Aftonbladet – 21 april 1873, sida 3

Tal. anhöll emellertid att kammaren måtte, med afslag å utskottets hemställan, bevilja anslaget. Grefve Posse yttrade sig i samma riktning, förklarande, att ban vid frågans behandling inom utskottet varit förhindrad att der närvara. Det skulle dessutom förvåna honom, ifall kammaren, under den nuvarande ecklesiastikministerns tid aldrig vägrat sitt bifall till regeringens anslagsfordringar för vetenskapliga ändamål, just vu skulle börja att följa en motsatt princip. Hr Dickson ansåg deremot, att med anslagets beviljande borde anstå tilldess regeringen besvarat riksdagens ofvannämnda skrifvelse, och yrde han derför bifall till utskottets hemställan. Hr Key påstod, att den stora frågan om medicinska undervisningens ordnande hade ett närmare samband med den nu föreliggande jemförelsevis obetydliga frågan, än man vid första pår seendet tycker sig finna. Hvad då den förra beträffade, hade den sedan mera än en mansålder tillbaka varit bragt å bane, utan att ännu någonting tydde på en snart förestående lösning. Riksdagen hade dock under denna tid flera gånger antydt och senast genom den meromnämnda underdåniga skrifvelsen bestämdt uttalat i hvilken riktning den önskade se den medicinska undervisningen anordnad. Men alla dylika bemödanden hade hittills strandat mot en oförklarlig liknöjdhet å regeringens sida. Såsom ett exempel härpå anföråe talaren, hura professionen i fysiologi vid Carolinuska institutet under sex år varit obesatt, ehuru riksdagen lemnat anslag för densammas bestridande. Den ståndpunkt till frågan, statsutskottet intagit, vore under sådana förhållanden fullkomligt riktig, ty det ålåge utskottet i främsta rummet att respektera representationens tydligt uttalade åsigt i detta fall. Hvad särskildt behofvet af det begärda anslaget beträffade och den jemförelse man gjort mellan de trenne undervisningsanstalternas lärarekrafter, erinrade tal. att, då i Upsala finnas 119 medicine studerande, Lund endast kan uppvisa 30. Det vore då märkvärdigt, om icke för detta ringa antal 12 lärare skulle vara. mera än nog. På anförda skäl yrkade tal. bifall till utskottets hemställan och trodde han, att riksdagen endast på så sätt kan ådagalägga, att den verkligen menade allvarligt med hvad den till regeringen skrifver, och att den en gång vill se sina åsigter respekterade. tatsrådet Wennerberg upplyste, att orsaken hvarför man dröjt med besättandet af den ifrågavarande professionen, vore den att man först velat afbida sjelfva hufvudfrågans lösning. Anställandet af en professor i fysiologi vid Carolinska institutet skulle nemligen innebära ett erkännande deraf, att institutet bör ega rätt att undervisa såväl teoretiskt som praktiskt. Hr Keys beräkningar rörande elevernas och lärarnes antal kunde hr statsrådet så mycket mindre tillerkänna något värde, som här med nödvänlighet fordras särskilda lärare inom de olika renarne af den medicinska vetenskapen. Anslagets beviljande yrkades vidare af hrr Nyblens och Clairfelt, hvaremot hr Jöns Pehrson, Hörnfelt och C. A. Larsson instämde med itskottet. Denna åsigt blef ock vid votering segrande med 84 röster mot 43, hvilka afgåfvos till förmån för K. M:ts framställning.