Aftonbladet – 30 april 1873, sida 3

Strödda underrättelser. Fångvård. Siberiefångarnes transport. De förändri gar i Siberiefångarnes transport, som p senare tider blifvit i Ryssland vidtagn hafva genom en artikel i ryska tidninge Regeringsbudbäraren bringats till allmäl hetens kännedom. Tillika meddelas af de öfliga transportsättet en skildring, som a gifver ett vältaligt vitnesbörd om den n) are tidens humanitetssträfvanden. Det system, som sedan 1830 begagnades fö transporten af de till Siberien förvisade, besto deruti, att de ända till destinationsorten fing marschera till. fots med vissa bestämda raststs tioner. Från alla delar af det entopeiska Rys: land samlades arrestanterna till Charkow, Mos wa och Nissnijnowgorod för att derifrån sända till hufvuadstationen Kasan. Efter denna sta voro Perm, Jekaterinenburg, Tjumen och Fa bolsk de förnämste hållpunkterna. Emellan all: dessa städer funnos mindre stationer på 20 å 3 versts afstånd från hvarandra, på hvilka arre stanterna lågo öfver natten och rastade de be stämda hvilodagarne. Detilltvångsarbete dömd: straffångarne hade under marschen bojor på föt terna, de andra voro försedda med handklåfvar hvarvid två och två alltid voro hopsmidde oci tre par med hvarandra förenade genom en jern stång eller kedja. Härefter följde några vag nar för fångarnes egendom samt för qvinnor barn och sjuke. Marschen varade, i händels ej sjukdomar eller andra tillfälligheter tillstötte något öfver ett år, eller från rikets aflägsnare delar till och med två. Trots läderomslager skafde de tunga fjettrarne fötterna, hvilka dess utom uppsvullnade genom den långa vandårin gen. Outhärdligast var likväl sammankoppli gen parvis, till följd hvaraf den gående besvä rades af hvarje rörelse, som kamraten gjorde, : synnerhet om denne ej var af samma storlek och konstitution. Odräglig hetta om sommaren, stygr af insekter, hvilka ej kunde bortjagas, då hän derna voro fjettrade, den förfärligaste köld vin tertid, de fuktiga, kalla, med qväfvande luft upp fylda stationsbyggnaderna, i hvilka många al brist på utrymme ej kunde finna ens detta usla herberge — under sådana förhållanden måste straffångarne vandra genom jordens ödsligaste trakter. Den moraliska belägenheten var inga lunda bättre. Lättjan, tröttheten och omöjlig. heten att kunna företaga något arbete gjorde, att de förvisade uteslutande fördrefvo tiden un der hvilodagarne med. allt annat än uppbyggliga berättelser om sitt brottslingslif. Svårigheten att kunna hålla noggrann uppsigt, ofta äfven missbruk å de öfvervakandes sida voro orsakerna till att spelsjuka och utsväfningar af alla slag innästlade sig i stationsbyggnaderna. Denna de: moralisationsskola och otyglade orgier utöfvade det mest bedröfliga inflytande på qvinnorna och barnen, och under den långa marschen förlorade le förvisade hvarje tilläfventyrs. ännu qvarstå ende spår af moraliskt värde. På samma gång blefvo de äfven kroppsligt förderfvade, så att Siberien i dem erhöll ett i fysiskt och moraliskt afseende fullkomligt odugligt element. Alla kunde likväl ej uthärda själsoch kroppsqvalen. och trots bojorna och den stränga uppsigten lyckales det för många att rymma. De förvisade (folket kallade dem aldrig annorlunda än de olycklige-) tågade så under trumhvirflar och kedjerassel genom byarne och städerna och uppväckte äfven öfverallt medlidande, vilket yttrade sig i de talrika skänkerna. Redan länge hade dessa missförhållanden ådravit sig regeringens uppmärksamhet, och sedan 1858 har en mängd förbättringar införts. De förvisades transport sker nu medelst jernvägarne inda till Nisnij i dertill särskildt inrättade vagnar, från Nisnij till Perm och från Tjumen till Tomsk på floderna i särskildt konstruerade arrestantlodjor, hvilka bogseras af ångfartyg utesluande om sommaren och på sträckan emellan Perm och Tjumen i med tvenne hästar förspända orvagnar. hvarje försedd med sex platser. Från Tomsk till Ostsibirien existerar visserligen ännu len gamla transporten till fots med alla de denamma åtföljande obeqvämligheterna, men äfven lär skall förbättring snart åstadkommas. På ernbanorna, i lodjorna och forvagnarne äro qvinworna alltid skilda från männen. Kasan har förlorat sin fordna betydelse såsom mfvudstation, hvaremot Tjumen blifvit en särleles vigtig punkt, då det är en förbindningsänk för de olika transportsystemerna till vatten ch land. Till denna stad bar äfven byrån för le förvisade, hvilken eger att fördela fångarne fver Sibirien, blifvit förflyttad. Genom dessa förändringar har statskassan injespart en utgift af öfver en million rubel. Från len 1 Oktober 1871 till den 1 Okt. 1872 hafva 04.206 förvisade till Sibirien konvojerats af 55 inderofficerare och 425 soldater. Sålunda belöpte så blott en man på 217 arrestanter, men detta aktadt hafva endast tre rymningar skett.