Aftonbladet – 30 april 1873, sida 3

RIESDAGEN. Diskussionen rörande gifta qvinnans eganderätt. Andra kammaren. Hr Walld6n: Hr talman, mine herrar! Ef oblidt öde tycks verkligen i viss mån hvila ö ver denna fråga. Ty icke nog med att lagn skottet afstyrkt all åtgärd i saken, utan tiden nu så långt framskriden, att kammarens ledamti ter, allesammans uttröttade efter en hel dagsö verlöggningar, utan tvifvel endast ogerna vilj höra mycket talas i ämnet. Såsom motionär dei måste jag likväl anhålla att få yttra några orc Jag ber då först att få säga en sak, som m förefalla såsom en banal sanning, men som doc är en sanning, nemligen att det gifves vissa frå gor, hvilka äro så nära förbundna med den mens liga kulturens utvecklingsgång och med de mc derna samhällsbegreppen öfver hufvud taget, af Ce med nödvändighet framställa sig och icke låt sig afvisas förr än de vunnit allt större och störr erkännande genom sanningens inneboende mak och glutligen blifva lösta ungefär på samma söt som den mogna frukten faller från trädet. Så dana frågor hafva i vårt land varit, exempelvis religionsfrihetens utvidgning, arbetets frigörande representationens ombildning, qvinnans myndig hetsförklarande, giftomannarättens afskaffande fråga om myndig qvinna etc. Och att den fråga som nu före igen äfven är en sådan, derom ä jag för min del fullt och fast öfvertygad. Med denna uppfattning af saken må det ick förtänkas mig, att jag ej kan tillmätalagutskot tets nu i fråga varande utlåtande någon anna: IE än den, som ligger i hvarje allvarligt för sök att ännu någon tid uppgkjata en förnuftig billig och rättvis reform. Men denna vigt är sto nog. Ty ju förr den allmänna meningen erkän ner och inser det rättmätiga och billiga i en re form och ju förr den kan genomföras, desto bättr måste det vara, och desto mer måste man he klaga ett motstånd, som kommer från en så in sigtsfull och utmärkt korporation som riksdagen lagutskott. Jag vågar dock hoppas, att fråga skall röna större sympatier inom denna kammare än som inom utskottet kommit den till del. Innan jag ingår i granskning af de skäl Jag utskottet anfört mot min motion, ber jag få an märka, det jag ingalunda har det förmätna an språk, att mitt deri framställda förslag skull vara det bästa sättet att lösa frågan. Min af sigt har hufvudsakligen varit att ånyo bring: den stora och vigtiga frågan på tal, och jag had hoppats, att, om lagutskottet godkänt den i al sin storhet enkla principen, utskottet, med till godogörande af den vidsträckta latitud, son praxis tillerkänt detta utskott, samt af de ut märkta krafter, hvaröfver det har att förfoga också skulle hafva framställt ett bättre och mer: ra förslag än mitt. Särskildt var detta et ber jag eder, mine herrar, lägga märke till förhållandet med mitt helt och hållet subsidiär framställda förslag angående hustruns arbetsför tjenst. Men olyckligtvis är det just sjelfva prin cipen, som blifvit af lagutskottet underkänd. tskottet börjar sin argumentation med at erinra, hurusom vid flere: föregående riksdaga likartade framställningar blifvit gjorda. Denn: erinran saknar icke sid betydelse. Ty den om ständigheten, att en framställning om någon lag förändring upprepade gånger göres, tyckes ut visa, att saken hör till de frågor, om hvilka rhar brukar säga, att de icke kunna falla. Utskotte tröstar sig likväl dermed, att dessa framställnin gar icke vunnit bifall eller ens något synnerligt understöd inom representationen. Den tröste granden synes mig dock vara något klen. Ty eraf att en stor och genomgripande reform ickt vid sitt första framträdande vinner bifall elle ens understöd, följer väl icke, att den nu elle allt framgent skall sakna sådant, Och om mar ändtligen vill tala om den snön, som föll i fjol så inser jag icke, hvarföre denna snö möjliger vid innevarande riksdag kunde smälta bort ge nom inverkan af ett varmare intresse för en si stor kulturfråga, som den om betryggande af der gifta qvinnans ställning. Vidare anför utskottet, att man väl erkänt be hofvet att åt hustrun bereda skydd emot mannen: missbruk af målsmanskapet — jag ber att få tag fasta på detta erkännande — men utskottet till lägger, att man i allmänhet ansett reformen börs gå i den riktning, att målsmansrätten inskrän kes, icke afskaffas. Icke heller jag har i mir motion ifrågasatt målsmansrättens fullständig upphäfvande, utan jag har endast afsett dess im