Aftonbladet – 21 april 1873, sida 3

lade med ett lugnt allvar som ej förfelade sin verkan, — se blott på henne! Tänker : man inte ovilkorligt på den Gode Herden,l: med lammen vid eina fötter? Ärinte detta l: en alltför skön syn i vår onda verld, för: att ni skulle med vett och vilja söka göra ott slut derpå? Det är min pligt, svarade Frank och: sökte härda sitt hjerta emot all svaghet. ! Det smärtar mig utomordentligt, Willis. Jag hoppas att jag ej behöfver säga erl det? sOm jag får åöma till mr Headleys hjerta j: af bands handlingar, så behöfver ni det verkligen ej, sir. Men jag kan inte öfverse med huru här tillgår. Hennes mor är en af de värsta klassledarne bland dessa dissenters. Skolan ligger vägg i vägg med hennes hus; detär ju tydligt att deras predikant skall ega inflytande i densamma, Hur vore det möjligt för migatt inplanta vår kyrkas läror hos ungdomen, om han eger tillfälle att motarbeta mig, blott jag vänder ryggen till? Jag har fattat mitt beslut, Willis, att inte förhasta mig med något. Vårfrudagen är nu förbi och hon må fortfara till midsommar; då ämnar jag sjelf taga skolundervisningen om hand, ty jag eger ej medel att aflöna lärare eller lärarinna och mr St. Just — Frank hejdade sig; han ville icke uttala den sanningen att församlingens gamla, liknöjda kyrkoherde, en onkel till lord Scoutbush, som aldrig sjelf vistades inom sitt pastorat, blott skulle gäspa och smågräla öfver en sådan förändring; förvåna sig öfver att Frank icke hade nog förstånd att låta det gå som förut och förklara att han ej skulle lemna ett enda öre öfver den öfverenskomna lönen af åttio pund samt fyra pund till jul, att fördelas bland de fattiga.