den dag komma, då konungens och folkens hjertah klappa för skilda syftemål! Det arbete, med hvilket I här ären sys-; selsatte, är af stor betydelse för eder och för fosterlandet. I hafven skolan, der Tlagtl. srunden till eder bildning, bakom eder; schemat, ramen, hufvudgrunderna hafven I redan der inhemtat, men bilden som skall fylla ramen hafven I att här utprägla ge-l uom sjelfständigt studentarbete. Ehuruväl universitetet genom sin frihet i studier är skildt från skolan, består det dock icke af endast bredvid hvarandra uppresta lärosto jar, det är ett organiskt helt och studentens arbete måste vara planmessigt och följdriktigt. Mätten I, på samma gång I ihågkommen detta, under arbstena för eder bildning ständigt förlita eder på den Högstes hjelp och till bonom taga eder tillflygt. I mitt och de minas ramn önskar jag af hjertat att en sann och verklig lycka mätte blifva eder beskärd. Blifve edert arbete lycko-j bringande! Mottagen mina bästa välönsk: ningar och mätte fäderneslandet aldrig sakna älskande hjertan och bildade män! Efter talets slit, som getiom hjertligböt och allvar gjorde ett särdeles angenämt och anslående intryck, höjdes å nyo lefverop för konungen och drottningen. Docenten Wirzs6n hade å Upsala student kårs vägnar en till konungen stäld versificrad helsning, hvaraf endast de bida första och sista verserna afsjöngos. Dessa stanser hade följande lydelse: Skuggorna vika. Strimman i öster Bådar oss ån ön gryende dag. Hör Du de unga lärkornas röster, Som morgonen prisa i lekande slag? Hoppet fyller de unges sinne, Mötets festliga stund är inne. KONUNG af Sverige! Ynglingars ätt Hyllar Dig glad på sagornas slätt, Och röster doft ur högarna ljuda: Välkommen Dig hopp och minnen bjtida: KONUNG af Sverige! Nornorna råda, Häfderna gömma lifvets bedrift, Saga med djupa ögon skall skåda Menniskoödens bleknande skrift. Ingen Svithiods framtid spanar, Men vårt hjerta dess lycka anar, Fåller det blott i eviga dar Past vid sitt enda, säkra försvat: Den frihets eld, som tid ej försvagar, Den pligt, som ej kränker svurna lagar. Å nyo höjdes lefverop, hvarefter sångarne afgingo och togo sia plats i stora trappuppgången, der de uppstämde Vikingasäten, som i den ljudfalla trappan tog sig förträffligt ut. Sedermera aflägsnade sig konungafamiljen, hvarefter studentkåren straxt derpå ätskildes: I går afton kl. halt il ingingo följande telegram: KL. 4 gäåfvo akademiestaten och studentkårea, den genare representerad af samtliga nationernas kuratorer, middag å Stock holms nationssal för de kongl. gästerna. Vid middagen utbragtes af rektor magnificus en skäl och ett lefve för regentparet, hvarefter folksängen afsjöngs. Härpå svarade konungen med att föreslå en skål för Upsala universitet, hvarefter afejöngos af professor Nyblom författade verser på melodien Mandom mod och morske män finns i gamla Sverige än. Den bal, som ru å Gillesalen af staden och orten gifves för konungen och drottningen, bivistas af så många, att stark trängsel råder. Såväl hvad dekorationer som toiletter beträffar, har Gillesalen säl lan erbjudit en sådan anblick söm nu. Konungen har dansat första fransäsen med erkebiskopinnan vis å vis professor Nyblom. Drottningen fördes i samma fransäsg af studentkårens ordförande dr Montan vis å vis docenten Annerstedt,