Aftonbladet – 29 april 1873, sida 2

des mer eller minare lUnNnisSL nela navven 186nom. Regeringen meddelade det permanenta utskottet sin afsigt att upplösa detsamma såsom orostiftande och farligt för den ailmänna ordningen. Kl. 2 denna morgon begåfvo sig beväpnade frivillige till kongresspalatset och utskottets medlemmar sökte sin säkerhet i flykten. Flere af dem undkommo endast med svårighet. De hålla sig nu alla undan; äfvenså Serrano och andra framstående politiker, hvilka frukta folkets förbittring. Staden är nu fullkomligt lugn. Det just nu utkomna numret af Gazeta offentliggör ett dekret, genom hvilket permanenta utskottet förklaras upplöst. Detta är i sjelfva verket ett revolutionärt steg; men det väcker allmän tillfredsställelse emedan detta utskotts fortsatta verksamhet kännes som ett hinder och dess hotelser att åter sammankalla de gamla cortes endast kunde framkalla oredö. Ingen annan auktoritet än den revolutionära bar nu någon makt till dess de konstituerande cortes blifvit valda, men i dessa val skola, gom det troa, f. d. radikalerna och de konservative icke taga någon del. Regeriagen dekreterade äfven upplösningen af de bataljoner af frivillige, hvilkas hällning var upprorisk; de sistnämndes uppträdande antogs ha varit föranledt af de radikale och konservative, hvilka hoppats att på detta sätt kunna verkställa en statskupp. Serranos hus var i går hela dagen uppfyldt af politiske besökande, men de företozo ingenting och blefvo icke heller antastade. Om någon plan af ifrågavarande art var förbanden, misslyckades den helt och hållet, och tillfället dertill har nu gått förloradt. Som bekant, komma valen till den konstituerande församlingen att ega rum den 10 i nästa månad, och församlingen skall sammanträda den 1 Juni, hvadan man snart har att motse ett slut på det provisoriska tillståndet. I preussiska herrehusets torsdagsmöte företogs en allmän diskussion af lagförslaget angående prestbildningen och presters tillsättande. Debatten varade i nära sex timmar. Såsom svar på åtskilliga nltrakonservativa och ultramontana talares argument ingick kultusministern i en omständlig bevisning, att den nya lagen icke skulle blifva till nackdel för den evangeliska kyrkan. Han betonade dervid det olyckliga inflytandet af den från 1848 härstammande teorien om kyrkans och statens åtskiljande — en sak, som man fätt lära af hvad som förekommit i Belgien. Friherre Gruner påstod, att det liberala partiet handlade inkongeqvent, då det understödde en reaktionär och frihetsfiendtlig politik, som gick ut på ati undertrycka religionsfriheten, samt att Biemarck sedan 1871 intagit en omotiverad och alldeles förderflig höllning mot den katolska kyrkar. Riksekanslern förklarade, att han alltifrån början uppträdt ytterst försonligt i alla konfessioneila frågor. att det var en åjerf osanning, att han 1870 sökt försvaga päfvens makt genom att uppmana till Kyrkostatens besättande och att centramspartiet i deputeradekammaren och herrehuset blott var ett framskjutet bresexbatteri, bakom hvilket stod folk, som mycket väl visste hvad de ville. Dessa personers, sade han, uttala med mycket lugn ordet inbördeskrig och deras hållning är ett bevis på, att centrumspartiet är Jikbetydande med mobiliseringen af en hel fiendtlig armåö mot staten. Kleist-Betzow anmärkte, att rikskanslern fullständigt separerat sig från det konservativa partiet, hvilket Bissmarck dock förnekade, i det ban påstod, att det alltjemt herrskade godt förstånd mellan honom och de konservativa i allmänhet, om också fraktionen i kammaren var emot honom. Vid sessionens fortsättning på fredagem antogs efter en längre debatt de tre förata paragraferna af förslaget. Rådplägnivgem öfver fjerde paragrafen öppnades av grefve Lippe med ett häftigt anfall mot de kyrkliga lagförslagen i allmänhet, hvilka han karakteriserade som -en samling tortyrredskap för kyrkan. Denna diatrib upptovs af kultusministern till besvarande i evt länxre anförande, Den nya tyska lagen, som förvisar jesuiterne, omfattar också liknande religiösa sällskap, utan att dock närmare bestämma dem. Man tyckes på grund häraf ha varit temligen tvekande om hvilka sällskap lagen egentligen menar. Denna fråga har derför blifvit understäld förbundsrådet, som efter mogen öfverläggning, har angilvit de religiösa samfund, som äro at samma kategori som Jesu sällskap. Enligt Spenersche Zeitung äro dessa sällskap re demptoristerne, lazaristerne, Helig-Andsorden samt systrarne af Heliga hjertats orden. Blott det ena af dessa sällskap eger i Tyskland icke mindre än sexton kloster. Som det i detta fall endast gäller verkställandet af en lag, är förbundsrådet kompetent att bestämma de sällskap som komma under kategorien af de religiösa ordnar, som äro förbjudna i Tyskland, I Holland har kolonialministern Fransen van den Puttes för representationen framlagda berättelse om orsakerna och motiverna till kriget mot Atschin nu blifvit offentliggjord. Dokumentet är ganska vidlyftigt och meddelar de historiska detaljerna om Hollands förhållanden till Atschin från år 1824 ända till de senaste tilldragelserna. Holländska kolonialstyrelsen såg tydligt, att sultanen och hans rådgifvare handlade bedrägligt och förrädiskt mot holländarne, och försporde, att de hade begärt hjelp mot Holland af främmande makter, särskildt af Frankrike och Italien, på samma gång som de underhandlade med holländska regerinsen angående biläggandet af stridigheterna, De hade begärt Hollands bistånd i uppgörandet af sina inre tvister och försäkrat ået om sin vänskap. Detta förrädiska handlingssätt bestämde regeringen till att begära förklaringar af dem och sålunda söka förekomma hvarje främmande inblandning. Regeringskommissarien bemyndigades att förklara krig endast i den händelse, att atschineserne icke ville gifva fullständiga förklaringar öfver den hållning, de hittills visat, samt garantier för framtiden. Regeringens i Atschin absoluta vägran att gå in på dessa fordringar bestämde kommissafien att förklara krig, hvilket skedde den 30 sistlidne Mars. I berättelsen säges vidare, att holländska regeringen vexlat noter rörande denna sak med åtskilliga makter, som voro inblandade i densamma och från slla mottagit de mest vänskapliga försäkrinsar om deras gillande af de steg som blifdana och om deras moraliska understöd. KET Riksdagen. Begge kamrarne hafva ; ag vid middagstiden haft korta bordlägg ingssammanträden. Konungaparets Upsalabesök. Om anomsten till universitetsstaden det första mottagandet derstädes m. m. har D. B. från Jpsala mottagit följande meddelande: Vädret. som under söndagen var mnlet