullständig brytning med alla de slaviska nationaliteterna, Det är tydligen för att dölja denna obehagliga situation och för att bevara skenet af, att det åtminstone gifves en slavisk nationalitet, med hvilken man står på god fot, som man i sista ögonblicket kom på den tanken att itnämna en polack, Ziemialkoweki, till mi. nister utan portfölj. Då dem nyligen slutade sessionen för omkring tre år sedan öppnades, förpligtade sig ministeren attl ästadkomma en försoning med Galizien. Denna försoning blef emellertid aldrig annat än en afsigt och den strike, som de 4 l polska deputerade nyligen företagit, gör! programmets utförande kinkigare än nå consin, Hvad skulle mad nu gripa till?l. Att med tystnad förbl?, saken i trontalet, gick icke rikt. N i NH -gt an; att medgifva neder aget och 2 a uu tyskarne, att man drifver tysk politik och icke österrikisk potitik, hade också sina obehag. Ziemialkowskis utnämning gjorde det möjligt att undgå detta dilemma genom en sidodörr och man säg sig härigenom i stånd att i trontalet inflicka en anmärkning om regeringens omsorg för Galiziens in;ressen. — Detta ställe blef för öfrigt, då ;rontalet upplästes, mottaget med en köld, som i synnerhet var märkbar, derför att len inträdde strax efter det församlinsen med entusiastiska bifallsrop hade relsat de ord, som angingo valreformagen. Då de tyska centralisterne kunlat undvara polackarnes bistånd under den sista parlamentariska krisen, började de räga sig om det egentligen icke skulle vara vättre att gifva dem respass för alltid, än utt köpa deras bistånd till det pris, som le begära, nemligen en betydligt utvidsad sjelfständighet för Galizien. I fråga varande ställe i tromtalet har emelertid blifvit ansedt som ett tecken till att egeringen har i sinnet att återupptaga un lerhandlingarna med polackarne om den oycket omtalade förlikningen, och denna lan betraktas af ofvan anförda orsaker icke ned särdeles blida ögon af de tyske centra. isterne. Wientidningarna meddela utförliga iografiska upplysningar om Ziemialkowski. Ian har en gäng varit dömd till döden och n gång till fängelsestraff för deltagande i olska uppror, men för några år sedan öfergick han till mera moderata åsigter. Det attades till och med icke mycket uti, att an fullständigt skilt sig från den polska raktionen för att ansluta sig till det tyska örfattningspartiet. Han har alltid stått på od fot med sistnämnda parti, och derföre ederfors honom också en gång den äran, tt han blef vald till vice president i riksÅdets deputeradekammare. Han röstade ke för den resolution, som landtdagen semberg antog är 1868 Äfven han for. rade visserligen, att Galizien skulle erhålls, n sjelfständigare ställning Inom ma arkien: en han gick på långt nä icke så långt om resolutiondns Tpphofsmän, och denna ans höllnive nade till följd, att ham förloade allt inflytande inom de politiska kretarne i Galizien och uteslöts från riksrådet, (ans parti inom Galizien är ytterst obe ydligt, och det är derföre intet skäl atvanga, att hans utnämnande till minister skall töfva något synnerligt inflytande på regeingens och den galiziska landtdagens förållande till hvarandra för framtiden. erkänna, att man blott häller sig: ; j mm Mm RR Lr 1 je 0 AO Pa