Aftonbladet – 25 april 1873, sida 3

från residenset; hans folk hette akka och vista J des söder om Mombutto; de hade af sistnämnd folks konung blifvit underkufvade och hade bo satt sig i närheten af hans residens. Utom nam nen på hans lands floder och konungar kund man blott föga inhemta af honom; slutligen ble han otålig och sprang ut, hvarefter han måst roa de nyfikne nubierna och bongos med någr: vapendanser. Han var omkring en meter lång och egde trots sin hängmage och sina spinkigi ben en otrolig vighet och spänstighet att hoppa Lockade af utlofvade gåfvor infunno sig di följande dagarne flere besökande, hvilka alla mät tes och afritades; men tyvärr lyckades det ickt Schweinfurth att under sin tre veckors vistelse hos konung Munsa få se någon qvinlig individ Deremot infunno sig vid ett tillfälle flere hundrs akka-stridsmän, hvilka åtföljde Munsas bror konung Mumeri, då han, återvändande från ett krigståg, framlemnade en del krigsbytet till sin bror. Schweinfurth kom just hem från en ex: pedition och tog de små varelserna, som uppförde en låtsad strid för honom, för okynniga pojkar till dess hans följeslagare upplyste honom om, at de voro tikitiki, män, som äro tappre krigare Redan följande morgon hade likväl hela skarar likt en fantastisk dröm sjunkit tillbaka i Central: Afrikas natt. På sin begäran fick Schweinfurth en af dessa dvergar till skänks af konung Munssa och vårdade honom trots hans många små oarter och okynne på det omsorgsfullaste, till dess dver. en ett och ett halft år derefter i Nubien till öljd af sin omåttlighet dukade under för en lång. varig dysenteri. Akkastammen tyckes vara en länk iden långa kedja af folk, som, utrustade med alla känne tecken på en ur-race, sprida sig öfver hela CentralAfrika; gamla berättelser omtala redan dvergstammar, som skola åtskilja sig från sina gran nar genom mindre kroppslängd och genom sin huds ljusare, rödlätta färgton. Du Chaillu träffade på Achango-området det kringvandrande obongo-tolket, hvilket genom sin ljusare färg och sitt korta hår påminner om akka folket, på samma gång det skiljer sig från detta derigenom, att hela kroppen. är hårbevuxen. Motsvarande de äldre författarnes matembefolkning, påträffade portugisiska resande sistlidet århundrade bakabaka-folket, hvilket väl äfven kan betraktas såsom skingrade återstoder af en urbefolkning. Mest i ögonen fallande äro de nämnda dvergfolkens analogier med buskmännen, hvilka trots det brokiga, af många invandringar förorsakade folkhvimlet ännu i kunna igenkännas, och om hvilka man i synnerhet genom Fritschs arbete fått närmare upplysning. Buskmännens der uppgifna storlek af 1,44 meter öfverensstämmer med akkafolkets, som icke heller öfverstiger 1,5 meter. Båda ha en svagt kaffebrun färg och endast svagt utvecklad skäggoch hårväxt; akkafolket bär icke heller såsom dess grannar mombuttos chignoner under sina cylinderformiga halmhattar. Det stora hufvudet hvilar på en spenslig hals, öfre delen af kroppen r långsträckt likasom armarne, och hängmagen ifver dem utseende af egyptiska eller arabiska arn; alla dessa egenskaper anföras af Fritsch såsom kännetecken äfven på buskmännen. Dit höra äfven extremiternas kantiga leder, de inåt böjda fötterna och den vacklande gången, hvaremot de små händerna i beundransvärd sirligbet och skönhet till och med vida öfverträffa den finaste qvinnohand. Men deras racekarakters egenheter kulminera i hufvudskålens form, hvilken genom en ansigtsvinkel af 60 till 66 grader samt genom en framstående mun lika mycket skiljer sig från grannarnes som buskmännen från hottentotterna. Båd akkas och buskmän äro genom sina skarpa sin nen, sin slughet och skicklighet utmärkta jägarfolk, som ha ett nöje i elakhet, djurplågeri och fienders afskurna hufvuden samt ega en djefvulsk uppfinningsrikhet att lägga ut snaror och fällor. Akkafolkets enda husdjur är höns, och märkvärdigt nog framställas pygmåerna redan på en gammal mosaiktafla i Neapel i sällskap med höns. Akkainfödingarne förefalla likväl icke att vara allmänn-skadliga odjur såsom buskmännen, utan Pa hos mombuttos rollen af välvilliga. tjenstaktiga andar, som hjelpa till med jagt o. 8. v. Konung Munsa undfägnar dem med öl, bananasvin och dylikt och gör sig I icke ringa grad förtjent af etnologernas tacksamhet, derigenom att han håller en utdöende race vid lif till en tid, då hela Cenral-Afrika skall stå öppet föf europeerna. Militäriskt. Fästningar och befästa läger. Vid Metz uppstår en fästningsgördel af nio fästen, hvilka genom dubbla jernvägsspår och telegrafledningar sammanbindas så väl sinsemellan, som med den. sd punkten liggande staden. De för fiendens eld mest utsatta punkterna förstärkas med roterande bepansrade torn och med jernbepansring af 8 tums tjocklek i medeltal. — De franska militärmyndigheterna ha anslagit 100 millioner francs till anläggning af befästade läger vid Reims och Rouen. Det sistnämnda skall tjena hufvudstaden till skydd och att upprätthålla dess förbindelse med hafvet, — Rysk gjutstålskanon. Tidningen Golos berättar, att Obukhowska gjuteriet nyligen fullbordat tillverkningen af en jätte-kanon utaf gjutstål. Kanonen är af tolf tums kaliber och omsluten af stålband enligt det af general Gado lin uppfunna systemet. Den väger 2470 pud och är 240 tum lång. Dess kula väger 13 pud och TARmingen består af 3 pud 6 skålp. krut, Kanonen kommer att utställas på expositionen i Wien. — Obukhowska fabriken har äfven börjat tillverka gevärspipor af gjutstål.