Aftonbladet – 30 april 1873, sida 3

le skränkande. Men skilnaden mellan mitt förslag le Joch utskottets åsigt är, att under det jag ha ävelat göra denna inskränkning af målsmansrät ten till regel för alla äktenskap, så vill ntskot 8 Itet endast medgifva densamma i vissa fall, då et I sådant finnes nödigt. np Detta sista argument synes verkligen utgörs en kärnpunkt i utskottets motivering. Jag vil tt) vända om satsen och fråga: om det finnes fall för hvilka det är en nödvändighet att målsmans lrätten inskränkes; för hvilka fall är det då nöd vändigt att bibehålla denna rätt oinskränkt? Jag tt Iskall försöka besvara denna fråga ur utskottets lf leget utlåtande. Utskottet gör der en vacker framställning om äktenskapets id och kommer Hd till det resultat, att enheten i äktenskapet är det på normala förhållandet samt att det är för det lyckliga, det harmoniska äktenskapet, som målsst I mansrätten skall bibehållas oinskränkt. Men sa I hvarföre detta? Är måhända denna rätt grun. i I den och orsaken till enheten i äktenskapet? In. galunda, svarar utskottet. Grunden och orsa. ken till den med äktenskapets id6 öfverensstäm2 mande enheten är icke att söka i annat än kärHleken och förtroendet. Finnas de icke, då är rj enheten borta och då kan man inskränka målse. mansrätten. Å 5 FF Hvar och en torde således finna, att utskottet erkänner det målsmansrätten icke är grunden och orsaken till enheten inom äktenskapet. Denna If enhet kan finnas till utan afseende på målsmansg l rätten, emedan den beror på andra orsaker. Man vt I må afskaffa målsmansrätten och enheten fortfar 5J ändå. förutsatt att kärlek och förtroende finnas. fAlltså, målsmansrätten är icke grunden och orsaken till enheten i äktenskapet. Jag frågar då: efter målsmansrätten måste r I bibehållas, följer den då nödvändigt ur äktenr-Iskapets id, sådan utskottet fattar densamma? I Nej, icke heller det, åtminstone så vidt jag kun;nat rätt läsa utskottets betänkande. Ty der säges på ett ställe i argumentationen, att i de nore I mala äktenskapen, der kärlek och förtroende finAålnas, också råder ömsesidig benägenhet hos ma8 I karne att rätta sig efter hvarandras önskningar. elDet vill säga, utskottet förutsätter, att makarne I frivilligt underordna sig hvarandras vilja. Men hvad går då målsmansrätten ut på? Jo, den år ut på, att den ena af makarna gonom yttre t agbestämmelser tvingas att underordna sig den elandres vilja. Detta är ju en fullkomlig motsats mot hvad utskottet åsyftar. Det lärer dock n licke vara rimligt att med följdriktighet ur en .lid6 eller princip draga något, som emot sjelfva . denna id är fullkomligt stridande. Om nu målsmansrätten hvarken är grunden eller orsaken till äktenskapet eller nödvändigt följer af äktenskapets id, hvarför skall den då för lyckliga. harmoniska äktenskap bibehållas i all sin oinskränkta brutalitet? Sådana äktenskap blifva ju fortfarande utan denna rätt lyckliga. Jag vågar påstå, att hela utskottets resonnement, som velat gifva sig sken af att vara så ofantligt principenligt, i sjelfva verket är t I ohållbart; och långt ifrån att förfäktarneaf den .Joinskränkta målsmansrättens bibehållande kunna I hemta stöd för denna deras åsigt genom att tala Jom kärleken och förtroendet inom äktenskapet samt om makårnes frivilliga underordnande under hvarandras vilja, anser jag allt detta talendast såsom några vackra blomster, som man kastar öfver det stenhårda nej, hvarmed man alltid är beredd att möta hvarje förslag om ett verkligt betryggsnde af den gifta qvinnans ställning. Men, säger utskottet, det är dock nödvändigt att i lagen bestämmes hvilken af makarne skall vara den styrande, ty i annat fall saknas enheten och planmessigheten i äktenskapet. Just I detta resonnement visar, huru föga i sjelfva verI ket utskottet tror på den kärlek och det förtroJende i äktenskapet. hvarom det talar. Ty trodde utskottet derpå, så skulle det väl vara angeläget om att åt makarne i det normala, det lyckliga, harmoniska äktenskapet öfverlemna att Isjelfva bestämma den, som skall blifva den styrande. Jag kan för min del dock lemna denna Isak å sido. Ty i fall deskäl utskottet vill hemta från talet om den styrande viljan o. s. v. skulle hafva något sken af berättigande, så skulle det väl vara under förutsättning af målsmansrättens T fullkomliga upphäfvande. Men derom har jag licke talat i min motion, ehuru jag öppet erkänner, att om det icke funnes något amnat sätt att lösa frågan än genom målsmansrättens afskaffande, jag icke skulle rygga tillbaka derför. Men i min motion har jag, såsom sagdt, icke afsett att inskränka mannens rätt att