Aftonbladet – 26 april 1873, sida 3

mycket kunde ej -ses-af hans ansigte, för TR stora skägg och yfviga, mörka, lockiga Fe Jaså; en australisk guldgräfvare! hvi skade Jan, i det han varsamt böjde sig ned och lyssnade på buru den obekante andades. Han sofver så ljufveligt och godt, det är visst och sannt!.sade Jan, och rätt hyggligt! utseende har han äfven. Stor synd skulle det vara att väcka honom, stackare! Han har kanske en käresta der utomlands, eller hustru och barn nere på hafsbotten. Låt honom sofva så länge han kan; snart nog lär han väl ändå få allt tydligt och klart för sig hur det är fatt, Gud hbjelpe honom ! Och jätten Jan smög sig sakta och vördnadsfullt, som det anstod en redlig sjöman, åter ned för trappan, tog sitt melonplåster och gick hem till sig för att bota sina skadade ben. Omkring tio minuter derefter kunde Heale finna att hans gäst var vaken, af ett och annat utrop som slutade i en lång, melankolisk hvissling och derpå tvärt öfvergick i en sång. Doktorn gick således upp och fann.den främmande mannen sitta upprätti ädden, reda ut sitt af hafsvattnet hoptofvade hår med fingrarne och uppfriska sig med en munter visstump. God morgon, doktor, yttrade han vid Asyaen af sin värd. Mycket vänligt handladt af er, detta! Vill väl hoppas att jag ej beröfvat en bättre karl än jag sjelt är denna bädd? Det fägnar mig att se er vara så pass återställd. Vi höllo på att pumpa i edra lungor en dryg balttimme. Ah? Nå, det var en bagatell för en så skicklig och erfaren man som nil Hm! ni uttrycker er ganska bra, unge