Aftonbladet – 29 april 1873, sida 3

Japan efter taikunatets störtande. (Efter Revue de deux Mondes ) I Efter 1868, det år, då taikunatet störta des, har man i Japan sett en mängd hän delser följa på hvarandra, hvilka säkerligen tillsammans utgöra en af vår tids intressantaste kulturomhvälfningar. De gamla murarne ramla, icke längre för kanonskott, utan för intressenas och handelns mäktiga inflytande. Efter den ärfda, århundraden gamla motviljan för allt utländskt ser man i Japan ett slags hänförelse för utländska seder och bruk följa, och den europeiska civilisationen tyckes nu vara lika lockande för detta förståndiga och fitiga folk, som hon fordom väckte dess afsky. För tjugu år sedan var Japan det enda land i den yttersta östern, som ännu icke var undersökt; dess ogästvänliga kuster, uppfyllda af skär, stötte fartygen från sig; när ett krigsskepp eller ett handelsfartyg fördristade sig att kasta ankar på en japansk redd, omringades det genast af en flotta af beväpnade fartyg, som drogo en kordong omkring det; deras kanoner riktades hotande mot det, och officerare kommo ombord för att uppläsa de kejserliga påbud, som, utfärdade för århundraden sedan, stängde landet för främlingar. Yokohama fanns icke till före år 1858; det var först en by, en samling af några fiskarstugor på en sumpig mark; nu har det på några få år blifvit en stor stad på 80—100,000 menniskor, der ungefär 2000 utländingar idka en handel, som är lika förmånlig för dem sjelfva som för deras hemland. För tjugu är sedan fanns nästan ingen handelsförbindelse mellan Japan och andra länder, och nu utgör dess omsättning omkring 200,000,000 francs om året. Den tid har nu kommit, då Europa bör studera detta lands inre förhållanden, dess hjelpkällor och behof, och i synnerhet förtjenar den händelse, som ut gjort utgångspunkten för den nya politiken. att lära kännas i sitt upphof, utveckling och följder. Äran att ha öppnat Japan för utländin gar tillkommer de nordamerikanska fristaterna. Ända till år 1853, den tidpunkt, då commodore Perrys flotta visade sig utanför Japans kuster, kände vi detta afägsna rike endast genom berättelse af de holländare, som lefde inspärrade på den lilla ön Decima, det enda ställe der de hade erhållit rättighet idka handel. Alla affärer gingo för sig genom landets myndigheter såsom mellanhand och med en mängd formaliteter och inskränkningar, som gjorde dem lika svåra som kostsamma. De traktater, som år 1858 undertecknades af hr Harris på de nord amerikanska fristaternas vägnar samt af grefve Patiatin, lord Elgin och baron Gros i Rysslands, Englands och Frankrikes namn, blefvo utgångspunkten för en ny tid. Enligt dessa traktater äro utländingarnes förhållanPEETER ERNST a TE Ae