Aftonbladet – 26 april 1873, sida 3

man, genmälde Heale smickrad. Tycks sannerligen vara en skicklig, ung. person, fast hans skägg fått växa, litet vildt, — Hur kunde ni veta att jag är läkare? Det sade mig ert vördnadsvärda utseende, sir. Dessutom vädrade: jag rabarber och senna hela vägen uppför trappan och begrep deraf att-jag hade kommit i händerna på lärda yrkesbröder: Och sjöman han 8eglar på villande sjö Med hågen af glädje så full, Ty stäfven han vändt till sin fäderneö Och fickan af skatter är full — Det rödaste gull! — Skulle ni inte önska att edra vore så med, doktor ? He! he! he! skrattade Heale. sMina voro det i går atton; Hör på, doktor, låt oss få ett glas konjak och vatten, bra hett; derpå ännu en timmes sömn och kasta mig sedan på dörren eller skicka mig på arbetshuset. . Blefvo några flera räddade vid skeppsbrottet i natt? Inte en enda, kir.. Heale kallade främlingen sir emedan han, trots dennes ociviliserade utseende och egendomliga sätt att yttra sig, kände inom sig att mannen var af ett helt olika stoff än doktorn sjelf och oligtvis honom ganska öfverlägsen. Till följd af denna känsla och emedan den gamle bydoktorn i grunden var en from själ, gick han ned, blandade till en styf grogg och genmälte sin hustrus invändningar med: Han deruppe har utan tvifvel inte alla sina skrufvar i behåll; men lika säkert kan hvar och en se att han är en öfverlägsen person och en man med uppfostran.; Dessutom har han lidit skeppsbrott, ett öde som lika väl kan drabba dig och mig endera dagen och jag skulle just vilja veta hvad som