Aftonbladet – 21 april 1873, sida 2

am. OT AK stor del silfver i kolonierna och att ej heller återstoden kan komma att vålla någon olägenhet. Dessutom kommer Frankrike, när tvångskursen derstädes troligen snart nog upphör, att behöfva silfver för inlösen af sina förbindelser. Likaså Italien, och i ännu större grad Ryssland. Förhållandet mellan guldoch silfvervärdet på Europas marknad ansåg tal. ej heller hafva i för slaget blifvit riktigt uttryckt, ty holländska komiten hade beräknat detsamma till 1: 15,50; allmänt ansågs det uttryckas med 1: 15,67, men här vore silfvervärdet satt så lågt, som uttryckes af formeln 1:15,81. Af tyske kejsarens myntförslag kunde tal. ej finna att Tyskland antagit en enkel zuldstandard, utan tvärtom syftade det att sålänge som möjligt bibehålla en dubbel standard. Slutligen öfvergick tal. till de olägenheter, som genom konventionen skulle drabba Sverige, och betonade dervid främst öfversvämningen af främmande skiljemynt. Sedan frih. v. Schwerin i etv kort anförande hvari han sökte visa det otroliga i att silfret skulle hålla sig uppe i pris samt bestämdt bestred uppgiften att Tyskland skulle bibehålla en dubbel standard, alldenstund finansministern tvärtom lofvat att äfven med förlust inlösa silfvermyntet — tillstyrkt : bifall till konventionen, uppträdde frih. Skogman med en vederläggning af nästan hvarenda punkt i den förste talarens anförande. Han ingick först i en historik öfver myntfrågans behandling i Sverige och visade att ingen riksdag efter det nya representationsskicket egt rum, der ej frågan om guldmyntfot förekommit. Till myntkonferensen i Paris 1867 sände Sverige särskildt ombud, och 1869 nedsattes här en myntkomitå, som afgaf sitt betänkande 1870, hvarför nu ingen särskild sådan till utredande af denna fråga här behöfts, såsom deremot förhällandet varit i Danmark och Norge. Hufvudpunkten i den svenska myntkomitens förslag var öfvergången från siltver til! guld, ej det föreslagna sättet, hvarpå detta skulle ske, hvilket till följd af sedan inträffade verldshändelser ansetts böra törändras. När sedan flere af Europas största länder öfvergått till guldstandard, är det ingen öfverdrifven skrämsel för silfverprisets fall, utan snarare en klok omtänksamhet; som dikterat föreliggande förelag. Hvad angår förhållandet mellan guldoch silfvervärdet visar sig redan verkan af guldstandardens antagande ej blott i England utan ock i Tyskland. Noteringarne hafva nemligen i HamI burg varit lika med i England, nemligen under Januari och Februari detta år förhållandet 1 : 15,77, hvari under Mars och första delen af April föga skilnad visat sig. Hvad slutligen spridning af utländskt skiljemynt vidkommer, har det visat sig att det onda, man härvid fruktar, kan ske Jika väl utan någon konvention, men deremot blifver mindre genom konventionen, som fastställer I skyldigheten för hvarje land att inlösa skiljemyntet med guld till fulla åsatta värdet. Hr Wallenberg sade sig ha önskat, att då regeringen framlagt förslag till ny myntlag denna skulle ha gått i mera internationel riktning. De åsigter i myntfrågan, hvilka vid föregående riksdagar, af samma eller andra personer än nu, uttalats, hade gått i annan syftning än som röjdes i nu framlagda förslag. Man bör noga komma till klarhet i, att den förändring på visst håll, hvilken sistlidne sommar försiggått, ej bar något att göra med de syften i myntreformfrågan man förut haft. Innan regeringen kommit fram med ifrågarande förslag till myntreform hade i saken vitsord hafvande myndigheter icke hörts: intet uppbördsverk, ingen handelsförening, icke kommers: kollegium, endast statskontorets mening hade linhemtats, men emellertid befunnits skilja sig från förslagets hufvudgrunder. Tal ville yttra några ord om Carolinen. I December förra året har franska regeringen beslutit att svenska Carolinen skall mottagas i alla Frankrikes publika kassor för 10 frank. För vår handel och sjöfart är detta internationela mynt af största vigt. Jag uppträder ej här — sade talaren — för att söka rädda karolinen, utan för att söka rädda de svenska statsmakterna från att inför utlandets ögon stå så blottade på lugn och betänksamhet, att de upprifva en för oss och vår förbindelse med utlandet vigtig myntförordning, hvilken endast egt bestånd sedan 1868. Lagen om Carolinmyntning bör, långt ifrån att utelemnas i den nya myntlagen, tvärtom deri insättas, ty skada kan den ej göra, men dess nytta är stor. Det vore eget att se, huruledes, under det man i Tyskland och Frankrike, dessa båda länder, hvilka för ett par år sgeåan lågo i en politisk jättekamp med hvarandra, ej anser det vara ogörligt att komma till rätta med hvarandra i ekonomiska frågor, och således äfven i myntet, man här uppe i Norden sitter och förklarar det vara omöjligt att någonsin komma till ett internationelt I mynt. Tal. erinrade om, att Finlands och Rysslands mynt, i likhet med Carolinen, kunna beräknas efter franksystemet; skola vi någonsin få något större fält för vår handel och industri, måste vi, med bortkastande af allt gammalt nationalhat, vända oss åt öster, och nu äro vi färdiga att kasta bort ett myntslag, som öfverensstämmer med de nämnda ländernas. Värt mynt borde, i dess förhållande till de länders, med hvilka vi hafva större affärsförbindelse, väl göras lätt kommensurabelt, men ej visa en skilnad på 3 å 4 decimaler! Det vore en egen företeelse om Sverige, som ända från Gustaf II Adolfs dagar haft ett internationelt mynt, dukaten, under Oscar II:s första regeringsår skulle bortkasta all tanke på dylikt mynt. Hvad sjelfva konventionen beträffade, hade talaren åtskilliga betänkligheter deremot. Den första vore, att kopparmynt som präglas i Norge och Danmark skulle gå med tvångskurs i Sverige; häraf kunde talaren omöjligt inse nyttan. Den andra vore, att man saknade en mycket, mycket vigtig punkt: begränsningslag för skiljemyntsutgifningen. Att lemna hvarje stat denna rätt obegränsad vore ungefär detsamma som att icke sätta någon gräns Jför de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. Och exempel, senast från Kyrkostaten, visa huru farlig en obegränsad frihet härvidlag kan blifva. Vidare följande punkt: I alla tre rikena skall tillfälle beredas hvar och en att erhålla hufvudmynt utmyntade för inlemnadt guld emot erläggande för 20kronestycket af !4 procent och för 10-kronerr hd