Aftonbladet – 29 april 1873, sida 2

SN STOCKHOLM den 29 April. Gellivara-frågan. IL Det nya engelska bolag, The new Gellivar company limited, som fått Gellivaraverken sina händer, har riktat hela sin diktan oc traktan på en skogsafverkning för export hvartill hvarken detta bolag eller någr föregående innehafvare egt den ringaste rät! och hvilken, derest den ej stäfjas, skall om intetgöra vilkoren för uppkomsten af ei bergshandtering i dessa med outtömliga oci sällspordt värdefulla malmtillgångar försedd: trakter. Då en svensk sakförare för de engelska bolaget dristat hänsynslöst för neka, hvad i hr Rutbergs motion anfört: angående de otvetydiga vilkor och förbin delser, som på sin tid fästes vid upplåtel sen af de skogsområden, som nu med bråd skande ifver sköflas, skola vi här lemna el kort utredning af de verkliga förhållandena Den tidigaste Gellivara-spekulationen da terar sig från slutet af 1730-talet, då me anledning af den nyligen skedda upptäckte af de rika jernmalmstillgångarne en kaptei Thingvall förskaffade sig bergskollegiet: privilegium af 28 Mars 1738 på anläggning af tvenne masugnar och stångjernshamrar I saknad af nödig kapitalstyrka afstod har emellertid redan samma äår detta privilegiun tillika med Gellivara-malmtägterna och di mellan bonom och allmogen i orten ingångn: beting till brukspatronen Steinholtz, hvilker åter ingick bolag med kaptenen och profes sorn Jonas Meldercreutz, som under der resa, han för den bekanta gradmätningens skull år 1736 företagit till dessa nejder : sällskap med professor A. Celsius och de franske astronomerne Maupertuis, Camu; m, fl, fattat ett synnerligt intresse för dess: nordliga landsdelars uppodling och bebyg gande. Meldercreutz blef förlagsgifvare föl bolaget, hvilket strax började icke obetyd liga anläggningar, hvarefter han genom köpe afhandling år 1744 skildes från sin medin tressent och för nitton tjugondedelar blef ensam egare af det efter honom uppkallade Meldersteins bruk med tillhörigheter, ) samt för sitt patriotiska företag lyckades utverka icke obetydliga förmåner. Hvad meningen med deras beviljande var, framgår fullkomligen tydligt af samtliga de tid efter annan utfärdade bestämmelserna. I enlighet med 1747 års riksdags beslut tillkännagafs genom kammaroch bergskollegiernas skrifvelse af 7 Juli 1747, att alla icke indelta utskylder från allmogen i Råneå samt en del af Luleå och Kalix socknar skulle blifva uti kol, ved; körslor och forslor samt dagsverken och annat bruksarbete förvandlade och till bruket anslagne, mot det att bruksegaren till kronan betalar samma utlagor i penningar; att inga kronohemman inom en viss för brukets behof nödig pröfvad omkrets skulle till skatte föryttras, innan först undersökts huruvida skattelösen deraf för bruket vore nyttig och angelägen; att Meldersteins jernverk befriades från stora sjötullen å stängjernsutskeppningen samt från lilla tullens och rekognitions erläggande för spanmål samt andra tärande och nötande varor, som till brukets behof uppköpas, liksom för jern som derifrån föres till Stockholm, o. g. v. Det var sålunda bergshandteringens förkofran, som utgjorde uteslutande föremålet för 1747 års privilegium. Detta samma i förening med nybyggesanläggningar och jordens uppodling afsägs med det privilegium af 1753, som är ett af de hufvudsakligaste aktstyckena i denna fråga. Sedan Meldercreutz dels i en ansökan af 1744, hvarå intet svar följde, dels i en förnyad ansökan röjt nog vidfamnande planer att i Råneå och Luleå samt Ötveroch Neder-Kalix socknar jemte Lulek Lapmark, allt uppifrån fjellryggen ända ned till hafvet få uppbruka hela den der befintliga ödesdistrikten, hvilket kammarkollesium ej ansåg för honom möjligt att verkställa, och efter det han ytterligare förklaat sig förnämligast åsyfta den ödesdistrik;en, som är emellan Meldersteins bruk och tellivara malmtägter samt tre svenska mil lerofvanför, som för honom vore angelägnast ; anseende till brukets nödiga betjening med kol och malmkörslor, utfärdades ofvan rämnda privilegium genom k. resolution af 0 Aug. 1753, hvarigenom ät Meldercreutz örunnades att, med de i 1741 års förordning m ödeslands upptagande stadgade friheter, tppodla förenämnda område, dock att istälet för de 2 år, inom hvilka enligt förordingen den som fått tillstånd till nybyggesmläggning skulle ha gjort någon början med dling och uppbyggande af hus, medgäfvos 0 är, hvarefter rättigheten ginge förlorad, m vilkoret ej vore uppfyldt. Nybyggens nläggande eller, med andra ord, landets ippodling och befolkningens tillväxt såsom umbärliga vilkor för bergshandteringens ) Jfr härom : Meldersteins bruk, dess privilegier och förmåner, med tillydande hemman, nybyggen och lägenheter uti Vesterbotten. Enligit original handlingarne beskrifvit af Emanuel Ekman. Upsala 1785. — Vi torde höra erinra om, att n. v. Norrbottens län först 1810 afskildes från Vesterbotten.