Aftonbladet – 21 april 1873, sida 3

egna kunskaper sade honom, var mera korrekt än Grace sjelf förstått. Hon var således inte ond? Hon ond! Sir, ni skulle ej kunna reta henne, om ni slet henne i stycken med glödande tänger, som man gjorde med de heliga martyrer, om hvilka hon gerna berättar. Farväl, Willis, yttrade Frank med ned: stämd röst och fortsatte tankfull sin promenad framåt brohufvudet, så nedför några trappsteg och vidare framåt den nedra vägen. Han kom till den förut nämnda skaran af fiskare och sjömän, men ingen enda förde handen till mössan eller rörde sig för att lemna honom plats att komma fram, Båten, som höll på att lagas, låg nästan tvärs öfver hela vägen och Frank stannade något förlägen, ty han kunde icke komma längre. Varen goda och låten mig komma förbi, sade han fogligt. Ingen rörde på sig. Hvarför stiger du inte upp, Tom? frågade en. Jag har blifvit lam. Så har jag med. Pastorn kan stiga öfver mig om han så behagar, sade den jättelika Jan; detta förslag framkallade ett dämpadt, allmänt skratt. Blygs ni inte för att bära er så åt, gossar?. ljöd Willis röst strängt och tillrättavisande från den öfra vägen; männen reste sig upp med mulen min och den unge presten skyndade vidare nästan gråtfärdig, Stackars Frank! han hade nu i ett helt år arbetat bland dessa menniskor mera än nå-! gon före honom och han kände att han icke lyckats vinna en endas förtroende — ej ens de gamla qvinnors, hvilka åhörde hans predikningar emedan han gaf dem allmosor, men som i tysthet ändå vädrade ae i uttryck, som alls icke inneburo någon så