Aftonbladet – 22 april 1873, sida 3

oRIKESDAGEN. Andra kammaren. Diskussionen rörande förändring af 59 2 Riksdagsordningen. Ordet begärdes först af Hr Sjöberg. som förklarade att han ingalunda vore tillräckligt beredd på att uppträda i den föredragna frågan. men likväl ansåg sig pligtig begära ordet, då deu väl vore värd ett närmare skärskådande. Konstitutionsutskottet hade nu föreslagit ett rytt tillägg till den ännu helt unga Riksdagsordningen. men tal. hemstälde, huruvida icke denna dei af grundlagarne redan kunde anses vara tillri t belamrad med reglementariska föreskrifter. Hvad det ifrågasatta tillägget till paragrafen anginge, kunde man med skäl ifrågasätta, om det komme att innebära några verkliga fördelar och icke snarare skulle leda till ganska stora oformligheter. På det konstitutions utskottet skulle komma i tillfälle att, med stöd af den diskussion, som tal. hoppades nu skola uppstå, ännu en gång taga ärendet under ompröfning, yrkade tal. detsammas återremitterande till utskottet, hvilket yrkande dock sedermera, efter det Första kammarens beslut blifvit kändt, förändrades till yrkande på afslag. Hr Nils Larsson i Tullus hade reserverat sig mot utskottets förslag, dels emedan han ansåg detsamma innefatta öfverflödiga reglementariska bestämmelser, hvilka ej allenast måste förorsaka onödig vidlyftighet i lagen, utan äfven, enligt tal:s uppfattbing, voro af beskaffenhet att kunna hinderligt inverka på ärendenas gång, och dels emedan han trodde att den för stadgandet afsedda platsen, 2 59 R. O., icke är den lämpligaste. Utskottet hade tänkt sig att begäran om uppskof med ett ärendes slutliga afgörande i främsta rummet skulle framkallas af insigten derom, att riksdagens ledamöter af en eller annan an: ledning för tillfället icke förmådde åt detsamma egna all vederbörlig uppmärksamhet och att det antagligen icke torde möta någon svårighet att redan vid andra bordläggningen afgöra, huruvida ur sådan synpunkt ärendets uppskjutande till följande riksdag vore önskvärdt. Ifall man hade rätt antaga, att riksdagsmännen vid fall som det ifrågavarande skulle i första rummet se på hvad deras egen beqvämlighet kräfver, så kunde man måhända ur denna synpunkt anse det vara ändamålsenligt att, såsom utskottet föreslagit, betrakta uppskofsyrkandet såsom en för sig fristående fråga, hvaröfver man kunde fatta beslut utan att behöfva ingå i närmare pröfning af hufvudsaken. Men då det väl kunde förutsättas, att i allmänhet uppskof ej bör ifrågakomma i andra fall, än då det föreliggande förslaget kräfver en omarbetning, som den återstående tiden af riksdagens sammanvaro icke medgifver, måste pröfningen häraf företagas i samband med sjelfva hufvudsaken. Utskottet hade emellertid föreslagit särskild pröfning af fråga om uppskof. hvilken bestämmelse, i fall den blefve lag. måste föranleda dertill. att, der dess tillämpning ifrågakommer, den öfverläggning, som uppstår. hufvudsakligen riktas på utredning af ett icke föredraget ärende. Penna särkilda behandling skulle derför, enligt tal:s åsigt. icke leda till att un: derlätta och förenkla, men väl till attuvtänja och försvåra riksdagens arbete.