Aftonbladet – 1 maj 1873, sida 3

Jsnabba kommunikationsmedel. Genast tager Jman fram en karta och uppgör kontrakt om anläggning af 150 till 200 mils jernvägar. IStora rådet, som önskade att bekämpa de fördomar, hvilka ännu rådde mot utländingen, viitog en förträfflig åtgärd: det upp manade nemligen hvarje klan att välja ett visst antal unge män, som på statens be kostnad borde resa till Amerika och Europa för att iohbemta kunskaper, somliga genom studier, andra genom att se förhållandena på platsen. Alla ville naturligtvis resa på så goda vilkor, och år 1871 var det nära fem hundra japaneser, som reste omkring på de mest olika delar af jordklotet med ett årligt understöd af 5000 francs, resekostnaderna oberäknade. Man har derför också sett flere europeiska tidningar allt emellanåt omtala enkomsten af förmenta japanska beskickningar. : 4 Man märker i mikadons rike en riktig entusiasm för utländska sedvänjor, moder och språk. Armåen ordnas enligt franskt, flottan enligt engelskt, den medicinska undervisningen enligt tyskt och landtbruksskolorna enligt amerikanskt mönster. Alla erkäpna att det är nödvändigt att taga sin tillflykt till utländingens kunskaper och er. farenhet. En fransk ingeniör gaf upphof till upprättande af ett skeppsvarf i Yokoska, som högtidligt invigdes den 28 Mars 1871. Efter fem års ihärdiga ansträvgningar uppnådde denne ingeniör, som hade en fransk personal under sig, fullständigt det mål han hade förelagt sig. De utländske represen tänterne togo med glädje emot den inbjudnving, som skickades dem, och den lilla Yokoskå viken såg alla möjliga nationers krigsskepp samla sig i den. Festen slutade med en taffel för 100 personer, och här samlades, för första gången vid samma bord, de högsta embetsmännen i Japan och de förnämste männen af den utländska befolkningen i Yokohama. Ungefär samtidigt upprättades en annan anstalt at verklig vigt. Regeringen bade nemligen för afsigt att införa ett myntsystem, som svarade emot utvecklingen af landets handelsförbindelser. År 1868 köpte den i Honkong en hel materiel, som der icke kunde användas på grund af de misslyckade försök, som gjorts å Englands sida att i Kina sprida nya mynt med engelsk prägel, och efter detta köp inrättades i Osaka en stätlig myntverkstad under uppsigt af engelske ingeniörer. Som den nya reformen icke var utan svårigheter i ett land, der suveränitetsrättigheterna äro mycket omtvistade, öfver talade de japanska myndigheterna de utländska sändebuden att skänka dem sitt mo raliska understöd genom att öfvervara denna inrättvings högtidliga invigning, hvilken försiggick i April 1871 med samma prakt som vid invigningen af varfvet i Yokoska. Dessa mått och steg följdes af ännu vig tigare. Man känner den betydelse som etikettsfrågorna ega i den yttersta östern, och man vet med hvilken nästan religiös hemlighetsfullhet mikadons person sedan år hundraden tillbaka varit omgifven. Den europeiska koloniens förvåning blef derför utomordentlig, då suveränen helt plötsligt visade sig, icke blott för de infödde, utan äfven för sjelfva utländingarne. Euvligt den japanska traditionen ansågs mikadon säsom gudarnes ättling och delaktig af sina förfäders gadomliga natur, troddes stä i direkt förbindelse med himmelen och till följd deraf aldrig böra besudlas af dödligas blickar. Vid de sällsynta tillfällen, då han måste presidera vid religionsceremonierna, lemnade han sitt palats noga innestuten i en bärstol, der han kunde se, utan att sjelf blifva sedd. Till yttermera säkerhet voro, öfverallt der hans tåg gick fram, fönster och portar tillslutna, och de invånare, som befunno sig ute på gatorna, mäste vid döds straff kasta sig ned med ansigtet mot marken. År 1871 blef allt detta förändradt. Man såg mikadon, alldeles som en europeisk furste, fara omkring på gatorna i Yeddo uti en öppen kalesch utan annan eskort än en afdelning af trettio till fyrtio ryttare i europeisk uniform, Der han for fram, skyl drade posterna utan att kasta sig ned, och sjelfva invånarne voro icke heller tvungna att gifva monarken detta yttre bevis på vördnad. Detta var en fuallständig omhvältning i landets seder och var naturligtvis af stor nytta för de internationella förbin delserna. Mikadons fest, som firades den 4 Nov. 1871, utmärkte sig för en nyhet, som väckte icke mindre förvåning. Suveränen lät nem ligen dervid de olika klaner, som bildade kärnan af den kejserliga armå6n, defilera förbi sig. Det var fem bataljoner infanteri och fyra bataljoner artilleri, särdeles väl beväpnade. Deras uniformer voro snarlika franska armens, och de hedersbe tygelser, de egnade suveränen, bade myc ken likhet med dem, som vid dylika till fällen användas i Europa. På aftonen bivistade stordignitärerne och medlemmarne af den diplomatiska kåren en bankett, vid hvilken premierministern Sondjo U Doij Djin och utrikesministern Iwakura presiderade. ;