Aftonbladet – 29 april 1873, sida 3

lade makten var kanske en krigslist. Hva som är säkert är, att Stotsbaschi några må nader derefter utan att afvakta det beslut regenten komme att fatta, förde sina trup per wot daimios: men hans krigshär blef slutet af år 1867 slagen mellan Kioto oc Osaka, och han blef sjelf nödsakad att natte tid inskeppa sig för att i största hast åter vända till Yeddo. Här kunde han icki stanna länge; mikadon förklarade, att han betraktande af de tjenster, denna utmärkt: slägt hade gjort honom, väl ville förlåt: honom och skänka honom lifvet, men hal skulle utlemna fästningen i Yeddo såvä som alla vapen och krigsfartyg. Stotsbasch dröjde icke att underkasta sig; den 3 Ma 1868 förfogade han sig till fots bort från si gamla hufvudstad och begaf sig till provin sen Surunga, der han, efter att ha upphör att vara taikun för att blott vara chef fö familjen Tokungwa, lefde som simpel daimio Innesluten i en bärstol, som dolde honon för allas ögon, höll mikadon, åtföljd af d store daimios och sitt hof, sitt högtidlig: intåg i Yeddo den 25 November 1868. Taikur var fullkomligt öfvervunnen; men alla svå righeter voro ännu icke undanröjda. Daimio: i norr, hvilka till en början icke hade del tagit i striden, ämnade begynna den för eger räkning. Fursten af Aidzu och hans bunds förvandter förklarade, höjande upprorsfanan att de till principen erkände mikadons makt men att denne regent i dera3 tanke ickt längre var fri, då daimios isöder, i spetse! för hvilka fursten af Satzuma stod, utöfvad ett menligt inflytande på hans handlingar samt att daimios i norr under dessa omstän digheter sågo sig nödsakade att vara på sil vakt. Under en så förvirrad och så oklart upp fattad ställning hade de främmande makter nas sändebud den klokheten att iakttaga en opartisk och försigtig hållning; riktigheter i detta uppförande har blifvit erkänd af båd: de stridande partierna i Japan. De förkla rade öppet, att de icke ville blanda sig i landets inre förhållanden, men tillkännagåfvc på samma gång på det mest bestämda sätt att de, hvilket parti än segrade, icke skulle tåla något brott mot de traktater, som hade blifvit erkända först af taikun och derefter af mikadon. Denna förklaring gjorde et synsamt intryck, hvilket ytterligare föröka. les derigenom, att en väldig flotta visade sig. Upphofsmännen till några enstaka våld samheter, för hvilka några engelska, fran ska och amerikanska undersåter hade fallit offer, blefvo exemplariskt straffade. Slutli sen öppnade mikadon, hvilken var långt ifrån att visa främlingarne någon fiendtlighet, sta len Yeddo äfvensom hamnarne Osaka och Niegata för dem. De bland tsikuns gamle inhängare, som till och med efter hans ne: lerlag hade fortsatt striden, blefvo fullkomigt slagne och skingrade. Fursten af Aidzu ch de andre Daimios i norr försökte icke ängre att strida, under det att furstarne i söder trofast slötv sig omkring mikadons ron. Lugnet var öfverallt återstäldt i böran af år 1869, och vid nämnda års slut belådade mikadons regering fursten af Aidzu ch alla de daimios, som hade deltagit i ipproret, samt alla deras officerare och anlängare. Kraftigt understödd af de fyra näktiga cheferna för aristokratien i söder, urstarne af Satzuma, Nogato, Hizon och Tosa, hade mikadon blifvit fullkomlig herre fver ställningen, Från denna tid började nikadon med märklig kraft den reformatoiska politik, som har vidare utvecklats uner de tre följande åren. os twin rare är NA SR