Aftonbladet – 26 april 1873, sida 3

— Husförhör. Kyrkoherden Wahlström i Fhorslunda af Kalmar stift hade hos landshöfdingeembetet begärt bandräckning med anledning deraf, att aflidne bruksinspektoren Falks arfvinvgar vägrat lemna husrum för hållande: af husförhör med Eriksöre rote, oaktadt de dertill bland byhe åbor voro i tur, samt kungörelse två gånger om husförhörets hållande blifvit uppläst. I förklaring fver anförde hrr Falk, att om förhöret varit inskränkt till gårdens folk, lokal ej skulle vägrats, men att de ej ansågo sig skyldige låta lokal för läsförhör med hela: byns befo ning. Åtskilliga åbor i Eriksöre åter intygade, att dem veterligen ingen skriftlig bestämmelse fannes rörande lokals upplåtande för läsförhör, men att från urminnes tider så tillgått, att lokal upplåtits turvis efter hemmanens nummer inom byn, att byns a inbyggare vid hvarje års lägmöte uppgifvit hvems turen nästa gång skulle blifva, hvilket då antecknats. samt att turen vid i fråga varande tillfälle verkligen varit vid JM 5 Eriksöre, som eges af herrarne Falk. Sluttigen upplystes, att de sominfunnit sig vid husförhöret måst afvisas derifrån och gå hem, emedan ingen lokal för dem uppläts, samt att intet husförhör sedermera hållits i det sålunda uppl!östas ställe. Sedan domkapitlet öfver ansökningen sig utlåtit, pröfvade konungens befallningshafvande skäligt dels förpligta den som innehar eller dispongrar i fråga varande hemman i Eriksöre by, att, vid vite af femtio riksdaler; å tid som på öfligt sätt kungöres, för husförhörs hållande i dervarande mangårdsbus upplåta ettför ändamtlet tjenligt: rg br uppvärmdt samt med bord och stolar försedt boningsrum. samt dels förordna att, derest, när vederbörande på stället infinna sig för husförhörets förrättande, sådan lökal icke blifviteiler genast varder derstädes iordningställd och: upplåten; ortens kronobetjening skall på tjenstförrättande: pastors reqvisition efördröjligen föranstalta omannan passande rv anskaffande i oa emot lega, son hos den Itreäskände uttages. Utslaget är emellertid öfverklagadt: -Stadsfiskal. för mened dömd till. tre års straffarbete, I.en till Svea hofrätt vad ink ommen sak emellan porträttmålaren C. Lebmann I Sigtuna och bonden Fredrik Jansson, angående, bland annat, Lehmanns yrkande att af Fredrik Jansson, som på arrende innehaft en Lehmann tillhörig Jördega, bekomma. ersättning för ett tröskverk med kastmaskin, som Fredrik. Jansson skulle vid arrendets början mottagit, men sedermera förstört. hade arbetskarlen And. Fredriksson. och stadsfiskalen i Sigtuna P. V. Hallsenius blifvit den 3. April 1872 vid rådhusrätten i nämda stad hörda såsom. vittnen, dervid Fredriksson intygat, att han toge på sin ed sannfärdigheten af ett utaf honom förut ingifvet intyg. och Hall. senius vitnat att vid Fredr.:Jänssons tillträde af jorden, vid logen funnits uppsatt och rd ett tröskverk och i logen.en kastmäskin, hvarmed förre arrendatorn, af jorden aftröskade hela 1867 års gröda. ål sag Härefter ENA Fredr, Jansson stämning å Fredriksson och Hallsenius till rådhusrätten i Sigtuna under yrkande, aff som berörda vitnesutsagor icke voro med sanna förhållandet öfverensstämmande, Fredriksson och Hallsenius måtte dömas till ansvar samt förpligtas ersätta kostnaderna i målet; men rådhusrätten förklarade genom utslag den 23 September 1872, att ehuru Fredriksson och Hallsenius på vitnesed gjort appgitten hvilka devicke vetat: hafva varit med verkliga förhållandet öfverensstämmande, likväl och som dermed icke kunde anses ådagalagdt, att de mot bättre vetande burit falskt vitnesbörd och derigenom gjort sig skyldiga till mened, Fredriksson och Hallsenius icke kunna till ansvar i målet fällas, vid hvilken utgång al målet Fredr. i ansson skulle sjelf vidkännas sina kostnader eruti. Häröfver klagade Fredr. Jansson i Svea hofrätt, som i utslag den 24 dennes yttrat: attsom hvad i målet förekommit icke; möt Fredrikssons bestridande, innefattade full bevisning derom, att Fredriksson vid edgångstillfället egt sådan kännedom om innehållet af ifrågavarande intyg. att han kunnat inse, att detsamma anginge förhållanden, hvarom han saknade kunskap, fonne hofrätten ej skäl att i rådhusrättens utslag. i hvad det Fredriksson anginge, göra ändring: men emedan Hallsenius erkände, att han på vitnesed såsom sannt intygat ett förhållande, derom han sedermera, dock först efter det han blifvit i detta mål tilltalad; måst vVidgå att Hin i sjelfva verket icke haft gig samma förhållande bekant, utan grundat sin utsago derom allenast på förmodan, samt genom vitnens berättelser vore upplyst att Hallsenius. med sed fästade uppgift varit mot verkliga förkållandet stridande och Hallsenius sålunda vore öfvertygad att ha mot bättre vetande burit falskt yitnesbörd och detsamma med edgång inför domstol bekräftat, funne hofrätten skäligt, med ändring af ,rådhusrättens utslag i livad det Hallsenius anginge. att. jemlikt 13 kap. I och 6 22-samt 25 kap. 20 3 Strafflagen, döma Hallsenius för mened till tre års straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende för alltid, äfvensom att varda afsatt från sin stadsfiskalstjenst, och. skulle Hallsenius derjemte ersätta Fredr. Jansson kostnäderna i målet vid rådhusrätten med 28 rår 15 öre. Slutligen och hvad anginge detaf Hallsenius i hans förklaring framstälda yrkande om ansvar å Fredr. Jansson för let denne dragit målet under hofrättens pröfning, funne hofrätten samma yrkande icke för;jena afseende. Hofrätten, som förklarade Hallsenius genast böra gripas och i häkte sättas, öfversände samma dag utslaget gafs, eller itorsdags. detsamma för verkställighet till konungens befhde i-länet, som omedelbart efter yr Der emottagande förordnade om Hallsenius häktande, (B. 5.)