Aftonbladet – 21 april 1873, sida 3

Högre ersättnirg har han ingen rätt att fordra och — så vida 1867 års förordning skall tolkas efter ordalydelsen — akademien ingen rätt att gifva. Så länge stadgandet om lösens erläggande med !; utöfver sfulla värdet egde gällande kraft, kunde hvarje öfverbetalning försvaras, ty under fulla värdet kunde såväl sakens metallvärde som dess antiqvariska eller konsthistoriska inbegripas; men sedan 1867 års förordning i stället för fulla värdet satte smetallvärdet såsom norm för fyndens uppskattning, kunna riksmuseets målsmän icke, utan att träda lagen för nära, låta löseskillingen med ett enda öre öfverstiga !, utöfver det från myntverket uppgifna metallvärdet. Härom bör väl icke gerna finnas mera än en mening hos hrr lagtolkare, Men när nu k. vitterhets-, historieoch antiqvitets-akademien sjelf erkänt att hon städse ansett sig böra prötva i hvad mån hembjudet fynd af ädel metall förtjenar lösas med någon ytterligare förhöjning af det i lagen bestämda minimibeloppet-; och lagen icke känner något hvarken maximum eller minimum utan ett fixt belopp — !, utöfver metallvärdet — så bevisar detta bäst af allt att den deri bestämda lösen icke öfverensstämmer med hvad -kongl. akademien anser rättvist och billigt, samt att följaktligen lagen bör ändras i sådan riktning, att den ej förhindrar akademien att lösa guldoch silfverfynden efter deras raritetsvärde. Akademien har derjemtoe i svar till k. kammarrätten år 1871 förklarat, att det vore -en uppenbar orättvisa-, om den som hembjuder ett fynd af guld och silfver, aldrig skulle kunna för raritetsvärdet, hur stort detta än måtte vara, af staten bekomma högre ersättning än en åttondedel öfver metallvärdet. Hvarföre är man då så ifrig att bibehålla ett lagstadgande, som man likvisst ständigt — 1870 skedde det, om man får tro kongl. kammarrätten, 33 gånger — måste öfverskrida? Hembudsskyldighetens försvinnande behöfver ju icke upphäfva hembudsrätten på sätt denna nu är ordnad. Likasom konungens befallningshafvande och kronobetjeningen i orterna redan ålagts att i detta fall gå kongl, akademien tillhanda kunna de naturligtvis fortfarande åläggas samma skyldighet.