Aftonbladet – 22 april 1873, sida 2

ONE Sr gapet NN a Helt nyligen har tyska regeringen ansett sig böra afskeda borg mästaren i Strassburg Lauth för hans franska sympatier. Som samtliga medlemmar af kommunalstyrelsen vägrade att äöfvertaga Lauths plats, har regeringen suspenderat hela kommunalrädet för två månader och under tiden öfverlemnoat stadens förvaltning åt en utomordentlig regeringskommissarie. De underrättelser, man erhåller från Spa : nien om striden mot carlisterne, äro fortfarande gynnsamma för regeringen och re publiken. Enligt ett i gär e. m. ankommet telegram har carlistchefen Tristanys band blifvit slaget af regeringstrupperna. Carlisternes förluster vid anfallet på Paycerda och vid åtskilliga andra sammandrabbningar, som på senaste tiden egt rum, ha varit ganska stora. Man använder nu betydande stridskrafter mot insurgenterne. Regeringen bar anbefalt, att carlistfångarne skola inskeppas till andra orter, emedan man fruktar våldsamheter mot dem frän befolkningens sida. Förbittringen mot dem i de af det inbördes kriget hemsökta trakterna är nemligen ytterlig till följd af det hänsynslösa och grymma sätt, hvarpå de föra kriget. Då de, enligt ofvan nämnda telegram, lyckades betaäktiga sig posttäget från Gerona sköto de de passagerare, som föllo i deras händer. De meddelanden man erhåller om det inre tillståndet i Spanien äro fortfarande mycket motsägande, allt efter de berättandes olika politiska ståndpunkt. Monarkiskt sin-: nade korrespondenter framställa alltjemnt tillståndet inom landet säsom helt och hål-j: let anarkiskt. Bref till Paris från Malaga af den 17 dennes gifva en bedröflig skildring af förhållandena i denna stad, hvilken visserligen är en af de oroligaste i Spanien. . De republikanske frivillige, uppgående till en styrka af ett tusen till tolfhundra man, sägas utöfva en fullständig terrorism derstädes och vägra regeringen lydnad. De j skola ha bortskrämt större delen af de förmögnare invånare genom att hota dem med en tvångskontribution. , Enligt andra uppgifter åter råder lugn i de provinser, som icke äro hemsökta af den carlistiska insurrektionen, och man motser att valen till de konstituerande cortes skola kunna försiggå ostördt. Till Petersburg har ett sändebud från Japan anvländt. Tidningen Golos förmodar, att detta sändebud bar bemyndigande att afstå ön Sachalin till Ryssland, på vilkor att Ryssland afträder södra delen af de Kuriliska öarne till Japan. Sachalin, som bar en storlek af 2240 qvadratmil, sträcker sig längs östra kusten af Mandschuriet och är rik på produkter af alla slag, i synnerhet mineralier och pelsverk. Enligt en år 1867 afsluten traktat har herraväldet öfver ön hittills varit deladt mellan Japan och Ryssland. Till London har i början af förra veckan ingått den sorgliga underrättelsen, att den ryktbare Nilresanden och upptäckaren af Albert-Nyanza-sjön, sir Samuel Baker, och hazs hustru samt de af hans ledsagare, hvilka ännu återstodo af den ursprungligen manstarka expeditionen till öfre Nilen, skulle ha blifvit mördade af de infödde. Times meddelar ytterligare detaljer, utan att dock vilja sätta någon tillit till berättelsernas sanning. Det heter, att Bakers manskap sammansmält till ett fåtal, att de under en tid blifvit belägrade af de vilda infödingarne i en förskansad byggnad, att de slutligen, då lifsmedel och ammunition tröto, mäste gifva rig, och att de derpå blefvo mördade. Khediven af Egypten hade i början af detta är utrastat en expedition till Bakers hjelp, men denna hade at försigtighetsskäl tagit vägen öfver Zanzibar och hade sälunda kommit för sent. Times tröstar dock sina läsare med, att ran i Kairo och Alexandria ännu icke visste något om det skedda och att det kunds förhålla sig på samma sätt med Baker som med Livingstone, hvilken blef fannen lefvande, trots de upprepade dödsunderrättelserna. I öfrigt döljer icke bladet, att Bakers ställning sannolikt är förtviflad och att dödsryktet måhända utgör ett bebådande af hvad som snart kan komma att inträffa. Sir Samuel Baker afslutade i Oktober 1869 en öfverenskommelse med vicekonungen af Egypten, enligt hvilken denne skulle utrusta en expedition under Bakers ledning till de stora sjöarne vid öfre Nilen. Ändamålet var slafhandelns undertryckande och eventuel annexion at nya territorier till Egypten. Frän Baker, som åtföljdes af sin fru och flere vänner, inträffade i Oktober 1871 ett bref till pringen at Wales, i hvilket han berättade om de många faror och svärigheter han haft att kämpa med. Redan i April 1871 hade hans väpnade styrka (ursprungligen 3000 man) sammansmält till 1000. I Gondokoro, en af medelpunkterna för slafhandeln, hade han att kämpa med mänga svärigheter och fiendtligheter från Baristammens sida. Detsamma var förhällandet i de osunda trakterna norr om AlbertNyanza-sjön. Lady Baker delade med beundransvärdt mod sin mans alla äfventyr och faror. På hösten 1872 hade Baker blott 200 man och de inföddes fiendtlighet tilltog dag för dag. Han hade hoppats att finna ett vänligt mottagande hos en af höfdingarne vid Nyanzasjön, som förut lagt i dagen vänskap mot Egypten; men motsatsen inträffade. Det kom slutligen till en förtviflad strid med de infödde, som slutade med Bakers nederlag samt förlust af 170 man förutom tält, proviant, bagage 0. 8. V. Med sina återstående trettio raan flydde han in i en liten byggnad, som nödtorftigt förskansades för att afvärja fiendens angrepp. Då underrättelsen härom inoträffade i Kairo i December 1872, beslöt vicekonungen att utrusta en hjelpkär. Denna har enligt Times åsigt möjligen kommit till Zanzibar, men kan ingalunda ha kommit till Nyanzatrakten. Ett krig har nyligen af orsaker, som ännu ej äro fullt utredda, utbrutit mellan Holland och konungariket Åtschin, som utgör den nordliga delen af ön Sumatra. Striden har öppnats med en för Holland olycksbädande tilidragelse, i det expeditionens chef, general Koehler, stupat vid ett misslyckadt anfall på en af fiendens forter. Enligt ett meddelande i Statscourant för den 13 dennes började flendtligheterna den 5 April, samma dag som de första trupperna voro utskeppade. General Koehler företog en rekognoscering inät landet med 4 kompanier. Den 8 anlände flere truppafdelningar, af hvilka en del utgjordes af artilleri och kae vallerj. Holländarne stötte på ett mycket hårdnackadt motstånd, och atschineserne stredo med stort dödsförakt. Vid striden om ett mindre fäste förlorade holländarne 5 officerare och 50 man döde och sårade. I Holland kommer säkerligen underrättelsen om den olycka, som drabbat expeditionen, att framkalla mycken oro, emedan redan vid kolonialministern Fransen van den Puttes första meddelande om krigsförklaringen mot Atschin en icke ringa opposition visade sig, i synnerhet derför, att ministern icke ville mifva fnllctändisa Mnnlvaninvar Am Aaniad