vara familjens hufvud, att bestämma öfver barnens uppfostran, öfver böstaden o. s.v., liksom jag ej heller ifrågasatt att upphäfva hans rätt att förvalta först och främst, naturligtvis, sin egen förmögenhet och sin enskilda arbetsförtjenst och derjemte boets gemensamma egendom. Jag har endast föreslagit en sådan inskränkning af mannens målsmansrätt, att äfven hustrun finge råda öfver sin ar: betstörtjenst liksom öfver sin enskilda förmögenhet. Ty såsom vi veta, tillerkänner verkligen svenska lagen hustrun att ega enskild förmögenhet; ehuru den nekar henne rättigheten att förvalta och vårda densamma. Nu kan den frågan framställas: eftersom måls. mansrätten betyder så föga för ett normalt äktenskap, hvarföre kan den då icke få stå qvar på papperet? Jo, gerna, om ej tvenne stora skäl talade deremot. För det första den gifta qvinnans rätt, hvilken, jag fruktar det, man är allt för mycket böjd att förbise. Hon har nemligen, likasom hvar och en-annan samhällsmedlem, rätt att fordra skydd af samhället för sin egendom och sitt arbete. Om man nu måste erkänna, att hon har rätt till sådant skydd, hvarföre då icke utsträcka denna rätt till alla gifta qvinnor? Här kan i sjelfva verket ickel vara fråga om huru mycket vi, mine herrar! vilja af gunst och nåd medgifva den gifta qvinnan, utan huru mycket hon har rätt att fordra. Och då detta skydd består just i målsmansrättens inskränkande eller afskaffande, så måste detta inskränkande eller afskaffande uppställas såsom regel, icke såsom undantag. Det andra skälet, hvarföre jag anser lagstiftarne handla orätt genom att icke ur lagen borttaga den oinskränkta målsmansrätten) är det, att om denna rätt qvarstår oinskränkt, så måste hvarje undantag derifrån blifva mer eller mindre förhatligt. Det kan icke vara annat än sårande för en man, som i rena afsigter och af oegennyttig böjelse ingått en förening sådan som äktenskapet, att redan vid början af äktenskapet mötas med det misstroende, som så länge målsmansrätten är lag, måste ligga i ett äktenskapsförord. Likaså kan det icke vara annat än smärtsamt och i hög erad motbjudande för en hustru. som ärl: en verklig qvinna, att nödgas för verlden proklamera sina husliga sorger och olyckor samt draga sina barns fader inför rätta. Om inskränkandet af målsmansrätten vore regel. kunde sådant icke inträfa, och jag anser derföre, att en dylik lagstiftningsåtgärd bör ju förr desto hellre vidtagas. Jag har nu sökt vederlägga de principiella skäl, som utskottet förebragt i sitt utlåtande, äfvensom visa hvarföre inskränkning af målsmansrätten bör fastställas såsom regel. Jag öfvergårnul! till de praktiska skäl utskottet anfört mot mitt förslag. Utskottet säger, att genom antagandet deraf skulle otvifvelaktigt frön till missämja utsås. Här är väl att märka. att det är fråga om. de normala äktenskapen. Ty i de andra, de icke normala äktenskapen, förutsätter utskottet, att målsmansrätten skulle fortfara. Men det torde icke vara mycket bevändt med den harmoni inom ett äktenskap, som skulle störas genom att hustrun finge rätt att råda öfver sin enskilda egendom och sin arbetsförtjenst. Utskottet tyckes också söka efter en mera reel resonancebotten FE ru 6 8 1 f f 1 Å ( 1 1 L i E 1 8 6 t C för denna harmoni och finner den i den mest in5 nerliga förening af två penningpåsar. Mot utskottets obevisade påstående, att målsmansrät! tens såsom regel skulle utströ frön till missämja i äktenskapet, vågar jag sätta den visserligen äfven obevisade, men i sakens naturj mera grundade förhoppning, att om man bortta-S ger en orättvisa, så undanrödjer man derigenom ! snarare en anledning till missämja än man ska1 par en sådan Utskottet säger vidare, att osäkerhet och oreda i boets förvaltning skulle uppstå. Ja, detta kom lt mer väl väsentligen att bero på huru lagen blirlg skrifven. Och af den mot utskottets ifrågava-t rande utlåtande afgifna reservation, underteck-, nad af tre lagfarne ledamöter utaf denna kam ge mare, synes det som om man med god vilja verk11 ligen skulle kunna åstadkomma en reform i vår, lagstiftning, som ginge i den af mig angifna rikt11 ningen, utan att deraf skulle följa hvarken oredal eller osäkerbet. Y Vidkommande utskottets yttrande i fråga omjs mitt förslag angående skydd för den gifta qvin-å nans arbetsförtjenst, kan jag fatta mig mycketl kort, i synnerhet som jag ej ämnar yrka bifall li till detsamma. Jag vill endast nämna, att an-lt ledningen, hvarföre jag trodde ettsådant förslag) kunna framställas var den att såvidt jag ickele misstagit mig tvenne utmärkte rättslärde från vårtt orannland Danmark. nemligen nrofessorerne ls