Aftonbladet – 30 april 1873, sida 2

ten. Finner rätten skäl att tillstäned giva, vare gode mannens förfogande lika gildt som om det af arfvinge gjordt blifvit, Motivet till detta förslags framläggande var, att den nu gällande lydelsen af ifråga varande stadgande icke ansetts innefatta befogenheten för honom att sälja eller inteckna den frånvarandes fasta egendom, hvilket, i fråga om emigranter eller andra, som rest utrikes, utan att någonsin återvända, ofta för medarfvingar medför stora olägenheter, i det att dessa dymedelst hindras att förmånligt sälja sina lotter, då ej det hela kan af spekulanten åtkommas. Konstitutionsutskottets utlåtande angående hr Wallenbergs motion om borttagande af 2 107 i Regeringsformen har förevarit till behandling i båda kamrarne. Innan vi gå att redogöra för den öfverläggning, som i denna fråga uppstod inom Första kamma: ren, anse vi oss böra nämna, det grefve Henning Hamilton redan vid andra bordläggningen i lördags anhöll att, med anledning deraf, att han till följd af en resa icke skulle få tillfälle att i dag deltaga i debatten få yttra sig i ämnet. Tal. ansåg, att 107 2 stode i strid med andan i hela vår grundlag, hvilken bestämde, att konungen eger allena styra riket. Dertill hörer naturligtvis, att han eger icke allenast utse sina rädgifvare utan äfven bibehålla dem, så länge de ega hans förtroende. Detta vore emellertid, med den makt riksdagen eger, en omöjlighet, ifall en riksdagens önskan om en eller flere rådgifvares aflägsnande anmäles. Skulle dock paragrafen stå qvar, så vore det önskligt, att en sådan förändring vidtoges, att den ansvarighet, hvilken utskottet nu bär för föreslående af ett så vigtist steg och som i sin egenskap af kollektiv är risga eller ingen, blefve personlig, så att en man komme att stå bakom ordet. Nödigt vore äfven att behandlingen af en sådan fråga egde rum i kamrarne på olika tider, så att den eller de åsyftade rådgifvarne finge personligen försvara sig i båds. Vid behandlingen i dag uppträdde först hr Wallenberg och uttalade sin förvåning öfver att utskottet, oaktadt det erkänt, att riksdagen eger många andra sätt att visa sitt missnöje med en konungens rådgifvare, likväl låtit denna paragraf qvarstå. Utskottet har anmärkt, att äfven andra paragrafer behöfde ändras, ifall denoa borttoges, och derför förordat afslag, men det hade ej funnits något hinder för utskottet att liksom vid andra tillfällen sjelf föreslå de nödiga ändringarne. Hvad angick olämpligheten af interpellationer, erinrade talaren om, att då beslut om dylika i båda kamrarne fattas, så eger man deri en garanti för att konungens rådgifvare icke i onödiga fall skola med dem besväras. Slutligen fann ta laren i den omständigheten, att utskottet icke yttrat sig om hvad som den 25 sistl. Januari tilldragit sig med anledning af ett uttalande vid en bolagsstämma, ett bevis på att han icke, såsom hr civilministern ansett, bort göra en anmälan om anledning till anmärkning. Hvad han sagt hade icke innefattat, att hr statsrådet utöfvat sitt embete på otillfredsställande sätt, utan afsett något som hr statsrådet skulle tillåtit sig oaktadt sitt embete och hvilket talaren ansett nödigt att sålunda framställa. Hr Wallenberg yrkade slutligen återremiss af betänkandet. Sedan hr v. Geyer yrkat bifall till utskottets förslag. framställdes samma yrkande af hr v. Ehrenheim, hvars yttrande, så vidt referenten vid det i kammaren under diskussionen rådande sorlet kunde uppfatta, gick ut derpå att det vore lämpligast att bibehålla paragrafen, emedan den utgjorde en häfdvunnen form för sådana uttalanden, hvarom här vore fråga. Visserligen kunde anmärkningar uttalas äfven vid remissen af K. M:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof, men dessa anmärkningar och deraf följande debatter kunde endast vara af finansiel natur. Öfriga anmärkningar måste framställas under diskussionen om dechargebetänkandet. Sedan äfven hr Faxe yrkat bifall till utskottets förslag och hr Bergstedt med nägra ord motiverat sin mot utskottets beslut afgifna reservation, antogs betänkandet utan votering. Samma beslut fattades i Andra kammaren efter en föga märklig öfverläggning. ; Vidare har första kammaren behandlat bevillningsutskottets betänkande angående kurhusafgiftens upphörande och densammas ersättande af en personlig sjukvårdsafgift, hvars första punkt, innehållande det principiella stadgandet härom, gaf anledning till en ganska vidlyftig diskussion. Mot sjelfva grundsatsen för ändringen yttrade sig hrr Berlin och Hallin, den förre dock utan att göra något bestämdt yrkande, den senare förordande afslag. Instämmande i syftningen af utskottets förslag talade dock, på grund af formella betänkligheter, hrr von Möller, Casparsson, af Trolle, Rosensvärd, v. Stockenström och v. Koch för återremiss, hvaremot frih. af Ugglas, hrr Bennich, Faxe och Mannerskantz yrkade bifall, hvilket ock blef kammarens beslut, dock först genom votering med 50 röster mot 43, som vorolför återremiss. Tredje och fjerde punkterna, innehållande mera speciella bestämningar, blefvo utan någon synnerlig diskussion återremitterade. Den af statsutskottet afstyrkta motionen om förmedling till !,s mantal af nyhemmanet Österskog föranledde, i Andra kammaren, hr Danielsson, att i ett anförande söka framhålla det behjertansvärda i förslaget, hvilket emellertid af kammaren, i enlighet med utskottets hemställan, afslogs, och fick hr Danielsson på köpet uppbära en skarp förebråelso af hr Sjöberg för det han upptagit en dyrbar tid med försvar för en på alla lagliga grunder blottad framställning. Med anledning af ett par vid behandlingen af dissenterlagen af Andra kammaren beslutna återremisser, hade lagutskottet i nytt memorial uppmanat kammaren att fatta beslut, enär Första kammaren redan bifallit utskottets förslag i de återremitterade delarne. Med anledning häraf antog nu kammaren ett af hr Carlen framlagdt, enligt hvad det uppgafs, redan af lagutskottet på Tförhand godkändt förslag, hvarigenom i de fall der äktenskap mellan olika trosförvandter blifvit ingånget före den nya lagens utfärdande, åt fadren bibehölls den honom nu tillkommande rätt att bestämma, i hvilken troslära barnen skola uppfostras äfven om modren tillhör svenska kyrkan. Justitiestatsministern accepterade äfven detta förslag, under förklaring att meningen varit just den, som i det framlagda förslaget uttrycktes. Med afseende å den jemväl återremitterade ingressen till de båda författningarne rörande dissenters, i hvilken yttras, att den förordning, som är af civillags natur, skall blifva gällande endast under förutsättning, att kyrkomötet godkänner de på dess pröfning beroende ändringarne i kyrkolagen, yrkade hr Hedin afslag, emedan han ej ville att man skulle etablera den grundsatsen, att man skulle upphöja kyrkomötet till högsta myndighet i landet, ställd öfver både konung och riksdag äfven i fråga om civillag. Justitiestatsministern invände häremot, att då!k det nu vore fråga Om att uppdraga en gräns ti mellan hvad som är kyrkolag och hvad som t är det, så vore det i sin ordning att låta ti MRS SERIE MO TEA este Loe yr; mm Um SO LD nar ra hk mm rar