Aftonbladet – 1 maj 1873, sida 3

Japan efter taikunatets störtande. (Efter Revue de deux Mondes.) I. Regeringens första tanke efter taikuna tets störtande var att åstadkomma en full ständig ombildning af Japans politiska och administrativa organisation. Mikadon oci hans ministrar föresatte sig att åvägabring: rikets icke allenast nominella, utan äfvel verkliga enhet genom att samla all makt händerna på regenten. Då taikunen nu va störtad, måste man på ruiferna af han makt uppbygga mikadons. Detta var ej nå gon lätt sak; man måste handla med klol varsamhet, taga landets olika beståndsdela: i betraktande, icke stöta seder och bruk fö! hufvudet och icke såra de mäktiga daimios ömtålighet. Mikadons religiösa och politi ska suveränitet hade alltid varit erkänd till grundsatsen; man skulle pu äfven göra den gällande i verkligheten. De fleste dai mios öfverlemnade sin makt i statschefens händer och afstodo till hans förmån en stor del af sina inkomster, Detta var utgångspunkten för centralisationen af statens finan. ser. Derefter måste man organisera: en krigsstyrka; regeringen ansåg det bästa medlet att nå detta mål vara att påkalla de daimios understöd, som redan hade ordnade trupper, och fursten af Satzuma gaf exemplet genom att samtycka att lemna de fyra bataljoner, som skulle bilda den nya härens kärna. År 1871 skref mikädon till denne furste ett bref, hvaruti han på Österlandets bildrika språk sade till honom: Blif min makts stöd. Var för mig hvad fogelns vingar äro för hans ben. Skänk min makt hvad som fattas den. Slut dig till de tjenare, som stå vid min sida, och förena din styrka med dessa. Arbeta på min regerings ära och handla så, att det kan lyckas mig att reformverket fullborda. Furstens af Satzmöa svar bär spår af den upphöjda ställning, som mikadon intager till de stora länsherrarne. Knäböjande, — skrifver daimion, — har jag hört dina ord. Äro icke frägor af en sådan vigt långt öfver den ringa fattniogsgåfvan hos en sådan tjenare som jag? Han uttalar derefter sin uppriktiga önskan om framgång för reformen. Furst Tosa och fursten af Nagato följde exemplet och lemnade hvardera tre bataljoner af sina trupper att utgöra den kejserliga armåns kärna. Derefter måste man söka sammansmälta dessa olika afdel: ningar till en enda kår, utan åtskilnad till ursprung och stare och gifva dem en gemengam utrustning och utbildning, genom att läta mikadons regering utnämna officerare och bilda de nya trupperna efter franskt mönster. Mikadons utrikesminister sade till franska sändebnodet efter slutet på kriget med Tyskland: Vi känna de olyckor, hvarmed kriget hemsökt Frankrike; men detta har alls icke ändrat vår tanke om förtjensterna hos den franska armån, som visat så mycken tapperhet i striden mot till antalet öfverlägsna trupper. Derefter vidtogos åtskilliga åtgärder mot daimios. En af de förnämsta, fursten af Tchikuzen, blef afsatt från sinavembeten och efterträddes af en onkel till mikadon. Få dagar derefter förändrade ett dekret alla hans eller daimiater till lika mänga simpla kens eller departement. Tills vidare fingo dessa distrikt behålla sitt gamla namn, klan; men regeringen förbehöll sig att utnämna guvernörer öfver dem. Mikadon meddelade de särskilda daimios detta beslut genom ett cirkulär af den 29 Augusti 1871, hvaruti han uttryckligt gaf tillkänna sin af sigt, att ställa sitt rike på samma ståndpuskt som de mest framskridna främmande länder. Man må emellertid icke tro, att tillintet görandet af det japanska länsväldet härigenom blef fullständigt. Man kan lätt nog ändra daimiaternas namn; men de mäktiga cheferne för den infödda adeln bibebålla dock i synnerhet i södern sin framstående ställning och sitt inflytande. I slutet af förlidet år blef fursten af Satzuma utnämnd till generalissimus öfver mikadors arm. Detta val tyckes haft till ändamål att tillfredsställa den klan, för hvilken fursten står i spetsen och som räknar icke mindre än 8 millioner menniskor. Mikadon tyckes icke glömma de. tjenster, som de mäktiga daimios i södern gjorde honom i striden mot taikunen och han räknar på deras bistånd för att senomdrifva den politik han började år 1868. Enligt vissa iakttagare synes Japan, långt från att följa en tillbakagående väg, snarare gå till en motsatt ytterlighet och kasta sig in på europeiska reformer och idger med en fver, som måbända icke är fullt lämpad efter en noggrann insigt af landets behof, Säkert är, att den japanska regeringen företager sig en hel hop saker på en gäng och att hvarje förvaltningsgren tyckes täfla om att vara den första awttillegna sig den europeiska civilisationens välgerningar. Undervisningsministern anser med rätta att man bör införa kännedomen om utländska språk för att höja undervisningen. Straxtger man sig till att uppsöka lärare, och alla, som erbjuda sig, blifva väl mottagna. Ministern för allmänna arbeten besluter sig, på upp maning af en engelsman, att skaffa Japan a er TE FAT RT Ar An tang a TE